Skip to main content

Ringkampanjen invigs med Jonas och Malin!

Jonas och Malin drar igång ringkampanjen för EU-valet 2019!

Jonas Sjöstedt, partiledare och Malin Björk, EU-parlamentariker, drar igång ringkampanjen för EU-valet! Välkomna på rivig invigning, det är bara att dyka upp när det passar.

Onsdag 8 maj
16.00 Nachos, alkoholfria mojitos och rundpingis!
16.30 Rundpingisturneringen startar.
17.00 Introduktion ringkampanj.
19.00 LIVE! Jonas Sjöstedt och Malin Björk om EU-valet 2019
(talet sänds även till partilokaler i hela landet)
21.00 Slut, ses snart igen!

Ringkampanjen fortsätter varje dag 9-26 maj kl 14-20
Event för ringkampanjen med mer info:
https://www.facebook.com/events/2259365330982155/

Här är våra nyvalda representanter!

Distriktsårskonferensen för Vänsterpartiet Storstockholm 2019 har nu valt sina företrädare till distriktsstyrelsen för de kommande två åren. Tillsammans med val av ordförande och ordinarie ledamöter som skedde under lördagen har vi nu en fullständig styrelse efter att valet av ersättare blev klart under förmiddagen av konferensens andra dag. 

ORDFÖRANDE
Elena Karlström, Hammarby-Skarpnäck – omval

ORDINARIE LEDAMÖTER
Torun Boucher, Vita Bergen – nyval
August Flensburg, Sundbyberg – nyval
Babak Ghorani, Hässelby-Vällingby – omval
Robert Mjörnberg, Kommunalvänstern – omval
Tove Pehrsson, Solna – omval
Millaray Rubilar, Farsta – omval
Ann-Marie Strömberg, Liljeholmen-Hägersten – omval
Jesper Wiklund, Sundbyberg – nyval

ERSÄTTARE
Eva Bjurholm, Södertälje – nyval
Marlene Karlén, Tensta-Rinkeby-Spånga – nyval
Lars Bäck, Farsta – omval

VALBEREDNING
Zofia Laine, sammankallande
Marta Aguirre
Roya Asadzadeh
Inger Björk
Lorena Delgado
Tobias Johansson
Tove Ovsiannikov

REVISORER
Gunnar Ågren, ordinarie
Barbro Ernemo, ordinarie
Bo Leinerdal, ersättare
Åsa Brunius, ersättare

 

Ende Gelände

Resedagbok från Ende Gelände 2018
av Daniel Perez Wenger.

Onsdag 24/10 kl. 17.10
Nu åker vi. En buss fylld med svenska klimataktivister, på väg mot kolgruvorna strax utanför Köln. Detta är kanske den finaste tiden på året för att befinna sig ute på vägarna – utanför bussfönstret exploderar höstfärgerna utmed E4:an. Just denna trädens färgshow är något som hotas av de gruvor dit vi är på väg till. Av Hambach-skogen i Nordrhein-Westfalen – en över 10 000 år gammal urskog – återstår endast 200 hektar av det som tidigare var tusentals hektar. Det är gruvföretaget RWE som avverkat skogen för att fortsätta utvinna sin brunkol. 90 miljoner ton kol per år sägs utvinnas där. 90 miljoner ton!

På bussen blandas erfarna och nyblivna aktivister i alla åldrar. Ung vänster utgör en tredjedel av bussen (plus att ytterligare några tog sig dit på andra sätt) och blandas med folk från till exempel Vänsterpartiet, Greenpeace, Klimataktion och Ende Gelände Sverige. Alla är väldigt förväntansfulla på det som komma skall.

Ende Gelände (”hit men inte längre”), är alltså mass-aktion av civil olydnad som ägt rum varje år sedan 2015 med målet att protestera mot fossilindustrin. Tusentals aktivister från hela Europa väntas delta. Hela aktionen genomförs enligt tydliga icke-vålds principer, skadegörelse mot fossilföretagens infrastruktur är heller inte tillåten enligt den aktionskonsesus som tydligt finns deklarerad. Det som det handlar om är att med människors kroppar utmana de lagar som tillåter det som förstör livschanserna på vår planet. Ett kraftfullt sätt att urholka och och ifrågasätta lagarnas legitimitet och tydligt visa vägen för ett av många viktiga sätt att föra klimatkampen.

Torsdag 25/10 kl. 11.30
Vi är inne på den 19:a timman i bussen nu. Resan hittills har varit som titeln på det där gamla Snook-albumet: ”Vi vet inte vart vi ska, men vi ska komma dit”. Den plats där organisatörerna tänkte slå läger vräktes nämligen av polisen under natten, den ansågs vara olaglig. En aktivist fördes till sjukhus efter övervåld från polisen. Som svar på vräkningen försökte aktivister ockupera några hus i närheten, men de fördes bort även dem. Så vi har åkt vidare, men inte riktigt vetat var det är vi kommer hamna. Den senaste uppdateringen är att det verkar ha löst sig och eftersom vi blir några av de första som kommer dit, kommer vi även få hjälpa till att bygga upp lägret. Senare kommer vi få reda på att det är en bonde med ekologiska odlingar som själv hörde av sig till Ende Gelände för att erbjuda plats. Detta trots att gruvbolaget RWE gått ut och hotat landägare i området med repressalier om de väljer att upplåta sin mark till aktivisterna.

