Internationella kvinnodagen 8 mars är inte något vi “firar”.
Det är inte en dag när män ska “gratulera” eller ge blommor till kvinnor.
För gratulera till vad? Att vi tjänar mindre, mår sämre, har mindre makt och inflytande? Att vi blir trakasserade, våldtagna, misshandlade och mördade? Det är en dag som existerar av absolut nödvändighet, för att uppmärksamma de orättvisor som förekommer över hela världen och som drabbar kvinnor. Den senaste tiden har kvinnofrid debatterats flitigt och det är i grunden bra. Problemen uppstår när man debatterar utifrån en rasistisk utgångspunkt och det är vad som hänt nu.

För ett par år sedan startades twittertaggen ‪#‎mörkertalet‬ för att uppmärksamma att alla offer för sexuellt våld inte syns i statistiken. Genast var rasister där och tyckte att kvinnor inte ska gnälla så mycket. De hånade och försökte tysta. De tyckte, milt uttryckt, att detta inte är en prioriterad fråga. Nu kan de plötsligt se problemet men de gör det helt utifrån sin egen problemformulering, som är både snäv och kategorisk.

När rasister pratar om våld mot kvinnor är det alltid utifrån en föreställning om att våldet är kulturellt betingat, att vi i Sverige är relativt jämställda ser de som ett tecken på att vår “kultur” är särskilt “kvinnovänlig”.
I själva verket handlar det mycket lite om “kultur”. Det handlar till största delen om demokrati och respekt för mänskliga rättigheter. Kvinnors ställning är alltid som starkast i en sekulär demokrati. De värderingar som är grundläggande i ett sådant samhälle gynnar kvinnor.

Det handlar också om ekonomisk trygghet, oberoende och självständighet. Om kvinnor kan försörja sig själva och det finns ett starkt generellt välfärdssystem så är kvinnor säkrare, de kan göra sina egna livsval och deras position i samhället är starkare.

För inte ens 100 år sedan fick kvinnor i Sverige rösträtt. Det berodde inte på att män helt plötsligt insåg att kvinnor var lika mycket värda utan på att kvinnor kämpade sig till sina demokratiska rättigheter. Varje seger för kvinnors rättigheter är en seger för demokratin.

Patriarkatet existerar globalt och oberoende av styrelseskick men försvagas av en stark demokrati och respekt för de mänskliga rättigheterna. Därför är inte nazister och fascister trovärdiga som kvinnors förkämpar. Kvinnor skulle ha allt att förlora i deras vision om hur ett samhälle ska se ut. Det är egentligen en fråga om människosyn.
Av denna anledning är frågan om mäns våld mot kvinnor inte bara en fråga om brott och straff; den är större än så.
Givetvis kan vi inte nöja oss med vad vi så här långt har uppnått, vi har en bra bit kvar innan vi uppnår jämlikhet inom en rad områden och här måste vi arbeta mycket mer offensivt både när det gäller exempelvis arbetsvillkor, löner, normkritik och att stödja kvinnor som är utsatta på olika sätt.

Därför är 8 mars är en viktig dag. Det är dagen då vi över hela världen gör gemensam sak mot patriarkatet och för demokrati och mänskliga rättigheter.

Barbro Sörman, ordförande Vänsterpartiet Storstockholm

I dag är det den internationella dagen mot våld mot kvinnor.
FN har slagit fast att våld mot kvinnor är ett hinder mot jämställdheten i juridisk, social, politisk och ekonomisk bemärkelse.
Det är en fråga om makt, helt enkelt.
De som har de juridiska, sociala, politiska och ekonomiska fördelarna är de som har makten. Vi kan konstatera att det varken i ett globalt eller nationellt perspektiv är kvinnorna.

Förra året anmäldes över 20 000 fall av kvinnomisshandel, i de allra flesta fall var offret bekant med med gärningsmannen.
20 000. Det är lika många som bor i kommuner som Ljusdal, Kumla och Simrishamn.
Sedan kan man anta att mörkertalet är stort. Av många skäl kanske man inte kan anmäla en närstående person. Kanske den man har barn med, kanske den man är beroende av för sin försörjning. Kanske är man rädd att omgivningen ska döma och ta parti för gärningsmannen.
“Han är inte sån.” “Han skulle aldrig..” “Han är ju så himla trevlig”
Det syns inte utanpå vad en människa är kapabel till.

