Behring-Breiviks terrordåd är unikt i brutalitet, omfattning och beräkning. Men högerextrema våldsdåd är långt vanligare än islamistiska. I Sverige har ett tjugotal mord har begåtts av högerextrema de senaste årtiondena. Ändå undervärderas detta hot å det grövsta. Det skriver vår distriktsordförande John Hörnquist i en debattartikel på Politikerbloggen.

I frågan om Grekland finns återigen bara en väg att gå, Bildts och Thatchers gamla deviser har dammats av. Och visst, ytterligare lån är enda sättet att bevara Greklands EMU-medlemskap, och lånen är villkorade mot besparingar. Som en bonus ska nu risken flyttas över från banker till skattebetalare. Annars, menar dom som vet, får systemet finansiell hjärtinfarkt.

Låt gå för att den grekiska staten behöver en rejäl husrannsakan från en politisk kraft annan än de två klaner som utgör etablissemangets partier, en uppsträckning av skattemoralen och en prioritering av landets resursanvändning. En del av det berörs med de av EU påtvingade sparplanerna, men med följer vad som för EU-högern är själva måltavlan i den kuppliknande verksamhet som just nu bakas in i krediterna: Privatiseringar, nedskärningar av essentiell offentlig verksamhet och lönesänkningar.

Om Grekland haft kvar sin gamla valuta Drachmen hade läget varit annorlunda. Att landet har överlåtit kontroll över sedelpressarna till EMU är vad som tvingar landet att låna istället för att trycka eget. Allt det slipper man dagen då regeringen säger hej då till euron. Det är därför trycket på gatorna är så viktigt. Modet att göra det omöjliga kommer från kompromisslösa protester, strejker, blockader och uppror.

Men Greklands vänster lider av samma problem som på resten av kontinenten. Den är reaktiv. I skrivbordet är det tomt där Plan B borde ligga.  Och det i ett läge där det råder undantagstillstånd i den ekonomiska politiken och spannet för det möjliga paradoxalt nog är större än i det relativt välmående Sverige.

En grekisk vänster borde kräva utträde ur euron nu och därmed upprätta en nationell valuta, ställa in betalningarna till utlandet, bryta en handfull kvävande handelsavtal med EU och därefter rensa i den statliga byråkratin och i skattesystemet.

Vad den grekiska ekonomin och politiken saknar är tillit. Det är vänsterns uppgift att skapa den tilliten till staten och mellan medborgarna genom att ta makten från det gamla gardet och bygga upp en transparent, ambitiös och effektiv stat. Ett av EU påtvingat sparpaket blottar skendemokratin och försvagar tilliten på sikt, vilket är kontraproduktivt om det man vill uppnå verkligen är ett starkt, rikt och uthålligt samhälle. Det ger å andra sidan EU-toppen oss många skäl att tvivla på.

Staten Grekland är så politiskt och ekonomiskt skadeskjutet att förståsigpåare börjar tala om risken för att en stark ledare tar kommandot och åsidosätter demokratin i stabilitetens namn. De senaste veckornas händelser visar att det redan har hänt i en annan form, och frågan nu är om det finns en vänster som vågar lägga konkreta planer för maktövertagande eller om den nöjer sig med att reagera med burop på nedskärningar och privatiseringar.

En vänster som rider på vågen från gatorna, med en plan, kan komma långt i en tid av panik och vrede över sakernas tillstånd. Inga fagra löften, ingen manna från himlen, bara en vägran att delta i den av Bryssel orkestrerade underkastelsen, och en strävan mot utökad demokrati och självständighet. Om inte här, så var?

Martin Hofverberg
Ersättare i Vänsterpartiet Storstockholms distriktsstyrelse

Välkommen Björn! Hur känns det att börja jobba hos på Stockholmsdistriktet?

– Lite lagom nervöst, väldigt utmanande och fruktansvärt viktigt, säger Björn Öberg, snart 32 år, som 1 september börjar som ny informationssekreterare hos Vänsterpartiet Storstockholm. Ska vi få någon ordning på det här landet igen så känns det ju som att Stockholm måste vinnas. Jag tror och hoppas att jag kan bidra till det. Sedan ska det såklart bli kul och trevligt att träffa er alla under hösten.

Björn bor idag i Gävle, han växte också upp i närheten, i Järbo utanför Sandviken. Idag arbetar han som lokförare och tågvärd på Tågkompainiet i Gävle. Vid sidan av sitt arbetet är han ”såklart aktiv i Vänsterpartiet”. De senaste fyra åren har han varit ordförande för Gävlevänstern och sitter också i kommunfullmäktige sedan valet 2006.

När han får tid över försöker han syssla med trumspelande och fotboll. Tyvärr har han inte kunnat ”gett dem den tid de förtjänar”.

Vad fick dig att gå med i Vänsterpartiet?

– Det är lättare att svar på varför jag gick med i Ung Vänster en gång i tiden. Det var för att det startades upp en klubb i Gävle där jag kände några och tyckte att de gjorde ett fantastiskt jobb för att stoppa utvisningarna av två barn till Chile. Det var 1998, jag hade tagit studenten och kände att jag hade tid att engagera mej på riktigt och inte bara gå runt och vara lite vänster i största allmänhet. Att jag sedan gick med i partiet föll sig naturligt och jag kände att jag hade något att bidra med.

Björn börjar jobbet 1 september och kommer överta de tidigare uppgifterna som den tidigare informationssekreteraren Petter Evertsén hade. Petter slutar för att han ska ut och resa och frilansa som grafisk formgivare.