Lägret är för övrigt en väldigt viktig plats – det är där alla har sina tältplatser, har tillgång till tillfäligt uppbyggda toaletter och duschar, där matlag fixar 3 (veganska) mål mat om dagen, där man kan få juridisk rådgivning, där planeringen inför själva aktionen på lördagen tar plats men där det också finns barnpassning, massage och ett tält för att kunna prata av sig om man skulle må dåligt.

Torsdag 25/10 kl. 15.50
Nu är vi äntligen framme. Vi är bland de första aktivister som kommer dit, endast köksområdet – som ett anarkistiskt matkollektiv driver – och det stora mötestältet är uppsatt. Vi sätter upp våra tält och börjar hjälpa till med förberedelser. Några går till en station och målar Ende Geländes logga på de vita dräkter som utgör den välkända symbol som alla aktivister har på sig på själva aktionsdagen. Några andra går och fyller på halm i säckar som används till att sitta på under aktionen – när man förhoppningsvis ockuperar en gruva eller ett tågspår – men som också används för att skydda sig mot batongslag vid de tillfällen det kan bli aktuellt att försöka ta sig igenom polislinjer. Ytterligare några andra hjälper till att sätta upp större tält av den typ man sett i flyktingläger.

Fredag 26/10 kl. 12:15
Organisationen och logistiken här i lägret är återigen imponerande. Särskilt som allt arbete sker helt ideellt av organisatörerna. Stormötena som hålls i ett stort tält av cirkustyp med plats för cirka 500 personer simultantolkas till engelska, spanska och franska. Man får små radioapparater man ställer in på en viss frekvens beroende på vilket språk man vill ha översatt till.

Tidigare idag har vi bildat vängrupper och skaffat ”buddys” – de minsta enheter man rör sig i för att ta hand om varandra i potentiellt farliga eller kaotiska situationer. Men vängrupperna ligger även till grund för att ta beslut och göra beslutsfattandet enklare. Man diskuterar en eventuellt uppkommen fråga, skickar en delegat till ett delegatmöte med delegater från övriga vängrupper och sen fattas beslut med konsensus. Så att alla är med och accepterar de beslut som tas.

Vi hade ”action training” tidigare idag för att till exempel gå igenom de handsignaler som används för att kommunicera under aktionen och mycket annat. Ett av väldigt många exempel på inkludering och solidaritet här i lägret och hela aktionen var träningsledarens ord: ”Jag som vit person riskerar polisrepression, men värre kan det vara för icke-vita personer på grund av den rasism som finns i samhället och särskilt i poliskåren. Så var uppmärksamma och ta hand om varandra”.

Jag var tidigare på en workshop om Första Hjälpen där vi gick igenom grundläggande kunskaper, och det fanns också en workshop kring rättshjälp och frågor om lag och rätt. Nu inväntar vi lunch. Maten kostar ingenting men man uppmanas att donera 7 euro per dag. Det var kallt i tältet i natt men natten får gärna komma snart igen. I morgon är det aktionsdag och vi går alla och längtar.

Lördag 27/10 kl 06.30
Väckarklockan ringer, aktionsdagen är här. Dags att packa ihop ryggsäcken med lite extra kläder, mat, sovsäck, ficklampa och annat som behövs. Det kommer förmodligen vara en lång vandring innan vi är framme vid målet, och om aktionen lyckas så är tanken att sova över på platsen och hålla blockaden över natten.

Lördag 27/10 kl 08.55
Snart dags för avmarsch. En grupp på 10 personer spelar trummor och tusentals aktivister klädda i de vita dräkterna står redo för avmarsch. Dimman har börjat lätta, solen kastar sin strålar mot oss men temperaturen håller sig för tillfället på cirka 8 grader. Jag ser en banderoll med budskapet ”Burn borders, patriarchy, anti semitism, racism and homophobia – not coal” vilken stämmer väl överens med det budskap som Ende Gelände förmedlar. På hemsidan står att läsa: ”Vi tar starkt avstånd från varje försök att använda motstånd mot kolbrytning för reaktionära eller nationalistiska mål”

Lördag 27/10 kl 12:00
Vi är cirka 5 000 aktivister – från Sverige, Tyskland, Belgien, Spanien, Italien, Tjeckien med flera länder – som gått i cirka 3 timmar nu. Genom fält med kålrötter och små pittoreska byar. Slagord och sånger har ljudit för att hålla kamplusten uppe och deklarera våra budskap. ”What do we want? Climate justice!”. Men nu har polisen stoppat oss. Vi får höra att det sker förhandlingar mellan organisatörerna och polisen, och efter cirka 45 minuter får vi börja gå igen.

Lördag 27/10 kl 12:55
Jag och min vängrupp har hamnat nästan längst bak i tåget. Plötsligt efter att ha passerat en bro ser vi att något händer längst fram i tåget. Fronten bryter sig loss från tåget och börjar springa ut över ett fält. Nu händer det! Några få står kvar i demonstrationen men nästan alla aktivister springer nu över fältet mot ett krön som leder till en motorväg. Med vår position längst bak ser vi detta vackra skådespel av aktivism från bästa plats. Vi börjar också springa och antar att målet är inom räckhåll. Längst fram ser vi hur många aktivister tar sig över krönet trots polisnärvaro, pepparspray och vattenkanoner. Vi fortsätter springa men med vår position längst bak innebär det att polisen hinner omgruppera sig och hindrar cirka 1 000 av oss från att springa vidare. Förstärkning kommer nu dessutom i form av ett 20-tal piketbilar fyllda med poliser. Vi är nu omringade och det följer en stund av ställningskrig innan vi förstår att det kommer bli svårt för oss att göra något mer.