Det kan vara svårt att ta sig ur en våldsam relation. Våldet kan normaliseras och offret lägga skulden på sig själv. När det råder bostadsbrist är det svårt att lämna. Om man har låg inkomst kan man tveka på grund av en oro över huruvida man kan försörja sig själv och sina barn vid en separation.
Detta är alltså självklart också en klassfråga. Är man låginkomsttagare, arbetslös eller sjukskriven är det svårare att våga ta steget. Det kan också handla om att kvinnan inte talar så bra svenska och har svårt att veta hur man kontaktar myndigheter och ta reda på hur man kan få hjälp och stöd. Man kanske har ett bristande socialt skyddsnät vilket också gör ett uppbrott svårare.

Här måste samhället göra hjälpen mer lättillgänglig och omfattande. Det måste finnas jourbostäder för utsatta kvinnor i alla kommuner. Kvinno- och tjejjourerna måste få kontinuerligt stöd, inte vara beroende av vad en regering eller kommunmajoritet för tillfället tycker.

Man måste också ta polisanmälningar på allvar och de måste utredas skyndsamt och omsorgsfullt. De flesta av de mord som begåtts på kvinnor, där gärningsmannen är en närstående (i genomsnitt 20/år), har föregåtts av anmälningar om våld och hot. Därför har Vänsterpartiet under många år drivit kravet på att en nationell haverikommission ska tillsättas varje gång en kvinna mördats eller misshandlats till döds av en närstående man.

Så länge vi låter detta fortsätta, kommer det att fortsätta.
Övergrepp mot kvinnor, oavsett om det handlar om misshandel, våldtäkt eller trafficking, är en i grunden demokratisk fråga.
Den handlar om huruvida kvinnor ska vara jämställda män i juridisk, social, politisk och ekonomisk bemärkelse.

Jag har bestämt mig för att inte ställa upp till omval som ordförande för Vänsterpartiet Storstockholm. En ny ordförande kommer att tillsättas på årskonferensen 30-31 maj. Beslutet kommer inte lätt. Att försöka omvandla min känsla i kroppen till ord som någon annan kan förstå är svårt. Jag älskar Vänsterpartiet. Vi är ett distrikt på framgång, våra politiska projekt är relevanta och vi har en god stämning internt. Inte minst har jag känt en fantastisk uppbackning från medlemmar och partiföreningar. Men jag behöver gå vidare. Lämna saker bakom mig. Ta tag i det som finns framför mig, även om jag ännu inte vet vad det är. Det är ett sådant skede i livet för mig nu.

När jag tillträdde som ordförande för tre år sedan fick jag tips från coachen att ta fram mitt ”statsmanna-Seluah” och tona ner min alltför positiva (naiva?) karaktär. Jag tog på mig kavaj och gjorde mitt bästa för visa att jag var värd att leda Vänsterpartiets största partidistrikt. Så småningom fick jag bättre självförtroende, började lyssna på hip-hop igen, och tog av mig kavajen. Jag insåg att kläder inte har någon relevans är det kommer till att initiera och mobilisera medlemmar kring politiska projekt. Inte minst har vårt systematiska arbete med internfeminism stärkt mig i det.

De som inledningsvis kände oro för att få en ung blattetjej från Akalla som sin ledare har förhoppningsvis blivit mindre oroliga med åren. När jag tillträdde som ordförande för tre år sedan var vi omkring 3000 medlemmar i Vänsterpartiet Storstockholm. Idag är vi nästan 5000. Det här syns också genom att vi fått starkare partiföreningar. Ni är så många som finnas där ute och sliter för att engagera medlemmar och stärka vår feministiska och socialistiska rörelse lokalt. Det jobb ni gör är guld värt och jag vill att ni rätar på ryggen och känner er stolta.

