Skip to main content

Vem ska hjälpa mormor när jag är på arbetet?

Dagens Nyheter hade en nätundersökning förra veckan där frågan löd ”Vågar du bli gammal i Stockholm?”. Alldeles för många svarade nej på den frågan. En lika relevant fråga är om du vågar ha mormor på ett omsorgsboende. Det är otryggt i borgarnas Stockholm.

Det är orättvist. Det finns bra äldreomsorgsboenden, i Stockholm och i resten av landet. Omsorgsboenden där mormor blir väl omhändertagen, och trivs. Ett boende där mormor kan få leva sina sista år i trygghet. Dessa finns i kommunal regi, och de finns i privat regi.

Men just nu finns i Stockholm ett antal äldreomsorgsboenden där det inte är tryggt att bo, där mormödrar inte blir väl omhändertagna. Dessa äldreomsorgsboenden drivs av Attendo och Carema. De heter Vintertullen, Rio, Kampementet och Koppargården.

Gemensamt för dessa är att det är svårt att få något att hända. Klagomålen kommer i en strid ström, dialoger initieras – som det heter – men ingenting händer. Därför ställer Vänsterpartiets äldrepolitiska talesperson Eva Olofsson två frågor i riksdagen, och jag ställer samma frågor i Stockholms stadshus. Dessa lyder – Hur ska det bli möjligt att snabbt bryta avtal när det framkommer att vanvård pågår? Hur ska möjligheterna till insyn öka i hur de privata utförarna bedriver verksamheten?

Jag satt förut i Kungsholmens stadsdelsnämnd och var med när nämnden bröt ett kontrakt med Aleris som då hade ansvaret för Serafens äldreomsorgsboende. De hade alldeles för lite personal, för lågt utbildad personal och alldeles för otrygga anställningsförhållanden. Omsorgen om de gamla blev därefter – stressig. Mängder av fel begicks. Kontakter togs med boendets ledning, förbättringar utlovades, inget eller mycket lite hände, tiden gick och under den tid som gick så fick de som bodde där inte alls den omsorg som de borde ha fått. Till slut blev situationen ohållbar och stadsdelen tog mod till sig och bröt kontraktet. Det gick, men det blev dyrt för stadsdelen.

Vintertullen på Södermalm som drivs av Attendo har också varit en visa de senaste åren. Nu har staden beslutat att inte förlänga kontraktet med Vintertullen. Det beslutet togs i vintras men kontraktet löper ut först i vinter. Under detta år kan politikerna i stort sett inte göra någonting annat än att – just vänta på att kontraktet löper ut. Under tiden får troligen inte heller de boende på Vintertullen den omsorg som de borde få. På Vintertullen var de sjuksköterskeelever som gjorde sin praktik där som larmade. Personalen sa ingenting.

Kampementet och Rio ligger båda på Östermalm. Där har personal larmat och även skickat anmälan till Socialstyrelsen. Stadsdelen har gett synpunkter och utreder vad som hänt. Attendo lovar bot och bättring. Vi hoppas att detta sker – och vi vill ju gärna tro att även Attendo månar om sina verksamheter. Problemet är att politiker i nämnden, och i Stadshuset, inte kan agera kraftfullt när det så uppenbart inte står rätt till, utan är utlämnade att just hoppas att fel åtgärdas, tro att verksamheterna gör det de lovar att göra. Samtidigt som det faktiskt är politikerna i nämnden och i stadshuset som har det yttersta ansvaret, och samtidigt som vården bedrivs med våra skattepengar. Hur kan det vara på detta tokiga vis?

När ett äldreboende i kommunal regi missköter sig så kan politikerna lyfta bort ledningen, anställa mer personal eller vad det nu är som måste göras. Men när boendet drivs av ett privat företag kan politikerna bara föra dialog. Eller ta det ganska stora och svåra steget att bryta avtalet och i värsta fall få betala skadestånd till företaget.