Lördag 27/10 kl 15:00
Några timmar har gått sen utbrytningen och vi får nu rapporter om att de som var längst fram – nästan 4 000 personer – har nått sitt mål, de sitter och nu och ockuperar de tågspår där kolet från gruvan transporteras. Stort jubel utbryter! På ett personligt plan är besvikelsen stor över att inte ha nått fram till målet, men känslan är ändå god. Vi drog till oss en stor polisbevakning och möjliggjorde för många aktivister att ta sig fram. Faktum är att man inte ens behöver ha varit på plats i själva aktionen för att känna att man bidragit. Alla de som städat toaletter, lagat mat, diskat, hållt i workshops, varit nattvakter på campingen eller bemannat info-tält är minst lika delaktiga. De har möjliggjort för oss alla att vara så väl förberedda som möjligt och skapat en helt avgörande känsla av trygghet.

Lördag 27/10 kl 15:40
Vi tar beslutet att börja röra oss tillbaka mot lägret, även om några väljer att stanna kvar. Innan dess citerar F några textrader ur musikalen Hamilton

”I may not live to see our glory
But I will gladly join the fight
And when our children tell our story
They’ll tell the story of tonight”

 

De raderna fångar känslan så väl just nu. Detta var en seger, men det kanske kommer dröja innan den skrivs in i historien som en sådan. Det spelar just nu ingen roll, vi är här och kämpar ändå. En dag kommer Ende Gelände – och liknande kamper världen över – tillskrivas dess rättmätiga värde och belönas med annat än batonger och repression.

Lördag 27/10 kl. 19:35
Vi kommer tillbaka till lägret efter att ha gått i ett par timmar och sen fått skjuts sista biten (det har organiserats bussar som kör skytteltrafik för att ta aktivister tillbaka till lägret). Väl framme står folk och tar emot oss med jubel. Solidariteten och den kamratliga atmosfären är påtaglig på alla sätt och vis.

Lördag 27/10 kl. 20:30

Stormöte i cirkustältet för att gå igenom dagens aktioner. Filmer och bilder från aktionen visas upp och det blir ett öronbedövbande jubel och applåder som inte vill ta slut. Glädjen är enorm. Vi har segrat! Det må vara en droppe i havet, men oj vilken droppe det är.

Lördag 27/10 kl. 23:00
Trötta och slitna efter dagens aktion sitter vi ett gäng vid en eld som gjorts upp i en tunna, vi dricker öl och sjunger sånger. Pratar om dagen. Två personer ur min vängrupp tillsammans med cirka 30 andra bestämmer sig för att försöka ta sig ut till tågspåren igen för att förse aktivisterna där med mat och vatten. Vi får höra dagen efter att de har lyckats. Hjältar!

Söndag 28/10 kl 13:00
Vi sitter och äter lunch några stycken och en av Ung Vänstrarna kommer förbi, en av de tusentals som sov över på tågspåren som bara nyligen kommit tillbaka till lägret efter nästan 24 timmar. Hen berättar om hur hen blev brutalt misshandlad av polisen när hen skulle gå från blockaden. Torkade blodfläckar syns i ansiktet och på tröjan. Jag tänker på det som man så ofta får erfara på demonstrationer – polisen finns inte till för oss. De finns till för att upprätthålla rådande maktordning.

 

Söndag 28/10 kl 19:05
Vi har packat in all packning i bussen och börjar åka hemåt. Det är andra gången jag deltar i Ende Gelände och det kommer bli fler gånger. Känslan här är fantastisk. Tusentals människor av olika åldrar, bakgrunder och erfarenheter har samlats för att med sin kroppar och röster deklarera att det är nog nu! Tiden är knapp. Världen över står människor i frontlinjen mot stat och kapital för att bokstavligt talat rädda planeten. Vi har precis sällat oss till den skaran.

Jag tänker, medan bussen rullar ut i ett becksvart landskap, att den politiska dimensionen av Ende Gelände så klart är oerhört viktig, men det som kanske folk inte tänker på som inte har varit här är den otroliga uppvisning i mänsklig organisering och samvaro som Ende Gelände är ett prov på. Vi har under dessa dagar i lägret och i aktionen skapat ett litet idealsamhälle i miniatyr. Alla bidrar efter förmåga och får efter behov. I alla delar av lägrets funktioner och i aktionsförberedelserna tänker både organisatörer och deltagare på inkludering, respekt och trygghet. Det skapar en känsla – bortom teoretiska texter – av att möjligheten att forma samhällen fria från förtryck – en värld som är till för oss alla – är något som vi har i vår egna händer.

Tack till er som stod vid min sida, ni har gjort mitt liv rikare och världen till en bättre plats. Vi rullar nu hemåt fulla av hopp och flera erfarenheter rikare. Stolta men inte nöjda. Kampen, den fortsätter.