För tre år sedan påbörjade Vänsterpartiet Storstockholm på allvar med bostadsfrågan. Alla ska ha ett hem att trivas i. Men då behöver alla kommuner hjälpa till att bygga. Vi påbörjade ett samordningsarbete mellan länets alla 26 kommuner som landade i att vi idag har en politik för att bygga nya klimatsmarta hyresrätter i varenda kommun. På flera håll kan vi till och med visa på exakt vart de lägenheterna kan byggas. Jag vet om vi någonsin tidigare lyckats väva ihop distriktets samtliga delar i ett liknande politiskt projekt.

De två valkampanjerna förra året var en styrkedemonstration för vårt distrikt. Vår valmaskin var väloljad. Valresultatet var förstås inte det vi hoppats på. Vi hade gärna sett en starkare vänsterregering som på riktigt kan göra samhället rättvist. Men här i länet gick vänstern ändå framåt. Innan valet satt Vänsterpartiet vid majoritet i två av länets kommuner, Botkyrka och Södertälje, efter valet 2014 kan vi lägga till Upplands Väsby, Sundbyberg och Stockholm. Samtidigt har vi blivit en starkare vänsteropposition i de flesta andra kommuner.

Efter Reinfeldts uttalande om att ”vi måste öppna våra hjärtan” har debatten om invandringen gått het. Det kändes viktigt för oss i distriktsstyrelsen att initiera en antirasistisk kampanj för att styra debatten rätt. Problemet i dagens samhälle är inte min pappa från Irak och alla andra som sökt skydd i Sverige undan krig och förföljelse, problemet är rasismen och klassorättvisorna. Att vänsterpartiet alltid gått före i kampen för ett samhälle utan rasism är en av de saker som gör mig allra mest stolt som vänsterpartist.

Nu har vi just lanserat det arbetet som går under namnet ”Fråga Orten”. Det handlar om att ge en röst till de som inte får höras idag. Om att få starkare lokal förankring i våra närområden. Ett flertal partiföreningar har redan varit ute och ställt frågor och jag har själv redan deltagit i Husby, Skärholmen och Tensta. Det är det roligaste som finns. Att vara ute och snacka med folk. För mig är det att gå ”back to the roots”. Jag gick in med Ung Vänster år 2002 som en aktivist, och nu, tretton år senare, identifierar jag mig fortfarande i huvudsak som en aktivist.

Ingen åstadkommer något själv. Fråga vilken ledare som helst, alla har folk som backar upp. Som sliter bakom kulisserna. Som hjälpt mig att fatta rätt beslut, som hjälpt mig att behålla lugnet när det behövts och som stöttat mig att ånga på när det behövts. Till er som funnits där och backat upp mig, ni vet vilka ni är, jag är er för evigt tacksam. Till alla er som skickat glada tillrop och som på olika sätt stöttat – ni har hjälpt mig att orka. Till alla er som bjudit mig till möte hos partiföreningen, jag kommer att sakna er så mycket. Det är mötet med er som varit det överlägset roligaste i det här uppdraget. TACK!! Partiet är ingenting utan sina medlemmar. Utan varandra är vi bara skit under skona. Mitt hjärta kommer för all framtid att vara hos den här fantastiska rörelsen.

Seluah Alsaati, distriktsordförande

Jag har börjat nattvandra i Akalla, står det i en statusuppdatering på Facebook. ”Klockan är snart två och vi nattvandrar fortfarande”. Akalla ligger en tunnelbanestation från Husby. Husby, som blev världskänt i media på bara några dagar på grund av kravallerna. Vissa ropade efter fler poliser. Vänsterpartiet krävde istället bättre skolor och jobb för alla. Vissa såg med avsmak på förorten. Vänsterpartister stod istället stolt upp för sin ort och anordnade nattvandringar i Husby, Skärholmen, Rågsved och flera andra ställen för att rädda sina 4H-gårdar och skolor från att brinna upp.