Vänsterpartiet lyfter en rad krav för att komma till rätta med äldreomsorgen. Men viktigast av allt är tid. Vi lever i ett samhälle som premierar effektivitet och slimmade verksamheter. Men i äldreomsorgen behövs tid. Tid att ge ett värdigt bemötande. Tid att ha tid med den gamla. Tid att lyssna. Tid att gå lite långsammare, att vänta, att lyssna.

Självklart ska äldreomsorgen vara så bra att ingen ska behöva oroa sig för att få den vård man behöver när man blir gammal.

Självklart ska äldreomsorgen vara så bra att ingen ska behöva oroa sig för att anhöriga får en bra omsorg och ett bra bemötande.

Man måste våga bli gammal!

 

Torun Boucher

Ledamot i Äldrenämnden för Vänsterpartiet i Stockholms stad

Öppet brev till Roxette

Akalla 14 oktober 2011

 

Hej!

Jag fick just syn på de bilder och den video som jag bifogar här: https://www.youtube.com/watch?v=PYDMeZLIg2g

Jag har förstått att Roxette planerar att spela i Israel nu i oktober. Jag vet att många människor – med mig – reagerar lika starkt på detta som när artister på 1980-talet valde att spela i Sydafrika, och trotsa den breda bojkottkampanj som då fanns, mot apartheidregimen där.

Vid ungefär samma tid köpte jag mina första vinylskivor. En av de allra första var Roxettes ”The Look”. Det hade jag knappast gjort om bandet varit känt som ett apartheidkramare. Jag hoppas att ni tänker om här, och ser till att även kommande generationer kan lyssna på och köpa er musik, utan att behöva känna att de stöder förtryck och brott mot folkrätten. I den förort där jag bor – och på många andra håll i Sverige – har många människor sitt ursprung i Mellanöstern. De vet mycket väl hur fruktansvärd situationen är för Palestinierna på grund av Israels politik. Visa dessa människor att ni tar ställning mot förtryck och apartheid riktat mot deras vänner, släktingar och landsmän.

Israel ockuperar idag Palestina och bryter genom sin ockupationspolitik mot en mängd FN-resolutioner och mänskliga rättigheter. De fortsätter bygget av vad de själva kallar ”säkerhetsstängslet”, men som utanför Israel kallas för ”apartheidmuren”, och av Internationella domstolen fördömts som stridande mot internationell rätt. En mur som slingrar sig långt in på erkänd palestinsk mark och innesluter olagliga bosättningar, slår sönder byar och försvårar livet för de palestinier som bor på Västbanken.

Bosättningarna på Västbanken och i östra Jerusalem är enligt internationell folkrätt olagliga och trots det och internationella påtryckningar har Israel beslutat sig för att fortsätta utvidga dem. Bosättarnas antal i slutet av 2007 var cirka 270 000 på Västbanken och ytterligare minst 180 000 i Östra Jerusalem.

Vatten och mark stjäls konstant från palestinierna på Västbanken. Enligt internationell rätt har palestinierna till exempel rätt till vatten från Jordanfloden, men sedan Israels ockupation av Västbanken 1967 förvägras de den rätten. Fruktträd och olivlundar förstörs, hus raseras, människor förödmjukas, trakasseras och misshandlas dagligen och vägspärrar och militärposteringar förhindrar studenter att ta sig till skolan och sjuka eller gravida att söka vård. Underåriga barn sätts i fängelse, oskyldiga lemlästas eller mördas och ansvariga ställs aldrig inför rätta.

Invånarna i Gaza är utsatta för en blockad som fördömts av stora delar av världen, sjukhus och bostäder har bombats och internationella aktivister som försökt bryta blockaden har stoppats och brutalt mördats på erkänt internationellt vatten. Listan kan göras mycket längre än så.

Jag vill uppmana Roxette att göra som andra kända artister såsom Elvis Costello, Annie Lennox, Pixies, Gorillaz Sound System och Natasha Atlas och bojkotta spelningar i Israel tills de avslutar ockupationen och börjar följa internationell rätt. Tills dess kommer jag att göra mitt yttersta för att sprida de bilder och den video som jag just tagit del av för att på så sätt hjälpa till att belysa den nuvarande situationen i Palestina.