-Daniel Perez Wenger

Jonas Sjöstedt eftervalstal

Eftervalstal med Jonas Sjöstedt i din partiförening. Torsdagen den 20 september. Har du funderingar kring vilken partiförening du tillhör? Hör av dig till 08- 654 13 10 eller [email protected].

Stockholms Stad:
Birka-Vasa
➤ TID: 18:00
➤ PLATS: I föreningslokalen på Sigtunagatan 11

Enskede
➤ TID: 18:00 
➤ PLATS: Videgården 

Farsta
➤ TID: 18:00 
➤ PLATS: Aktivitetshuset Tuben (Munkforsplan 45)

Kista
➤ TID: 18:00 
➤ PLATS: Bergdalen 4, Sundbyberg

Liljeholmen-Hägersten och Älvsjö-Hägersten 
➤ TID: Öppet från klockan 17:30
➤ PLATS: Snabbköpet, Ljusstöparbacken 1

Skärholmen
➤ TID: 17:30 
➤ PLATS: Lilla Sällskapets väg 32

Vantör
➤ TID: Kl. 18:30 – 20:00
➤ PLATS: Nya Rågsveds Folkets Hus (NRFH), Rågsveds Torg 11

Västra Södermalm och Vita Bergen
➤ TID: 18:00 (fika från 17.30)
➤ PLATS: Havregatan 4

Årsta
➤ TID: 18:30 
➤ PLATS:  Årsta Folkets Hus (Årsta Torg)

Södra länet:
Botkyrka
➤ TID: 18.00
➤ PLATS: Tingsvägen 17, Alby

Haninge
➤ TID: 18.30
➤ PLATS: Haninge Kulturhus, Poseidons Torg 8

Nykvarn 
➤ TID: 19:00 
➤ PLATS: ABF, Nedre Torekällgatan 7

Södertälje
➤ TID: 19:00 
➤ PLATS: ABF, Nedre Torekällgatan 7

Tyresö
➤ TID: 18:30 
➤ PLATS: Kulturcentrum Kvarnhjulet, Pluggvägen 6A

Värmdö
➤ TID: 18:30 
➤ PLATS: Kommunhuset i Skogsbo (Skogsbovägen 9–11)

Norra länet:
Järfälla
➤ TID: 18:30 
➤ PLATS: ABF, Kvarnvägen 6 i Jakobsberg

Norrtälje
➤ TID: 18:30 
➤ PLATS: Bangårdsgatan 2b i Norrtälje

Sigtuna-Märsta
➤ TID: 18:30 
➤ PLATS: ABF, Västra Bangatan 31 i Märsta

Solna
➤ TID: 18:00 
➤ PLATS: Solna Stadshus, Stadshusgången 2

Sundbyberg
➤ TID: 18:00 
➤ PLATS: Bergdalen 4, Sundbyberg

Täby-Danderyd
➤ TID: 18:30 
➤ PLATS: Kvartersgården, Anbudsvägen 75

Upplands-Bro
➤ TID: 18:00 
➤ PLATS: Kommunhuset, Furuhällsplan 1

Upplands Väsby
➤ TID: 18:30 
➤ PLATS: ABF Optimusvägen 12

Vallentuna
➤ TID: 18:30 
➤ PLATS:Vallentuna Folkets Hus, Hövdingavägen 1

Dagens sjukförsäkring är inte värd namnet

Sjuka kommer i kläm – här är våra förslag för ett mänskligare regelverk. En sjukförsäkring att lita på handlar om vilket samhälle vi vill leva tillsammans i. Och ett är då säkert; man blir inte frisk av att vara fattig.

Under alliansregeringen 2006–2014 försämrades sjukförsäkringen kraftigt. Under nuvarande mandatperiod har Vänsterpartiet och regeringen genomfört flera reformer för att förbättra sjukförsäkringen. Vi har höjt ersättningsnivåerna, avskaffat den bortre tidsgränsen och sänkt skatten för dem med sjukersättning.

Men mycket återstår att göra för att återupprätta en sjukförsäkring värd namnet.

Tidigare i vår larmade Arbetsförmedlingen om att allt fler människor slussas från Försäkringskassan till Arbetsförmedlingen när de får avslag på sin ansökan om sjukpenning. Försäkringskassan ska pröva personers arbetsförmåga mot ”normalt förekommande jobb” på hela arbetsmarknaden. Det innebär att Försäkringskassan nu avslår flera fall av sjukpenning och i stället slussar människor vidare till Arbetsförmedlingen.

Problemet är att de båda myndigheterna bedömer arbetsförmåga väldigt olika. Det innebär att människor kommer i kläm; de är för friska för att få sjukpenning men för sjuka för att arbeta.

Regeringen gav myndigheterna i januari i år ett nolltoleransuppdrag i syfte att förbättra samarbetet och dialogen mellan aktörerna i en sjukskrivning. Det kan säkert ha en positiv inverkan, men det är inte tillräckligt.

Ett annat problem med dagens sjukförsäkringssystem är att behandlande läkares utlåtande ofta skiljer sig från den bedömning som försäkringsläkare hos Försäkringskassan gör. Den läkare som jobbar för Försäkringskassan benämns i regel som försäkringsmedicinsk rådgivare och har utöver läkarutbildningen en försäkringsmedicinsk utbildning.

En försäkringsmedicinsk utredning gäller medicinska förhållanden och har en försäkringsrättslig grund. Ofta träffas inte ens försäkringsläkaren och den som ska bedömas. Det är inte rimligt.

