Manifestation för pressfrihet och de svenska journalisternas
frigivande ur etiopiskt fängelse
Fredagen den 7 oktober kl 17.00
Södermalmstorg, Stockholm
Kungsportsplatsen, Göteborg
Regeringen måste agera för Johan och Martin
1) Vi kräver att regeringen ger fallet högsta politiska prioritet
2) Carl Bildt och Fredrik Reinfeldt måste offentligt ställa sig bakom Johan och Martin
3) Vi kräver att frågan tas upp på internationell nivå
Arrangörer:
Reportrar utan gränser
Svenska PEN
Publicistklubben
Journalistförbundet
Sveriges Författarförbund
Bildbyrån Kontinent
Magasinet Filter
Organisationen Free the Swedish Journalists Johan Persson & Martin Schibbye.
https://www.reportrarutangranser.se/artikelarkiv/78-arkiv/793-regeringen-maste-agera –
Skriv på den namninsamling som kommer att lämnas till UD
https://www.ipetitions.com/petition/freejohanandmartin/
– Vänsterpartiets budgetförslag leder till att fler får arbete och att välfärden stärks. Regeringen pratar om arbetslinjen, medan vi skapar jobben, säger Ulla Andersson, ekonomisk-politisk talesperson för Vänsterpartiet i en kommentar till budgetmotionen.
Med Vänsterpartiets budgetförslag skapas 125 000 nya jobb och utbildningsplatser. Budgeten innehåller stora satsningar på flera områden, bland annat fler anställda i äldreomsorgen, 25 000 lärlingstjänster istället för sänkt krogmoms och byggande av 20 000 hyresrätter om året. Vänsterpartiet gör miljardinvesteringar i gröna jobb, hållbar utveckling av den svenska industrin och en kraftigt utökad järnvägskapacitet.
– Det här är en budget för fler och bättre jobb men också för ökad jämställdhet. Förslaget stärker kvinnors ställning på arbetsmarknaden och utjämnar löneskillnader, säger Ulla Andersson.
Några förslag ur Vänsterpartiets budgetmotion:
Svenska Bostäder ska sälja 1 000 lägenheter i Bredäng och Kärrtorp till företaget Primula. I princip alla hyresgäster protesterar. De har gjort ett aktivt val att bo i allmännyttig hyresrätt, ett val som nu utraderas när deras bostäder säljs. Valfrihet – men inte för alla.
Enligt den nya bostadslagen ska hyresgästerna garanteras inflytande över sin boendesituation, men den borgerliga majoriteten anser att det räcker med en lapp i brevlådan när huset är sålt. De boende förlorar all sin kötid i den interna bostadskön och borgarna svarar genom att hänvisa till privata bostadsförmedlingar. Det är numer snarare regel än undantag att hyresgäster i Stockholm blir överkörda och illa behandlade både vid försäljningar och vid ombildningar. Det kan se ut som enskilda övertramp, men borgarna i Stockholm har en tydlig politisk idé. Stockholm ska bli en stad för högavlönade borgerliga människor. Stockholm är på väg att bli en strömlinjeformad stad, men också en stad med stora sociala spänningar och klasskillnader.
Det har skapats en föreställning om att hyresrätten är ett andrahandsval, något som med Fredrik Reinfeldts ord är ”för dem som saknar kapital”. Jag tycker tvärtom; hyresrätten är en fantastisk boendeform. Det är ett flexibelt sätt att byta bostad när livet ändras, det gör att man kan ha ett hem även utan att skuldsätta sig eller oroa sig för räntan. Det bygger på idén att ett hem är någonstans där man bor, inte ett spekulationsobjekt.
Men det finns såklart mycket att göra för att förbättra även allmännyttan – till exempel att utöka hyresgästernas inflytande över sina områden. Om man inrättade lokala styrelser och gav hyresgästerna majoritet skulle man kunna ta tillvara på deras förslag och initiativ. Allmännyttan har renoveringsbehov och en lärdom från miljonprogrammet är att de renoveringarna måste ske i ett nära samspråk med de boende. De ska inte heller leda till högre hyror eller till att människor tvingas flytta eftersom Stockholms allmännytta har god ekonomi. Som förklaring till de kommande hyreshöjningarna återstår då bara en sak: borgarnas ideologiska vilja att driva alla till en privat bostadsmarknad.
Vänsterpartiet anser att allmännyttan är till för att ge människor möjlighet att bo, flytta och leva. Undersköterskor och orkestermusiker ska ha lika stora möjligheter att flytta som art directors och banktjänstemän. Därför ska allmännyttan ägas och drivas av det gemensamma och allmännyttans pengar användas till allmän nytta, och just nu betyder det ett hyresstopp i allmännyttans bostäder. Det är, i all sin enkelhet, en strid om demokratins grundvalar.
Ann-Margarethe Livh
Gruppledare för Vänsterpartiet i Stockholms stad
Regeringens skattepolitik leder samhället i helt fel riktning. En ny regering 2014 bör ha som prioritet en skattereform för att komma närmare ett ideal om transparens och förutsägbarhet, och sedan för en lång tid framöver stänga dörren för särbehandling.
Här är vi nu, tre år innan nästa riksdagsval. När röken har lagt sig efter allianspartiernas budgetförhandlingar sitter vi med den senaste, men säkert inte den sista skattesänkningen i syfte att rikta konsumtion från en sektor till en annan. Och eftersom all politik från regeringen måste sättas in i en berättelse om arbetslinjen presenterades momssänkningen för restaurangbranschen som just det: jobbskapande. Återigen påpekade oppositionen och fristående ekonomer på hur mycket varje prognostiserat jobb skulle kosta i jämförelse med om man använde skattepengarna till att anställa direkt, men förstås, till ingen nytta.