 

Med vänliga hälsningar,

John Hörnquist
Ordförande, Vänsterpartiet Storstockholm

125 000 nya jobb och utbildningsplatser i Vänsterpartiets budget

– Vänsterpartiets budgetförslag leder till att fler får arbete och att välfärden stärks. Regeringen pratar om arbetslinjen, medan vi skapar jobben, säger Ulla Andersson, ekonomisk-politisk talesperson för Vänsterpartiet i en kommentar till budgetmotionen.

Med Vänsterpartiets budgetförslag skapas 125 000 nya jobb och utbildningsplatser. Budgeten innehåller stora satsningar på flera områden, bland annat fler anställda i äldreomsorgen, 25 000 lärlingstjänster istället för sänkt krogmoms och byggande av 20 000 hyresrätter om året. Vänsterpartiet gör miljardinvesteringar i gröna jobb, hållbar utveckling av den svenska industrin och en kraftigt utökad järnvägskapacitet.

– Det här är en budget för fler och bättre jobb men också för ökad jämställdhet. Förslaget stärker kvinnors ställning på arbetsmarknaden och utjämnar löneskillnader, säger Ulla Andersson.

 

Några förslag ur Vänsterpartiets budgetmotion:

  • Vi genomför en rejäl satsning på mer personal och utbildning inom äldreomsorgen. Äldreomsorgen behöver byggas ut och förbättras. Vår satsning ger 2 500 fler anställda per år.
  • I stället för mer pengar i krogägarnas plånböcker satsar vi på en generationsväxling på arbetsmarknaden. 25 000 jobb skapas genom satsningar på lärlingsanställningar i bristyrken, traineeprogram i offentlig sektor och omsorgsjobb. Samtidigt tas äldre anställdas kompetens tillvara.
  • Sverige ska vara en ledande industrination. Vänsterpartiet vill införa en riskkapitalfond för hållbar industriell utveckling och avsätter särskilda medel för att stödja innovationer och utveckling inom mindre företag. Vi föreslår ett skatteavdrag för forskning och utveckling. Vi avsätter också särskilda medel för att stödja branschprogram inom exempelvis vindkrafts och besöksnäringen.
  • Byggandet av hyresrätter behöver öka till 20 000 om året. Därför inför vi ett Investeringsstöd. Vi genomför en omfattande upprustningssatsning på miljonprogrammen och på välfärdslokaler som skolor, förskolor och äldreboenden. Tillgängligheten förbättras genom ett särskilt investeringsstöd.
  • Genom våra satsningar på kraftigt ökad kapacitet på järnvägen kan förseningar på allvar minskas för både människor och gods. Vi presenterar också en rad förslag för att öka resandet med kollektivtrafik. Genom dessa satsningar skapar vi många nya jobb.
  • Vi vill genomföra en miljardsatsning på gröna jobb för miljön och klimatet. Ett nytt klimatprogram med stöd till kommuner, landsting och företag för att bygga ut vindoch solkraft. Vi föreslår ett avdrag för energieffektivisering av småhus och ett stöd för konvertering till solenergi och direktverkande el.
  • Vi vill höja kvaliteten i skolan, förskolan, äldreomsorgen och sjukvården genom att anställa mer personal och öka anslagen. Genom att värdesäkra statsbidragen till kommunerna skapas ett ekonomiskt utrymme för fler arbetstillfällen och bättre kvalitet.
  • Vi presenterar en miljardsatsning på förebyggande arbetet för ökad hälsa, vi inför en vårdplatsgaranti och en satsning på betald specialistutbildning för sjuksköterskor.
  • Vi föreslår en skolmiljard som riktas särskilt till skolor där behoven är som störst. Vi gör en stor satsning för att alla ska ha rätt till gymnasieutbildning innan de fyller 25 år och vi gör en stor satsning på att minska barngruppernas storlek i fritids och genom fler anställda. Vi höjer studiemedlen.
  • Vi vill skapa ett arbetsliv där fler får plats. Vi vill avveckla tvångsarbetet i regeringens Fas 3. Istället vill vi genomföra en bred satsning på utbildningsplatser och arbetsmarknadspolitiska åtgärder som leder till jobb och som rustar människor med kunskap.
  • Vi vill också avskaffa RUT-avdraget och istället förbättra vardagen för alla dem som arbetar kvällar, nätter och helger genom att lägga pengarna på 15 000 platser inom barnomsorg på obekväm arbetstid.