Ytterligare ett problem är att väldigt få personer har möjlighet att få ekonomiskt stöd – rättshjälp – för att överklaga beslut som rör sjukförsäkringsärenden, trots att detta ökar chansen för den enskilde att få rätt i sak.

Sedan mitten av 1990-talet har bara 100 personer fått ekonomiskt stöd för att överklaga beslut som rör socialförsäkringen. Det är dåligt när så få får rättshjälp. För många underlättar det och har stor betydelse att få kvalificerad juridisk hjälp i sina mål. En anledning till att så få som ansöker får rätt till rättshjälp för att anlita en advokat kan vara att inkomsttaket för att ta emot sådant stöd inte har räknats upp sedan 1999 och ligger på 260 000 kronor om året.

Så här vill vi inte ha det. Sjukförsäkringen har fortfarande stora brister. Vänsterpartiet vill ha ett mer humant, rättvist och rimligt sjukförsäkringssystem. Vi presenterar därför tre förslag som är viktiga steg i rätt riktning.

Skydd mot att hamna mellan stolarna hos Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen
Du ska aldrig kunna hamna mellan stolarna hos Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen. Om Arbetsförmedlingen menar att du är för sjuk för att förmedla jobb till så ska du inte tvingas till det. Det måste genom regeländringar bli enklare att flytta tillbaka en person som inte klarar av att delta i arbetsförberedande insatser till sjukförsäkringen. Du ska det stöd och hjälp som du behöver.

Rätt att träffa läkaren som tar beslut om arbetsförmåga. Du ska ha rätt att få träffa den läkare som ska avgöra om du är för sjuk för att kunna arbeta.

Stärkt möjlighet till rättshjälp. Möjligheten att pröva sin sak rättsligt ökar chansen att fler som har rätt till exempelvis sjukpenning också får rätt till sjukpenning. Fler ska därför få möjlighet att driva sina mål rättsligt. Förslagsvis sker detta genom en uppräkning av inkomsttaket för att ta emot sådant stöd.

Ingen vill vara sjuk, men ibland måste man vara hemma för att bli frisk. Man kan inte sätta människor i ekonomisk otrygghet och fattigdom eller någon form av stress och jakt. Det gör ingen friskare.

Läs debattartikeln i Aftonbladet här.

Ulla Andersson, ekonomisk-politisk talesperson (V)

Kraftigt uppåt för vänstern i hela Storstockholm

Vänsterpartiet går starkt framåt i SCB:s nya mätning runt om i Storstockholm. I Stockholms stad samlar partiet ett stöd på 13,2 procent, en uppgång med cirka 5,5 procentenheter sedan valet 2014. I Stockholms län går det också framåt och väljarstödet ligger där på 6,9 procent vilket är en uppgång med 1,2 procentenheter sedan valet.  

– Vi märker att Stockholmarna vill ha mer jämlikhet och då är det bara Vänsterpartiet som finns att lita på. När övriga partier sviker när det gäller rätten till asyl, välfärden, klimathotet och nu utmanar strejkrätten, då står vi i vänstern kvar med både ryggrad och kompass. Det går bra nu och det är kul att vara vänsterpartist, även om det politiska klimatet är ruggigt. Men i valet ska vi visa att det är vår tur nu, säger Vänsterpartiet Storstockholms ordförande Elena Karlström.

Du kan träffa Vänsterpartiets partiledare Jonas Sjöstedt redan i morgon, 6 juni, och gratulera till de fina siffrorna. Jonas firar nationaldag på Golfängarna i Sundbyberg klockan 12-13 och i Rinkeby klockan 14-15.

Politik för jämlikhet

Landstingsprogrammet för Vänsterpartiet antogs av ombud från partiföreningar runt om i länet under helgen. Vi går till val på en politik för jämlikhet.

– För oss handlar valet 2018 om att ge röst åt alla de människor runt om i länet som känner hur klyftorna har ökat. De som ser hur vissa får hur mycket som helst medan andra lämnas efter. Alla som jobbar långa timmar inom vården, som oroar sig för hur man ska ha råd med SL-kortet även denna månad, säger Elena Karlström ordförande för Vänsterpartiet Storstockholm.

Landstingsprogrammet handlar också om hur Stockholms läns landsting ska styras: av folket, inte konsulter och riskkapitalister. För Vänsterpartiet är inte politiken ett maktspel. Det handlar om att göra livet bättre för dem som bäst behöver det, om att bygga ett jämlikt län. Det är en politik som inte kan bedrivas med högerpartier eller Sverigedemokraterna.

Landstingspolitiska programmet kommer inom kort

Fem Vänsterpartister är fler än fyra konsulter

Lördagen den 17 mars fastställde Vänsterpartiet Storstockholm kandidater till Stockholms läns landsting inför valet den 9 september.

Stockholms läns landsting har alldeles för länge varit en lekstuga för högerpolitiker och konsultbolag. Men det är också Sveriges näst största parlament med en budget på över 90 miljarder kronor och ansvar för både inställda busslinjer, personalbristen i sjukvården och de avtal som göder konsultbolag och rikskapitalister som mjölkar landstinget på pengar. På söndagen, 18 mars, fastställer Vänsterpartiet Storstockholm också det landstingspolitiska program som formulerar lösningarna på personalkrisen i vården och miljonrullningen till bolagen i både sjukvården och kollektivtrafiken. 

