Seluah Alsaati, distriktsordförande
16 mars, Distriktsårskonferens 2013
Kamrater,
Vi vet att rättvisa samhällen mår bättre än orättvisa samhällen. Vi vet att irättvisa samhällen skapas gemenskap och tillit till den andre. Vi vet också att i rättvisa samhällen växer jag upp med samma möjligheter att skapa mig trygghet och välmående som du.
Vi känner igen orättvisan när vi ser den. Den syns i stegen hos undersköterskan som springer mellan de äldre för att hinna ge alla deras medicin. Den syns i misslyckade besökhos arbetsförmedlingen, i lönekuvertet hos barnmorskan och i muskelvärken hos kassörskan på Ica. Orättvisan syns när Måns kallar Mustafa för jävla blatte och när Micke kallar Mikaela för jävla hora på Aftonbladets kommentarsfält. Orättvisan finns där när stora pengar satsas på motorvägsutbyggnad istället för på klimatvänlig kollektivtrafik.Tydligast ser vi kanske orättvisan i makten hos dem som tjänar på den. Maken som hotar och misshandlar sin fru. Riskskapitalisten som räknar sedlar i ett soligt skatteparadis.Direktörerna som tjänar 46 gånger mer om året än vad du gör. Orättvisan syns hos dem som på ett eller annat sätt bestämmer över ditt liv.
Men ur orättvisan växer förändringskraften. Människor som samlas i gemensam kamp för gemensamma intressen. Inte minst här. På Vänsterpartiet Storstockholms årskonferens. Vihar alla gått med i Vänsterpartiet för att vi vill förändra samhället. För att göra män och kvinnor jämlika, för att radera klasskillnader och andra orättvisor. Det är med stolthet vi är feminister socialister.
Parollen för den här årskonferensen är ”Vässa vänstern för framtiden”. Vi kommer att diskutera politisk och organisatorisk strategi för att, som parollen säger, vässa Vänsterpartiet för valet. Klimat, bostäder, Slussen och nolltaxa blir sannolikt områden för intensiv debatt.Men också prioriteringar och strategier. Under helgen gör vi också en viktig satsning på det internfeministiska arbetet. Genom separatistiska träffar och en internfeministisk utbildning diskuterar vi strateger för att stärka kvinnors roll i partiet.
Kamrater,
I och med den bostadskampanj vi startade för ett år sedan har distriktet lyckats samlas kring ett gemensamt politiskt projekt och skapat ny regional bostadspolitik. Alla partiföreningar har varit med om att ta fram lokala målsättningar på byggande, efter att plussa ihop alla dessa siffror kan vi nu konstatera att Vänsterpartiet Storstockholm arbetar för att det ska byggas 18 000 lägenheter per år. Med Vänsterpartiets politik finns det med andra ord potential att öka bostadsbyggandet med ungefär 5000 lägenheter per år. Det är ett omfattande och viktigt arbete vi gjort och något att vara stolta över.
Låt mig berätta om Anna Bergvalls historia. Hon skriver i ett öppet brev till Sveriges statsminister om hur hon har bott i tio olika lägenheter på fem år. Hur hon har letat korttidskontrakt på blocket och blivit uppringd av män som erbjuder boende i utbyte mot nakenbilder. Anna Bergvalls historia vittnar om en bostadspolitik som misslyckats till den grad att det skapats ännu en förevändning för män att objektifiera oss kvinnor på.
Och vad gör ansvariga politiker? Inte mycket. Bostadsminister Stefan Attefall stiftar en ny lag som möjliggör ockerhyror vid för andrahandsuthyrning istället för att köra spaden i marken och börja bygga. Alliansens företrädare ute i kommunerna är inte mycket bättre. En rapport som vi i distriktet tagit fram visar att det i länets sex rikaste kommuner de senaste åren till största del byggts villor och bostadsrätter. Andelen hyresrätter är försvinnande liten.