Ett år senare är det EU- val i Sverige. Rasisterna tar var tionde röst. Men de antirasistiska rösterna är desto fler, varje röst på V, MP och FI bör tolkas som ett tydligt ställningstagande mot Sverigedemokraterna. Vänsterpartiet ökar blygsamt till 6,3 procent nationellt. Men runtom i förorterna här i Stockholms län händer det något smått fantastiskt. Vänsterpartiet får 21 procent i Husby Centrum! Att vi lyckas ge relevanta svar på brinnande frågor som rör orten och att vi synts ute i området både natt och dag har gett resultat.

I södra Kärrtorp fick Vänsterpartiet 16,8 procent, Vänsterpartiets antirasistiska engagemang i samband med naziattacken i Kärrtorp förra året är troligtvis en av förklaringarna. I Albyberget i Botkyrka fick vi 17,8 procent, vilket kan tas som ett kvitto på att vårt deltagande i protesterna mot utförsäljningen av hyresrätterna var viktig och uppskattad. Runtom i länet finns det många fler exempel på där Vänsterpartiet går starkt framåt i valet. Förtroendet mellan medborgare och politiker byggs inte på en natt. Och förtroende skapas inte bara av det vi åstadkommer i parlamenten, även det vi gör ute bland människor spelar roll.

Nu börjar strax valrörelsen. Vi har all anledning att gå in i den valrörelsen med gott självförtroende. Vi har vinnarfrågan om vinster i välfärden. De allra flesta tycker som oss – vinstintresset står i vägen för en välfärd att lita på. Nu behöver vi omsätta kritiken mot riskkapitalbolagens girighet till en röst på Vänsterpartiet. Till det behöver vi också fortsätta att lyfta fram oss som feministerna och antirasisterna i vardagen.

Oavsett om vi verkar i ett område där Vänsterpartiet gått framåt eller där det stora lyftet ännu inte kommit, ska vi veta att lokalt arbete lönar sig. Vänsterpartiet gör skillnad.

Seluah Alsaati, distriktsordförande Vänsterpartiet Storstockholm

En polisstation i Sydvästra Grekland. En mamma kommer in med sina fyra pojkar. Hon är inte där för att anmäla ett brott. Hon är inte där för att ansöka om ett nytt pass. Hon är där för att lämna in sina barn. Varför? För att hon inte har råd att försörja dem längre. Detta är krisens Grekland.

När EU tvingar på länder nedskärningar för att bevilja lån är det lönerna som sjunker och jobben som ryker. I till exempel Grekland är arbetslösheten så mycket som 30 procent för kvinnor och 25 procent för män. Och när förskoleplatser och äldreomsorgen ryker får mammor och döttrar hoppa in och göra jobbet – fast gratis.

I krisens spår växer desperationen. I Sydeuropa ökar prostitutionen, fattiga ensamstående mammor utan försäkring tvingas välja mellan att lämna in barnen till polisen eller sälja sina kroppar. 

Men det finns lösningar. Och de står inte högern för. Moderaterna i Sverige hyllar EU:s åtstramningspolitik. Högerregeringen i Spanien säger att de inte vill prioritera jämställdhet när det är kris, vilket är befängt eftersom ökad jämställdhet i sig skulle minska fattigdom.

En del av lösningen ligger i att människor i de krisdrabbade länderna organiserar sig och kräver sociala rättigheter.

En annan del av lösningen ligger i att, som Vänsterpartiet föreslår, hindra EU från att privatisera vinsterna och socialisera förlusterna. Bankerna måste bli bärare av de förluster de själva skapat. För att ändra på det behövs både vänstersinnade och feministiskt kunniga politiker.

Vänsterpartiet kan påverka. Tack vare oss förespråkar EU den svenska sexköpslagstiftningen som ett av de mest effektiva verktygen för att stoppa efterfrågan på prostitution.

Idag är det inte bara val till EU-parlamentet. Det är också mors dag. Låt oss göra det till en dag då vi visar vår solidaritet med fattiga mammor över hela Europa. Istället för att köpa en blomma till mamma – ta henne i handen och rösta in fler vänsterfeminister till EU-parlamentet!

Seluah Alsaati, ordförande Vänsterpartiet Storstockholm