Valkonferensen beslutade att lägga fram fem listor med varsin toppkandidat.

Catarina Wahlgren, 50 år från Norrtälje, toppar den nordligaste listan och trycker framför allt på för behovet av mer feminism i sjukvården.
– Vården ska finnas där behoven finns. Vården för kvinnor och män måste bli mer jämlik och vi behöver omgående ta tag i den ökade psykiska ohälsan hos unga, framför allt unga flickor.

Lina El Yafi, 39 år från Liljeholmen och spårvangsförare på tvärbanan, vill att kollektivtrafiken, liksom vård, omsorg och skola, drivas i offentlig regi – utan vinstintresse.
– Jag vill arbeta för att återta och bygga upp vår gemensamma välfärd igen. Mina erfarenheter som fackligt aktiv och som anställd i en upphandlad verksamhet gör att jag vet hur angelägen frågan är.

Staffan Norberg, 61 år och nu kommunalråd i Södertälje, toppar listan i södra länet, vill se en vård som styrs utifrån behov och inte konsultbolagens intressen.
– Att ha nära till ett riktigt hjärt-kärlcentrum, akutsjukhus, förlossning och närsjukhus är viktigt för medborgare i hela länet. Pengarullningen till byggbolag i projekt som exempelvis nya Karolinska och andra absurda upphandlingar, exempelvis stödstrumpor för 6000 kr paret måste upphöra.

Jonas Lindberg, 34 år och specialistsjuksköterska från Liljeholmen, vill se en vård som sker utifrån patientens och de anställdas behov – inte konsulterna.
– Som sjuksköterska själv ser jag själv dagligen patienter som kommer i kläm i dagens splittrade sjukvård och jag vet hur tuff arbetsmiljön på våra akutsjukhus är. Det går att satsa på personalen istället för konsulter och det går att styra sjukvården på ett helt annat sätt med tillit som grund.
– Vi i Vänsterpartiet har lagt ett förslag på en personalmiljard, vilket är en extra miljard som kommer gå till en förbättrad arbetsmiljö, förkortad arbetstid, betalda vidareutbildningar för personal och rättvisa löner.

Anna Sehlin, 38 år, från Södermalm kommer att verka för ett hållbart transportinfrastruktur som kollektivtrafik, gång- och cykelvägar prioriteras- inte miljö- och klimatskadliga motorvägar.
– Jag tänker fortsätta arbeta för ett län som håller ihop, där tillgång till bra kollektivtrafik, god sjukvård och hälsosam miljö finns för alla, oavsett inkomst eller ursprung. Ett län där vi satsar på kollektivtrafiken för att hålla klimatutsläppen nere och minska människors beroende av bil.

Här är de beslutade listorna: Kandidatlistor till Landstingsvalet

Min hjälte!

Elena Karström, ordförande för Vänsterpartiet Storstockholm har öppnat konferensen som ska anta företrädare som ska skapa en vård och kollektivtrafik för alla – inte riskkapitalister. 

Här är Elenas öppningstal:

Kamrater innan vi börjar denna konferens skulle jag vilja delge er några reflektioner i form av en dikt.

Våra hjältar!

Jag går in rummet, kala väggar, fotografier på barnbarnen, nära och kära står pressade mot väggarna, tysta, vad ska man säga? vad ska man göra? Döden kommer en dag att drabba oss alla.

Din sista timme är här. Min fina farmor. Din sista timme är här. Vi vet inte hur närvarande du är. Men vi finns här.

Min hjälte.

97 år är till sin ända, 1921 föddes du, året en ny giftermålsbalk infördes, där även gifta kvinnor var myndiga. Året det första svenska valet med rösträtt för både kvinnor och män, och där vänsterpartierna nu går fram. 97 år sen.

Min hjälte.

Jag sitter vid sängkanten, håller din hand. Hoppas du känner av min närvaro. Du säger inget, tittar ut i intet.

En undersköterska går fram ger dig en kram.

”Hej kära Lisa, hur står det till idag?”

Hon pratar med dig, hon frågar hur du mår idag, hon vänder dig i sängen, hon tar temperaturen. Hon pratar med dig om dagens bestyr. Hon pratar med glädje och ömhet samtidigt som hon jobbar. Hon fyller rummet med närvaro och ömhet.

Min hjälte.

Denna främmande person fyller rummet med värme och tar hand om farmor i sin sista timme. Hon pratar med henne som om hon känt henne i flera år.

Hon springer ut till nästa dörr, där hon ger samma vård till nästa patient.

Min hjälte.

Kära farmor, du fanns där i dina barnbarns liv, du fanns när din dotter jobbade inom vården på nattetid och sena kvällar.

En vård som i stunder, kan vara de mest fantastiska i form av födslar men består även av döden. Jag håller i din hand, jag tittar in i dina ögon, jag vet inte om du känner av min närvaro. Jag tar av ringen du haft på fingret i ca 70 år.

Min hjälte.

Mormor jag hann inte ge dig din pension, eller det liv du borde ha haft. Men jag lovar att jag ska fortsätta för dagens kvinnor, för ett mer jämlikt och jämställt samhälle. Jag tar din stafettpinne vidare. Det här är för dig.

Kamrater!