Vi känner igen orättvisan när vi ser den. De skyller segregationen på oss invandrare. Men det är inte vårt fel att vi lever i ett klassamhälle. Det är inte vårt fel att bostadspolitiken är ett skolexempel högerpolitisk haveri. Låt mig vända på steken. När tänkte ni i överklassen börja ta ert ansvar för integrationen?När tänkte ni lämna era rikemansreservat för att bo bland oss vanliga?Det är ett heligt löfte från oss att när vi tagit makten efter nästa val är vår första åtgärd att bygga hyresrätter i överklassens villaförorter.
Kamrater,
Låt mig berätta om Helenas historia. Hon vanvårdades på Caremas äldreboende Koppargården. Hon låg ofta ensam och kollade upp i taket. Hon hörde hur vårdpersonalen sprang mellan de äldres lägenheter för att få tag på blöjor, handskar, torkpapper och handsprit. Helena kände sig bortglömd. Hur känner sig då inte alla de som väntar timme efter timme på att någon ska byta deras blöta blöjor.
Riskkapitalisterna fortsätter att dra in pengar från den svenska välfärden. Men deras positioner är hotade. Efter att vi i Vänsterpartiet år efter år målmedvetet jobbat med att lyfta kravet om att stoppa vinsterna i välfärden, är det ett ställningstagande alla politiska aktörer behövt förhålla sig till. Alliansen skruvar på sig och vill nu se ett stopp för skattesnurror. Och Svenskt Näringsliv har gått till storoffensiv. På andra sidan har vi fått en intressant vänster-vänster diskussion där både Socialdemokraternas partistyrelse, Miljöpartiet, LO och den fackliga tankesmedjan Katalys har presenterat sina förslag på hur vinstuttagen kan stoppas och begränsas.
I och med det har Vänsterpartiet lyckats sätta dagordningen för den politiska debatten. Det är ett gott betyg för oss. Nu är det viktigt att vi inte släpper frågan.
Antirasister,
Det finns glädjeämnen. För ibland lyckas vi. Trycket mot REVA blev slutligen för stort. Därför beslutade gränspolisen i förra veckan att stoppa kontrollerna i tunnelbanan. Det är en viktig seger och något alla vi som engagerat oss i frågan ska vara stolta över.
Men låt mig ändå berätta Gonzalo Montes de Ocas historia. Han är en vanlig svensk som hann bli stoppad av polisen i tunnelbanan, anklagad för att vistas illegalt i Sverige. Känslan som infinner sig när han blir stoppad och ingen annan, är att veta att man inte är accepterad. Gonzalo är oroad för utvecklingen där polisen stoppar folk på grund av deras utseende. Och vi delar hans oro. Man behöver inte själv bli direkt drabbad för att påverkas. För mig räckte det med att läsa om Gonzalo i Flamman för att jag skulle tänkta till nästa gång jag klev in genom spärren.Finns det poliser här? Kommer jag bli stoppad? Fan, jag har fortfarande inte fixat nytt ID-kort.
Vi är drygt en kvarts miljon människor som läst Jonas Hassen Khemiris brev justitieministern som går under rubriken Bästa Beatrice. Låt mig läsa några rader från hans mästerverk:
”Att vara sex år och landa på Arlanda, i vårt gemensamma hemland. Vi går mot tullen, med en pappa som har handsvett, som harklar sig, som rättar till frisyren och bättrar på putsen på skorna mot knävecken. Två gånger kontrollerar han att det svenska passet ligger i rätt innerficka. Alla rosafärgade människor släpps förbi. Men vår pappa stoppas. Och vi tänker: Det kanske var slumpen. Att vara tio år gammal och se samma scen upprepas. Det kanske var hans brytning. Att vara tolv och se samma scen. Det kanske var hans håliga bag med det trasiga blixtlåset. Att vara fjorton, sexton, arton.
