Skip to main content

Etikett: Facket

No worker is an illegal worker

6-9 januari 2015 deltog 24 fackliga vänsterpartister från Storstockholm på en konferens i Bryssel om migrantarbetares villkor och utmaningarna för facken i EU. Förutom konferensen så besöktes även ETF (Europeiska Transportarbetarefederationen) och LO/TCO/SACO-kontoret i Bryssel.

ILO (Internationella LO) räknar med att vi har ca 1,5 miljoner som lever i tvångsarbete inom EU, många av dessa skuldsätter sig i hemlandet för att jobba under vidriga villkor i EU. I exempelvis Moldavien finns kontor där jobb i EU är till salu för mellan 200-3000 euro beroende på sektor och land. För de som hamnar i det Polska jordbruket krävs det sedan ofta arbetsdagar på 12-14 timmar för att nå upp till den nivån som landets lagstadgade minimilön ligger på.

I Italien är merparten av migrantarbetarna kvinnor som tar hand om hemarbetet och dessa är i sin tur nödvändiga för att Italienska kvinnor själva ska kunna ha egna jobb då barn- och äldreomsorgen är i det närmaste obefintlig. Här har facken över hela EU problem med att hitta lösningar på hur hemarbetare ska organiseras på ett bra sätt och deras livsvillkor är alldeles för ofta bedrövliga.

Mest känt i Sverige är situationen inom bygg- och transportsektorn, där problem ofta är lika över hela Europa. Facket gör sitt bästa för att organisera alla arbetare men med bemanningsföretag, tillfälliga underentreprenörer och ofrivilliga egenföretagare fintar arbetsgivarna bort facken. Detta har märkts tydligt under krisen där få ordinarie anställda fått sparken i byggindustrin, det är istället tillfälligt anställda som fått gå i arbetslöshet helt utan fackliga förhandlingar.

Läget är minst sagt allvarligt på många håll i Europa och i Eurokrisens spår har läget försämrats ytterligare. På lösningssidan går det tyvärr trögt, men det rör på sig. ETF jobbar exempelvis mycket med att informera främst lastbilschaufförer redan i hemländerna om lagar och avtal som gäller runt om i Europa och funderar på möjligheten med Europeiska medlemskap i transportfacken, så en medlem i Bulgarien ska kunna företrädas av en ombudsman på svenska Transport.

TTIP och CETA kan förvärra läget

Om läget känns svårt just nu, så finns risken för ännu värre försämringar runt hörnet. TTIP, det stora handelsavtalet med USA, diskuteras just nu mycket i EU. Mindre diskuterat, men nog så viktigt, är motsvarande avtal med Canada, CETA. När det gäller avtalet med Canada har processen redan kommit mycket längre och även det innehåller den mycket omdebatterade mekanismen ISDS som möjliggör för företag att stämma stater i särskilda domstolar om lagstiftning ändras som minskar företagens vinster.

Facken i EU har tagit något olika ställning till handelsavtalen. De svenska facken är exempelvis mer positiva medan det tyska jättefacket IG Metall tydligt säger ifrån. Gemensamt är dock motståndet mot ISDS-domstolarna och krav på att USA ska godkänna ILO:s kärnkonventioner om exempelvis föreningsfrihet, rätten att teckna kollektivavtal och lika lön för lika arbete.

TTIP och CETA handlar helt enkelt inte bara om att vi ska slippa klorkyckling och att amerikanska riskkapitalister ska kunna stämma Sverige när vi förbjudit vinstuttag från välfärden. Avtalet kommer i värsta fall att skapa ytterligare press på villkor och löner på den europeiska arbetsmarknaden och även den amerikanska arbetarrörelsen ser i dagsläget en rädsla för att även deras villkor ytterligare riskeras att försämras.

Mer om TTIP finns exempelvis här: https://skiftet.org/kampanj/ttip

Foto: Kalle Larsson

Vi får inte överlåta EU-kritiken till rasister

En byggarbetsplats i centrala Stockholm. För 190 kronor i timmen lägger Alexander kakelplattor i badrummen i de halvfärdiga lägenheterna. Bit för bit täcks cementväggen av kaklets glansiga yta. Ett kvarter därifrån ligger ett annat nybygge. Där utför Aleksy samma arbetsuppgift. Men han får ungefär halva beloppet i lön. Kanske. Så kan det se ut, när utländska löntagare utnyttjas på den svenska arbetsmarknaden. Allt i enlighet med EU-lagar och regler.

Den 25 maj går svenska folket och röstar i EU-valet. Det blir en kraftmätning mellan vänster och höger. Men det blir också en kraftmätning mellan Sverigedemokraterna och oss antirasister. LO presenterade nyligen en undersökning som visar att fler än var fjärde byggnadsarbetare sympatiserar med Sverigedemokraterna. Det är en obehagligt hög siffra. Bakom stödet döljer sig smygrasism men även hel del frustration och missnöje. Vad händer med Alexander när Aleksy jobbar för lägre lön? Kommer han få behålla sitt jobb? Det är den här sortens oro som Sverigedemokraterna hämtar näring ur och utnyttjar för sina smutsiga syften.

Men faktum är att vi inte tjänar på ett samhälle där människor ställs mot varandra. Det är inte Aleksys fel att han blir utnyttjad. Både Aleksy och Alexander skulle tjäna på att de båda hade bra lön och trygga jobb. Vi behöver inte välja mellan ett Sverige som behandlar alla som jämlikar och ett Sverige som värnar arbetsrätten.

Med vänsterpolitik kan vi få båda dessa delar. EU har bidragit till att arbetsvillkor och lönevillkor försämras. Vi accepterar inte denna utveckling. Vänsterpartiet är en röst för ett öppnare EU. Vi välkomnar att människor från andra länder kan komma till vårt land. Men vi motsätter oss att löntagare utnyttjas. Därför kräver vi att alla som arbetar i Sverige ska omfattas av svenska kollektivavtal. I EU vill vi införa ett socialt protokoll som gör att arbetstagare från andra EU-länder inte ska behandlas sämre än andra i det land där de arbetar. Oavsett om det gäller plattsättare, lastbils-förare eller sjuksköterskor.

Det vore katastrofalt om vi överlät EU-kritiken till rasister och nationalister. Därför är Vänsterpartiets roll inför valet till EU-parlamentet så viktigt. Vi arbetar både mot den höger som vill ge EU mer makt och mot de rasister som försöker profitera på EU-kritiken. Vi vill bidra till ett Europa som drivs av framtidstro och medmänsklighet. Som drivs av solidaritet istället för rädsla och sätter människors behov före vinstintresse och girighet.

EU-valet 2014 kan bli ett genombrott för Europas extremhöger. Men det kan lika gärna bli ett genombrott för oss i vänstern som utmanar dagens EU-politik. Nu är det upp till oss att se till att rätt sida vinner. ■