Det är vår tur nu! Det är er tur nu!

Vi är trötta på ojämlika skolor där vi år efter år ska oroa oss om vi ”valt” rätt. Vi är trötta på att våra barn aldrig kommer att kunna flytta hemifrån. Vi är trötta på att det är namnet, bilden, eller åldern som avgör om du blir kallad på en arbetsintervju.

Vi är trötta på att ha otrygga anställningar, som gör att vi aldrig riktigt kan känna oss trygga. När vi åker in till BB så vill vi vara trygga i att känna att vi har en plats. Vi vill ha en pension att räkna med.

I ett jämlikt och jämställt samhälle, kan vi känna trygghet från vaggan till graven.

I ett ojämlikt samhälle misstänkliggörs ”invandraren” som aldrig slutar vandra, generation efter generation. På gator och torg skriker folk ”åk hem din jävla invandrare”, islamofobin och afrofobin växer sig allt starkare, den smyger sig in hos oss på arbetsplatsen i skolan och i hemmet.

Sverigedemokraternas botemedel är att sudda bort sådana som mig och min pappa, mina barn och mina grannar, mina vänner. Detta för att rädda pensionerna. Tror de kanske.

Vi har en socialdemokrati som vill ”utveckla” välfärden med tullpoliser. Vi har en socialdemokrati som nallar på arbetsrätten, vi har en socialdemokrati som pratar om ”de andra”, vi har en socialdemokrati som inte värnar om asylrätten. Vi har en socialdemokrati som flirtar med borgare. Vi har löpsedlar där socialdemokratin och övriga borgare har en kapprustning om militär och polisinsatser i förorten.

I orten, här dör våra barn, den kommande generationen, de ligger där på gatan, på torget. Det blev inte några 97 år. Vart fanns deras trygghet, vart fanns deras sista vila? Vart fanns den ömmande handen, innan det vart försent? INTE ett liv till, det är dags att tillsätta den nationella kriskommissionen såsom de lokala organisationerna kräver.

Från vaggan till graven förtjänar vi ett värdigt liv ett liv full av hopp och tillförsikt till livet.

Vänsterpartiets politik är tydlig, vi slår inte neråt vi slår uppåt vi slår på riskkapitalisterna, som tjänar en hacka på att få våra sjuksyrror att springa snabbare, de tjänar pengar på när det dras in läromedel i skolan och skolklasserna blir större. De tjänar pengar på ojämlikhet. Varenda skattekrona ska tillbaka till välfärden och inte ett enda öre till en riskkapitalist.

Det är fan i mig allvar nu! Vi ska stå enade. Vi ska inte glömma bort varför vi är viktiga, varför vi är här. Vi är viktiga i vardagen för att så många ska kunna ha ett värdigt liv. Detta oavsett om vi lever i glesbygden, storstäder eller småstäder.

Kamrater!

Vi är socialister, feminister, antirasister, asylrättsaktivister och miljö- och klimatkämpar, och så många är beroende av en politik som är fylld av rättvisa, jämlikhet, jämställdhet och solidaritet. Detta efter 30 års nyliberalism som börjar bli farlig nu, när klassklyftan blir allt större.

Vi är de parlamentariker som kommer med de bästa förankrade förslagen, vi är dom som läser och förbereder oss i timmar inför debatter. Våra parlamentariker är aktivisterna som finns på gator och torg, vi är förankrade i gräsrotsrörelser och i organisationer.

Vi är motståndet, tillsammans är vi starka.

Valet 2018 kommer med stormsteg och alldeles strax ska vi sätta listorna till landstinget. Det är alltid en omtumlande process, detta med val.

Därför vill jag påminna här om det måldokument distriktsstyrelsen antog redan den 25 september 2017, ett måldokument, innehållande fyra punkter. Vi har bland annat på ordförande och gruppledarträffar, partiföreningsmöten samt Stockholms stads repskap diskuterat detta dokument, detta för att få en bred och djup diskussion kring hur vi vill göra kring dessa situationer. Och budskapet har varit tydligt efter diskussion, bortsett från väldigt få undantag, och det är att detta är ett dokument man ställer sig bakom.

De viktiga punkterna i dokumentet kan sammanfattas så här:

För det första: Den 9 september 2018 gjorde vi ett starkt valresultat, och det gjorde vi som ett enat parti på alla nivåer. Vi har fört ut vår politik och vi går starkt framåt i kommun, landsting och riksdag.

För det andra: Vi är ett enat parti som gjorde en stark valrörelse, vi har arbetat enligt vårt partiprogram och fört ut vår politik som den formades efter kongressen i Karlstad. Detta genom en öppen debatt och demokratiska beslutsformer.

För det tredje: Grunden var ett bra valberedningsarbete

En framgångsrik valrörelse påbörjas med ett bra valberedningsarbete. Valberedningarna har arbetat aktivt med intervjuer, informerat om vad uppdraget innebär och hämtat information om hur eventuella omval har tidigare skött sina uppdrag. De som upplevde sig ha allvarlig kritik skulle vända sig till valberedningarna.

Vid valkonferensen var valberedningarnas föredragande tydliga med att deras uppdrag var att få ihop fungerande parlamentariska grupper med bred kompetens och bred spridning av erfarenheter. Valberedningen tog också på sig ansvaret för att samarbetet i grupperna måste fungera och att de som kandiderar måste vara införstådda med vad uppdraget innebär.