Att vara sju och börja skolan och få en introduktion till samhället av en pappa som redan då var livrädd för att hans utanförskap skulle gå i arv till sina barn. Han säger:
”När man ser ut som vi så måste man alltid vara tusen gånger bättre än alla andra för att inte bli nekad.”
”Varför då?”
”För att alla är rasister”
”Är du rasist?”
”Alla utom jag.””
Jonas Hassen Khemiri och Gonzalos berättelse vittnar om ett ojämlikt Sverige där den strukturella rasismen sträcker sig från arbetsmarknaden, från järnrörsincidenter på småtimmarna, från islamofober på Flashback till en inhuman flyktingpolitik och till de fascistiska rörelsernas frammarsch i Europa.
Kamrater vi lyckades stoppa jakten på papperslösa i tunnelbanan och nu är det dags att ta ett steg till. Vi vill lagstifta så att polisen inte fårsöka papperslösa på sjukhus och i skolor.Vi vill skapa en verklig generös och mänsklig flyktingpolitik som garanterar skydd för de som behöver det. Det är dags att riva reva.Och det är dags att riva resten av rasismen.
Konferensdeltagare,
Vänsterpartiet Storstockholm är ett distrikt som är på gång. Vi fortsätter att öka i medlemsantal. Nu är vi mer än 3000 medlemmar. Jag vill här passa på att varmt välkomna er som är nya medlemmar.
En av våra viktigaste utmaningar nu är att visa mannen och kvinnan på gatan att en röst på Vänsterpartiet spelar roll. Varje enskild röst på Vänsterpartiet innebär ett stöd för rättvisa och jämställdhet. Låt mig ta tre exempel från vårt län som visar att Vänsterpartiet vid makten gjort konkret skillnad.
Det första kommer från landstingsvänstern. När Vänsterpartiet satt i majoritet tillsammans med S och MP för två mandatperioder sedan togs ett initiativ till att öppna en akutmottagning för våldsutsatta på Södersjukhuset. På mottagningen möts kvinnor idag av erfaren personal och får möjlighet att bearbeta våldtäkter och andra övergrepp. Det är ovärderligt.
Det andra exemplet kommer från Botkyrkavänstern. Vänsterpartiet sitter för närvarande i majoritet och håller tillsammans med S och MP på att införa rätt till heltid för kommunanställda. Att säkra rätt till heltid är en konkret feministisk reform som ger många kvinnor stärkt ekonomi och trygghet.
Det sista exemplet kommer från Stadshusvänstern som i dagsläget agerar i opposition. Förra hösten fick för första gången personer som är inskrivna på Jobbtorg Stockholm erbjudan om tolv månaders visstidsanställning istället för som tidigare sex. Det gör att dessa personer får längre arbetslivserfarenhet samt uppfyller kraven för a-kassa. Efter flertalet motioner, interpellationer och debattartiklar från Vänsterpartiet gick alliansen slutligen förslaget till mötes.
Kamrater.
Det är viktigt att vi reclaimar våra vunna segrar.Vi vill inte bara se en rättvisare värld – vi gör något för att komma dit också. Vi organiserar oss på många olika sätt.På torget, i bostadsområdena, på nätet, i kommunen och i riksdagen. Vi finns med när barnmorskorna gör uppror, vi deltar i nätrörelsen vita kränkta män, vi stödjer Astrid Johansson som kämpade mot den sexistiska bilden utanför toaletten i skolan, vi sprider Hyresgästföreningens kampanj Tack på förhand, vi deltar som fackligt aktiva när Handels, Kommunal och andra fackförbund förhandlar om löneökningar och ökat inflytande.
Vi vet att vänsterpolitik fungerar och nu förbereder vi oss för att genomföra den på fler ställen. Inte en gång till att vi lämnar makten till korvgrillare. Inte fyra år till med arbetslöshetslinjen. Inte en period till med borgerlig regering. Nu kamrater vässar vi vänstern för framtiden.
Och därmed förklarar jag 2013 års distriktsårskonferens för öppnad.
