Elena Karström, ordförande för Vänsterpartiet Storstockholm har öppnat konferensen som ska anta företrädare som ska skapa en vård och kollektivtrafik för alla – inte riskkapitalister.
Här är Elenas öppningstal:
Kamrater innan vi börjar denna konferens skulle jag vilja delge er några reflektioner i form av en dikt.
Våra hjältar!
Jag går in rummet, kala väggar, fotografier på barnbarnen, nära och kära står pressade mot väggarna, tysta, vad ska man säga? vad ska man göra? Döden kommer en dag att drabba oss alla.
Din sista timme är här. Min fina farmor. Din sista timme är här. Vi vet inte hur närvarande du är. Men vi finns här.
Min hjälte.
97 år är till sin ända, 1921 föddes du, året en ny giftermålsbalk infördes, där även gifta kvinnor var myndiga. Året det första svenska valet med rösträtt för både kvinnor och män, och där vänsterpartierna nu går fram. 97 år sen.
Min hjälte.
Jag sitter vid sängkanten, håller din hand. Hoppas du känner av min närvaro. Du säger inget, tittar ut i intet.
En undersköterska går fram ger dig en kram.
”Hej kära Lisa, hur står det till idag?”
Hon pratar med dig, hon frågar hur du mår idag, hon vänder dig i sängen, hon tar temperaturen. Hon pratar med dig om dagens bestyr. Hon pratar med glädje och ömhet samtidigt som hon jobbar. Hon fyller rummet med närvaro och ömhet.
Min hjälte.
Denna främmande person fyller rummet med värme och tar hand om farmor i sin sista timme. Hon pratar med henne som om hon känt henne i flera år.
Hon springer ut till nästa dörr, där hon ger samma vård till nästa patient.
Min hjälte.
Kära farmor, du fanns där i dina barnbarns liv, du fanns när din dotter jobbade inom vården på nattetid och sena kvällar.
En vård som i stunder, kan vara de mest fantastiska i form av födslar men består även av döden. Jag håller i din hand, jag tittar in i dina ögon, jag vet inte om du känner av min närvaro. Jag tar av ringen du haft på fingret i ca 70 år.
Min hjälte.
Mormor jag hann inte ge dig din pension, eller det liv du borde ha haft. Men jag lovar att jag ska fortsätta för dagens kvinnor, för ett mer jämlikt och jämställt samhälle. Jag tar din stafettpinne vidare. Det här är för dig.
Kamrater!
Det är vår tur nu! Det är er tur nu!
Vi är trötta på ojämlika skolor där vi år efter år ska oroa oss om vi ”valt” rätt. Vi är trötta på att våra barn aldrig kommer att kunna flytta hemifrån. Vi är trötta på att det är namnet, bilden, eller åldern som avgör om du blir kallad på en arbetsintervju.
Vi är trötta på att ha otrygga anställningar, som gör att vi aldrig riktigt kan känna oss trygga. När vi åker in till BB så vill vi vara trygga i att känna att vi har en plats. Vi vill ha en pension att räkna med.
I ett jämlikt och jämställt samhälle, kan vi känna trygghet från vaggan till graven.
I ett ojämlikt samhälle misstänkliggörs ”invandraren” som aldrig slutar vandra, generation efter generation. På gator och torg skriker folk ”åk hem din jävla invandrare”, islamofobin och afrofobin växer sig allt starkare, den smyger sig in hos oss på arbetsplatsen i skolan och i hemmet.
Sverigedemokraternas botemedel är att sudda bort sådana som mig och min pappa, mina barn och mina grannar, mina vänner. Detta för att rädda pensionerna. Tror de kanske.
Vi har en socialdemokrati som vill ”utveckla” välfärden med tullpoliser. Vi har en socialdemokrati som nallar på arbetsrätten, vi har en socialdemokrati som pratar om ”de andra”, vi har en socialdemokrati som inte värnar om asylrätten. Vi har en socialdemokrati som flirtar med borgare. Vi har löpsedlar där socialdemokratin och övriga borgare har en kapprustning om militär och polisinsatser i förorten.
I orten, här dör våra barn, den kommande generationen, de ligger där på gatan, på torget. Det blev inte några 97 år. Vart fanns deras trygghet, vart fanns deras sista vila? Vart fanns den ömmande handen, innan det vart försent? INTE ett liv till, det är dags att tillsätta den nationella kriskommissionen såsom de lokala organisationerna kräver.