För det fjärde: Sakliga pläderingar för kandidater vid valkonferensen

När vi ser tillbaka på valkonferensen så ser vi att den präglas av solidaritet, saklighet och positiva pläderingar.

Inte en enda talare gjorde en negativ plädering, utan alla talade för de kandidater de ville se valda. Det innebär att vi direkt efter konferensen kan gå ur som ett enat parti och fokusera på att vinna en valrörelse.

I dag ska vi spika fem listor, i tolv valkretsar.

Och det handlar om listor till det näst största parlamentet i landet, näst efter riksdagen.

Det är nu här idag vi lägger grunden till ett starkt valresultat.

Härmed förklarar jag Valkonferensen öppnad

Systrar, feminister!

Igår på internationella kvinnodagen marscherade Vänsterpartiet Storstockholm och 8 mars-kommitten tillsammans med kvinnor över hela världen. Vi demonstrerade under parollen ”Aldrig mera tyst” för ett jämlikt land med fast jobb och heltid som norm. För ett rättvist och jämlikt pensionssystem. För höjda kvinnolöner och en jämlik sjukvård. För en antirasistiskt och feministisk framtid. 

Nooshi Dadgostar, vice ordförande för Vänsterpartiet och bostadspolitisk talesperson höll tal på Norra Latin.

”Systrar, feminister!

”En manlig medarbetare som alltid arbetar bakom ryggen på mig bara för att kunna viska i mitt öra vad han tycker om min rumpa. En dag drog han in mig på toaletten ‘för att visa hur kåt han är’. Chefen tar mig inte på allvar och säger ‘boys will be boys’”.

Det säger en butiksanställd i ett av metoo-uppropen.

Edit Söderbergs rader ”det anstår mig inte att göra mig mindre än vad jag är” sätter ord på vad vi fick varandra att känna inför den kollektiva bekännelsen som metoo-revolutionen innebär.

Därför vill jag tacka alla er som står här idag. Tacka dig för att du kämpar varje dag. Vill skänka ett stort tack till dig som har vågat berätta om vad du har blivit utsatt för av din man, din kollega, din bäste vän. Jag är så tacksam för att du arbetar fackligt för att förbättra undersköterskornas och lokalvårdarnas arbetsvillkor. Och för dig som hjälpte en vän från en kladdig hand på krogen.

Utan er hade vi inte kommit så här långt. Utan er hade vi inte stått här idag.

Men det finns dom som säger att det inte finns några problem längre. Som undrar varför vi kallar oss feminister. Dom ser oss inte. Dom ser inte tystnadskulturen som breder ut sig på våra arbetsplatser. I restauranger, i butiker, i hemtjänsten. När de otrygga anställningarna ger förövarna överläge. Hur cheferna utnyttjar situationen. Du som har en tillfällig anställning – se dej omkring. Vi är hundratals systrar som står på din sida. Rädslan att bli av med jobbet har tystat alltför många kvinnor.

Du ska aldrig behöva stå upp mot trakasserier och kränkningar med jobbet som insats. Vem har sagt att just vårt arbete passar sig för tillfälliga springjobb? Därför säger vi – avskaffa den allmänna visstiden. Ge oss trygga jobb!

Det här vill jag tillägna min mamma. Som har jobbat i vården hela sitt liv. Varje tidig morgon, helger och på högtidsdagar. Hon som tog hand om mig och min syster. Hon som lagade middagen och packade gympapåsarna. Hon som aldrig har klagat. På ålderns höst kommer hon att bli tackad med en usel pension. Trots allt hon har gjort. Det är en skam för Sverige.

”När jag var 6 år blev jag våldtagen av barnvakten, en tonårskille.

– När jag var 12 var jag för full och hade rökt brass och däckat i en säng. 3 ”killkompisar” tog för sig och hade sex med mig.

– När jag var 13-14 blev jag flera gånger erbjuden pengar för sex av äldre män..

– När jag var 16 och hade somnat, vaknade jag att en man försökte våldta mig. Jag hade tur att kunna slita mig loss och springa.

Det säger en av kvinnorna som har skrivit på uppropet #utanskyddsnät.

Systrar – skulden är inte vår att bära – den flodvåg av berättelser från sjuksköterskor, butiksanställda, politiker och restaurangbiträden – alla vi är starten på en verklighet bortom skulden och skammen.

Det finns dom som säger att feminismen har gått för långt. Att vi alla är fria nu. Men det är för att dom inte ser oss. Hur vi mår och hur samhället behandlar våra kroppar. Hur vi ständigt ska jämföras med trådsmala modeller i tunnelbanan, hur porren fördärvar våra kärleksrelationer, hur våra kroppar och livmödrar anses vara handelsvaror som kan köpas, säljas och förstöras. Hur vi våldtas, misshandlas och förminskas.

Systrar vi lyssnar inte på dom som menar att det gått för långt, vi står tillsammans, håller varandras händer och backar varandras ryggar för vi vägrar att göra oss mindre än vad vi är, ”det anstår oss inte att göra oss mindre än vad vi är” det är vårt gemensamma svar till de som försöker påskina att feminismen gått för långt.

Revolutionen har bara börjat.”

Läs mer:

Stockholmdirekt: ”Stor 8 mars-demonstration i City”