Ladda ner en sammanfattning av budgetmotionen här

Ladda ner hela budgetmotionen här

Om behovet av en rejäl skattereform

 

Regeringens skattepolitik leder samhället i helt fel riktning. En ny regering 2014 bör ha som prioritet en skattereform för att komma närmare ett ideal om transparens och förutsägbarhet, och sedan för en lång tid framöver stänga dörren för särbehandling.

 

Här är vi nu, tre år innan nästa riksdagsval. När röken har lagt sig efter allianspartiernas budgetförhandlingar sitter vi med den senaste, men säkert inte den sista skattesänkningen i syfte att rikta konsumtion från en sektor till en annan. Och eftersom all politik från regeringen måste sättas in i en berättelse om arbetslinjen presenterades momssänkningen för restaurangbranschen som just det: jobbskapande. Återigen påpekade oppositionen och fristående ekonomer på hur mycket varje prognostiserat jobb skulle kosta i jämförelse med om man använde skattepengarna till att anställa direkt, men förstås, till ingen nytta.

 

Momssatsernas utformning är för den skull ingen lätt fråga. En enhetlig moms, med bibehållen skatteinkomst, skulle orsaka kraftiga prishöjningar på mat och kultur. Att istället göra momsen enhetlig samtidigt som den totala skatteinkomsten sänks skulle gräva stora hål i statens finanser. Skatt på konsumtion åtnjuter hög legitimitet och är en stabil intäktskälla. Trots detta bör momsen ses över vid ett regeringsskifte. Olika momssatser bjuder in till skråintressen och snedvrider marknader på ett sätt som inte alltid blir som det är tänkt. Men, värre ändå är förstås avdragen.

 

När en bransch blir subventionerad står genast nästa vid dörren. Efter ROT och RUT hörs krav på RIT (avdrag för IT-tjänster i hemmet), och för inte så länge gav sig kulturarbetarna in i kampen om statens varma hand över just sina tjänster och produkter. Skråintressen leder politiken bort från en av dess främsta uppgifter: Att implementera universella lösningar och spelregler. Vad värre är, den här sortens avdrag går rundgång bland mer eller mindre inflytelserika branschorganisationer och förpestar det politiska klimatet samtidigt som det överröstar relevanta politiska utmaningar.

 

Men en av vår tids dyraste och minst ändamålsenliga konsumtionssubventioner är ränteavdraget för bostadsrättslån. Det är, till skillnad från vad många tror, inte ett nytt påfund utan kom till under tidig efterkrigstid och syftade till att göra det lättare för vanligt folk att köpa sin bostad.

 

Idag ser marknaden annorlunda ut. Vi har hamnat i en situation som efterkrigstidens lagstiftare inte kunde föreställa sig. Kreditmarknaden har avreglerats, och bostadsrätten har blivit ett spekulationsobjekt där ränteavdraget räknas in i den kalkyl som budgivarna gör när de trissar upp priset i sms-envigen. Är det någon som tror att priserna på bostadsrätter hade hamnat där de hamnat ifall ränteavdraget inte existerat? Bakom de gångna årens bostadsprisboom ligger givetvis en högst reell bostadsbrist på framförallt hyresrätter i storstadsregionerna. Men statens subvention av bostadsrätten är klart medskyldig.