Momssatsernas utformning är för den skull ingen lätt fråga. En enhetlig moms, med bibehållen skatteinkomst, skulle orsaka kraftiga prishöjningar på mat och kultur. Att istället göra momsen enhetlig samtidigt som den totala skatteinkomsten sänks skulle gräva stora hål i statens finanser. Skatt på konsumtion åtnjuter hög legitimitet och är en stabil intäktskälla. Trots detta bör momsen ses över vid ett regeringsskifte. Olika momssatser bjuder in till skråintressen och snedvrider marknader på ett sätt som inte alltid blir som det är tänkt. Men, värre ändå är förstås avdragen.
När en bransch blir subventionerad står genast nästa vid dörren. Efter ROT och RUT hörs krav på RIT (avdrag för IT-tjänster i hemmet), och för inte så länge gav sig kulturarbetarna in i kampen om statens varma hand över just sina tjänster och produkter. Skråintressen leder politiken bort från en av dess främsta uppgifter: Att implementera universella lösningar och spelregler. Vad värre är, den här sortens avdrag går rundgång bland mer eller mindre inflytelserika branschorganisationer och förpestar det politiska klimatet samtidigt som det överröstar relevanta politiska utmaningar.
Men en av vår tids dyraste och minst ändamålsenliga konsumtionssubventioner är ränteavdraget för bostadsrättslån. Det är, till skillnad från vad många tror, inte ett nytt påfund utan kom till under tidig efterkrigstid och syftade till att göra det lättare för vanligt folk att köpa sin bostad.
Idag ser marknaden annorlunda ut. Vi har hamnat i en situation som efterkrigstidens lagstiftare inte kunde föreställa sig. Kreditmarknaden har avreglerats, och bostadsrätten har blivit ett spekulationsobjekt där ränteavdraget räknas in i den kalkyl som budgivarna gör när de trissar upp priset i sms-envigen. Är det någon som tror att priserna på bostadsrätter hade hamnat där de hamnat ifall ränteavdraget inte existerat? Bakom de gångna årens bostadsprisboom ligger givetvis en högst reell bostadsbrist på framförallt hyresrätter i storstadsregionerna. Men statens subvention av bostadsrätten är klart medskyldig.
Och bostadsmarknaden behöver avgiftas. Ränteavdraget bör trappas ner år för år med målsättningen att helt avskaffas. En systemförändring av den magnituden kräver förstås sina offer, och politiken måste förmås att kompensera låntagare för åratal av prissnedvridning. Ränteavdraget kostar årligen 25 miljarder kronor, skattebetalarnas present till banker och byggföretag. På sikt är det en utgift som vi kan slippa, till gagn för andra ambitioner vi kan tänkas ha, men i det korta perspektivet är det pengar som måste läggas på någon form av räddningsoperation om inte de senaste årens bostadsspekulanter ska drivas från hus och hem.
En progressiv regeringskoalition år 2014 måste sätta tonen genom en ny total skattereform. Borgs avdragsdjungel måste skäras ner med machete, och i dess ställe resa en solid konstruktion av överskådliga regler och progressiva skattesatser. Idén att politiken kan kirurgiskt utforma lämpliga konsumtionsmönster och en arbetsmarknad genom avdrag och rabatterade arbetsgivaravgifter är fel och bör inom några år betraktas som en historisk kuriositet.
Marknaden tenderar att kompensera sig på ett eller annat sätt. Modellerna som Borg och andra använder sig av förutsätter nästan alltid perfekt konkurrens, en förutsättning som skulle tvinga exempelvis restauranger till att låta den där momssänkningen gå direkt till kunden genom sänkta priser. Trist nog är det sällan så det ser ut i den reellt existerande ekonomin, utan pengarna går med största sannolikhet direkt till branschens kassavalv.
Kvar blir medborgarna med marginellt försvagade statsfinanser, och ett lapptäcke till skattepolitik. Dags alltså, för en ny giv.
Martin Hofverberg, Lidingö
Distriktsstyrelseledamot
Vänsterpartiet Storstockholms distriktsstyrelse har idag nominerat Hans Linde – som utmärkt talare, engagerad och bred företrädare samt god lagspelare – till partiordförande för vänsterpartiet.
Det fanns olika åsikter i DS och en bred enighet om att alla namn som diskuteras har olika styrkor, men en majoritet förordade alltså Hans Linde. En minoritet stödde andra namn, flest Jonas Sjöstedt, men även Ulla Andersson och Rossana Dinamarca. DS kunde inte enas om två namn vid ett eventuellt delat ledarskap.
Distriktsstyrelsen vill betona att detta är distriktsstyrelsens – och inte hela distriktets – nominering. Distriktets partiföreningar nominerar också och det är inte säkert att de tar samma ställning som distriktsstyrelsen. 15 av 44 partiföreningar har hittills nominerat partiledare, varav en majoritet stött Jonas Sjöstedt, men även Ulla Andersson, Rosanna Dinamarca och Hans Linde har fått partiföreningsnomineringar. Flera partiföreningar har möten de närmaste dagarna fram till nomineringsstopp den 5 oktober.
Vänsterpartiet Storstockholms distriktsstyrelse kommer att initiera en diskussion om distriktskonferenser för nomineringar med mera inför kommande kongresser, för att kunna få en mer samlad distriktsdiskussion kring både person och politik inför kommande kongresser.
Distriktsstyrelsen har också tagit ställning till nomineringar till partistyrelse, programkommission, valberedning och revisorer, samt flera kongressmotioner på flera områden. Resultatet av dessa beslut redovisas senare.
För vänsterpartiet Stockholms distriktsstyrelse.
20111002
John Hörnquist
Ordförande, vänsterpartiet Storstockholm
[email protected]
08-6541318
0768146988