Från vaggan till graven förtjänar vi ett värdigt liv ett liv full av hopp och tillförsikt till livet.
Vänsterpartiets politik är tydlig, vi slår inte neråt vi slår uppåt vi slår på riskkapitalisterna, som tjänar en hacka på att få våra sjuksyrror att springa snabbare, de tjänar pengar på när det dras in läromedel i skolan och skolklasserna blir större. De tjänar pengar på ojämlikhet. Varenda skattekrona ska tillbaka till välfärden och inte ett enda öre till en riskkapitalist.
Det är fan i mig allvar nu! Vi ska stå enade. Vi ska inte glömma bort varför vi är viktiga, varför vi är här. Vi är viktiga i vardagen för att så många ska kunna ha ett värdigt liv. Detta oavsett om vi lever i glesbygden, storstäder eller småstäder.
Kamrater!
Vi är socialister, feminister, antirasister, asylrättsaktivister och miljö- och klimatkämpar, och så många är beroende av en politik som är fylld av rättvisa, jämlikhet, jämställdhet och solidaritet. Detta efter 30 års nyliberalism som börjar bli farlig nu, när klassklyftan blir allt större.
Vi är de parlamentariker som kommer med de bästa förankrade förslagen, vi är dom som läser och förbereder oss i timmar inför debatter. Våra parlamentariker är aktivisterna som finns på gator och torg, vi är förankrade i gräsrotsrörelser och i organisationer.
Vi är motståndet, tillsammans är vi starka.
Valet 2018 kommer med stormsteg och alldeles strax ska vi sätta listorna till landstinget. Det är alltid en omtumlande process, detta med val.
Därför vill jag påminna här om det måldokument distriktsstyrelsen antog redan den 25 september 2017, ett måldokument, innehållande fyra punkter. Vi har bland annat på ordförande och gruppledarträffar, partiföreningsmöten samt Stockholms stads repskap diskuterat detta dokument, detta för att få en bred och djup diskussion kring hur vi vill göra kring dessa situationer. Och budskapet har varit tydligt efter diskussion, bortsett från väldigt få undantag, och det är att detta är ett dokument man ställer sig bakom.
De viktiga punkterna i dokumentet kan sammanfattas så här:
För det första: Den 9 september 2018 gjorde vi ett starkt valresultat, och det gjorde vi som ett enat parti på alla nivåer. Vi har fört ut vår politik och vi går starkt framåt i kommun, landsting och riksdag.
För det andra: Vi är ett enat parti som gjorde en stark valrörelse, vi har arbetat enligt vårt partiprogram och fört ut vår politik som den formades efter kongressen i Karlstad. Detta genom en öppen debatt och demokratiska beslutsformer.
För det tredje: Grunden var ett bra valberedningsarbete
En framgångsrik valrörelse påbörjas med ett bra valberedningsarbete. Valberedningarna har arbetat aktivt med intervjuer, informerat om vad uppdraget innebär och hämtat information om hur eventuella omval har tidigare skött sina uppdrag. De som upplevde sig ha allvarlig kritik skulle vända sig till valberedningarna.
Vid valkonferensen var valberedningarnas föredragande tydliga med att deras uppdrag var att få ihop fungerande parlamentariska grupper med bred kompetens och bred spridning av erfarenheter. Valberedningen tog också på sig ansvaret för att samarbetet i grupperna måste fungera och att de som kandiderar måste vara införstådda med vad uppdraget innebär.
För det fjärde: Sakliga pläderingar för kandidater vid valkonferensen
När vi ser tillbaka på valkonferensen så ser vi att den präglas av solidaritet, saklighet och positiva pläderingar.
Inte en enda talare gjorde en negativ plädering, utan alla talade för de kandidater de ville se valda. Det innebär att vi direkt efter konferensen kan gå ur som ett enat parti och fokusera på att vinna en valrörelse.
I dag ska vi spika fem listor, i tolv valkretsar.
Och det handlar om listor till det näst största parlamentet i landet, näst efter riksdagen.
Det är nu här idag vi lägger grunden till ett starkt valresultat.
Härmed förklarar jag Valkonferensen öppnad