 

Och bostadsmarknaden behöver avgiftas. Ränteavdraget bör trappas ner år för år med målsättningen att helt avskaffas. En systemförändring av den magnituden kräver förstås sina offer, och politiken måste förmås att kompensera låntagare för åratal av prissnedvridning. Ränteavdraget kostar årligen 25 miljarder kronor, skattebetalarnas present till banker och byggföretag. På sikt är det en utgift som vi kan slippa, till gagn för andra ambitioner vi kan tänkas ha, men i det korta perspektivet är det pengar som måste läggas på någon form av räddningsoperation om inte de senaste årens bostadsspekulanter ska drivas från hus och hem.

 

En progressiv regeringskoalition år 2014 måste sätta tonen genom en ny total skattereform. Borgs avdragsdjungel måste skäras ner med machete, och i dess ställe resa en solid konstruktion av överskådliga regler och progressiva skattesatser. Idén att politiken kan kirurgiskt utforma lämpliga konsumtionsmönster och en arbetsmarknad genom avdrag och rabatterade arbetsgivaravgifter är fel och bör inom några år betraktas som en historisk kuriositet.

 

Marknaden tenderar att kompensera sig på ett eller annat sätt. Modellerna som Borg och andra använder sig av förutsätter nästan alltid perfekt konkurrens, en förutsättning som skulle tvinga exempelvis restauranger till att låta den där momssänkningen gå direkt till kunden genom sänkta priser. Trist nog är det sällan så det ser ut i den reellt existerande ekonomin, utan pengarna går med största sannolikhet direkt till branschens kassavalv.

 

Kvar blir medborgarna med marginellt försvagade statsfinanser, och ett lapptäcke till skattepolitik. Dags alltså, för en ny giv.

 

Martin Hofverberg, Lidingö

Distriktsstyrelseledamot

Vänsterpartiet Storstockholms distriktsstyrelse nominerar Hans Linde till partiordförande

Vänsterpartiet Storstockholms distriktsstyrelse har idag nominerat Hans Linde – som utmärkt talare, engagerad och bred företrädare samt god lagspelare – till partiordförande för vänsterpartiet.

Det fanns olika åsikter i DS och en bred enighet om att alla namn som diskuteras har olika styrkor, men en majoritet förordade alltså Hans Linde. En minoritet stödde andra namn, flest Jonas Sjöstedt, men även Ulla Andersson och Rossana Dinamarca. DS kunde inte enas om två namn vid ett eventuellt delat ledarskap.

Distriktsstyrelsen vill betona att detta är distriktsstyrelsens – och inte hela distriktets – nominering. Distriktets partiföreningar nominerar också och det är inte säkert att de tar samma ställning som distriktsstyrelsen. 15 av 44 partiföreningar har hittills nominerat partiledare, varav en majoritet stött Jonas Sjöstedt, men även Ulla Andersson, Rosanna Dinamarca och Hans Linde har fått partiföreningsnomineringar. Flera partiföreningar har möten de närmaste dagarna fram till nomineringsstopp den 5 oktober.

Vänsterpartiet Storstockholms distriktsstyrelse kommer att initiera en diskussion om distriktskonferenser för nomineringar med mera inför kommande kongresser, för att kunna få en mer samlad distriktsdiskussion kring både person och politik inför kommande kongresser.

Distriktsstyrelsen har också tagit ställning till nomineringar till partistyrelse, programkommission, valberedning och revisorer, samt flera kongressmotioner på flera områden. Resultatet av dessa beslut redovisas senare.
För vänsterpartiet Stockholms distriktsstyrelse.
20111002

John Hörnquist
Ordförande, vänsterpartiet Storstockholm
[email protected]
08-6541318
0768146988

Kandidaterna om klimat- och miljöpolitiken

Vänsterpartiet Storstockholms miljö- och klimatutskott har frågat de fyra partiledarkandidaterna om miljö och klimatpolitiken.

– Investera i nya järnvägsspår, öka underhållet och sänk biljettpriset ( Avkastningskravet på SJ ska tas bort) . Gods ska styras över till järnväg och kilometerskatt införas, säger Ulla Andersson.

– Klimp måste återupprättas, det har varit ett framgångsrikt program för att minska växthuseffekten. Jag vill ha en industripolitik som är långsiktigt hållbar såväl ekonomiskt, socialt och ekologiskt, meddelar Rossana Dinamarca.

– Vi skulle behöva avskaffa EU:s jordbruksstöd och använda den offentliga upphandlingen av mat för att styra över till mer vegetarisk och Krav-märkt mat, berättar Hans Linde.

– Offentlig konsumtion och klimatinvesteringar måste växa på den privata konsumtionens bekostnad, säger Jonas Sjöstedt

 

Det är bara några av svaren, hela sammanställningen kan laddas ner här.

En riktig förstärkning av äldreomsorgen

Vänsterpartiet gör en rejäl satsning på ökad kompetens och bemanning inom äldreomsorgen, bättre hemtjänst och ett äldreomsorgslyft i sin höstbudget.

– Äldreomsorgen ska vara så bra att ingen ska behöva oroa sig för att få den hjälp man behöver när man blir gammal. Anhöriga ska känna sig trygga med att deras nära och kära blir väl omhändertagna. Därför gör vi en stegvis satsning som ger en nivåhöjning med 3 miljarder till fler anställda i äldreomsorgen och ökad bemanning på demensboenden 2014. Det ger 7 500 nya välfärdsjobb, säger partiledare Lars Ohly (V).

– När äldreomsorgen inte fungerar får ofta de äldres döttrar ta över ansvaret. Arbetsvillkoren för personalen försämras. Vår satsning på äldreomsorgen är viktig för jämställdheten. Någonting är fel när kommunernas timtaxa för hemtjänsten högre än kostnaden för avdragsgilla hushållsnära tjänster, därför vill vi ha ett tak på timavgiften för hemtjänst på 100 kronor, säger Eva Olofsson (V), äldrepolitisk talesperson.

Läs hela förslaget här

Kampanj: Vem ska hjälpa mormor?

Vi vill att äldreomsorgen ska vara så bra att ingen ska behöva oroa sig för att få den hjälp man behöver när man blir gammal. Då behövs det fler som jobbar i äldreomsorgen.

Omsorgspersonal som har rätt till heltid och fasta jobb istället för påtvingad deltid och osäkra anställningar. Helt enkelt nöjd personal som vågar säga vad de tycker.

Vänsterpartiet vill att arbete i äldreomsorgen ska löna sig. Det ska finnas goda arbetsförhållanden och möjligheter till vidare utveckling och en lön som går att leva på.

Under hösten driver Vänsterpartiet kampanjen ”Vem ska hjälpa mormor?” för att sätta fokus på de problem som finns inom äldreomsorgen och erbjuda lösningar. På riktigt.

Följ vad som händer under kampanjen i Storstockholm här.

Jobbfrågan – En granskning av regeringens sysslesättningspolitik

Moderaterna har sedan en lång tid haft högt förtroende i jobbfrågan. I denna lilla skrift har vi samlat en del texter där vi lite närmare skärskådar dels den teoretiska grunden och det empiriska stödet för regeringens ekonomiska politik, och där fokus ligger på ”jobbfrågan”. Texterna bygger framförallt på vår motion på 2011 års ekonomiska vårproposition (vårbudgeten). Genom att belysa teoribildningen bakom den förda politiken hoppas vi kunna stärka vår argumentation i den ekonomisk-politiska debatten. Vår egen politik för ökad sysselsättning återfinns bl.a. i vår vårbudget. Denna ska vi utvecklasenare i höst när vi lägger vår ”riktiga” budgetmotion. I samband med det kommer vi också att ge ut ett ”särtryck” med vår sysselsättningspolitik.

Ulla Andersson, ekonomisk-politiska talesperson Vänsterpartiet
Ladda ner rapporten här