Skip to main content

Jonas Sjöstedt gästar söderort

Dags för nästa våning i samhällsbygget.
Det behövs fler som jobbar i skolan, vården och omsorgen och bostadsbristen är stor. Samtidigt är Sverige rikare än någonsin. Nu är det dags att satsa långsiktigt och investera. Jonas Sjöstedt berättar om hur vi kan bygga ett bättre och rättvisare Sverige.

 

9 november. 
Bredäng, Bredängsskolan, bredängstorget 21, 17:45.

15 november
Årsta, Årsta Folkets Hus, biografen, 19:00.

40 år med Vänsterns blåsare

Vänsterns blåsorkester fyller 40 i år och firar med en stor jubileumskonsert. Lördag den 29 oktober kl. 14:oo i ABF-huset, sveavägen 41. Det ges prov på orkesterns varierade repertoar genom åren med konstnärliga höjdpunkter i form av originalkompositioner för orkestern och kören Trots allt. Kända namn som framträtt med orkestern genom åren medverkar, bl.a. Björn Granath och Jenny Wrangborg. Fler namn tillkommer!

Klockan 13.00 är det lansering av boken om Blåsorkesterns 40 år i foajén utanför Z-salen. Boken är illustrerad med foton och teckningar av bland andra vår fjöjtist Cecilia Torudd.

Arrangörer:
ABF Stockholm och Vänsterpartiets blåsorkester

Öppen tisdag

Alla medlemmar och sympatisörer är välkomna till Öppen tisdag. Där träffas vi, lyssnar och diskuterar aktuella frågor. Se programmet nedan.
Kafé Marx, Kungsgatan 84, tisdagar, kl. 18-20, löpande hela hösten.

11 oktober
Storbritannien, Corbyn och Brexit.

25 oktober
Feministiskt självförsvar förändrar. Föreläsning och prova på-pass. Prova på-passet är endast för kvinnor.

22 november
Miljö- och klimatutskottet om förutsättningarna för att avgiftsbefria kollektivtrafiken i Storstockholm.

 

Uttalande angående landstinget

Uttalande angående landstinget
—–

Distriktsstyrelsen och gruppstyrelsen i landstinget har under våren arbetat för att lösa konflikterna kring Vänsterpartiets landstingskansli. Nu har vi kommit överens både om hur vi skall försäkra att arbetsförhållandena på alla kanslier i distriktet ska bli bra, hur distriktet och landstinget skall arbeta ihop och hur vi kan jobba för att Vänsterpartiet Storstockholm ska hantera framtida konflikter.

–  Vi i distriktsstyrelsen har ett övergripande ansvar för att våra anställda har bra förhållanden på alla kanslier, säger distriktsordförande Barbro Sörman. Vi kommer att ha ett systematiskt arbete för att göra oss bättre som arbetsgivare.
Gunilla Roxby Cromvall, gruppledare, har tillsammans med Håkan Jörnehed, landstingsråd blivit kritiserade för situationen på landstinget. De har därför gjort en rad förändringar som också syftar till att professionalisera arbetsledning, utveckla en modell för inflytande för personalen och ge arbetsro för nuvarande personalgrupp.

– Vi har jobbat hårt för att rätta till det som blev fel. Det är en svår uppgift att parallellt med ett tungt politiskt uppdrag axla en ledarroll för en landstingsgrupp och för anställda. Jag kan se att det inte fungerat som det ska och beklagar det, säger Håkan Jörnehed.

– Jag är ledsen för att vi inte klarade av vår roll som arbetsgivare fullt ut, säger Gunilla Roxby Cromvall. Det var viktigt för mig att ta ansvar och ställa saker till rätta, innan jag kunde överlämna ansvaret till någon annan.

Roxby Cromvall kommer nu att lämna över som ledare för landstingsgruppen till Catarina Wahlgren samtidigt som hon har kvar sin roll som gruppledare i landstingsfullmäktige. Därigenom får hon och Håkan Jörnehed renodlat politiska roller.

– Det är ingen i den här processen som ifrågasatt Gunilla och Håkan som politiker. Jag har stort förtroende för dem och är säker på att vi kommer kunna fokusera på valet 2018 nu, säger Barbro Sörman.
Distriktet och landstingsgruppen har under processen behövt diskutera sina olika uppdrag. Distriktet har ett ansvar för helheten och de övergripande politiska besluten, landstinget behöver förutsättningar för att kunna jobba effektivt parlamentariskt. Om de skulle hamna på kollisionskurs såsom skett under våren 2016 innebär det en besvärlig situation för båda.

– Jag beklagar att jag och distriktet har bidragit till att den här konflikten har försvårats, säger Barbro Sörman. Vi skulle ha ansträngt oss mer för att upprätthålla dialogen och ha ordentliga samtal i lugn och ro och förhindra att situationen eskalerade.

Arbetet med att komma till rätta med problemen har varit omfattande, även för den centrala partiorganisationen. En undersökning om vad som lett till situationen på landstinget har genomförts liksom ett flertal samtal. I de konstruktiva samtalen har Birgitta Sevefjord och Theo Bodin från landstingsgruppen deltagit tillsammans med Barbro Sörman och Tobias Johansson från distriktsstyrelsen.

– Vi behövde gå till botten med det här, säger Aron Etzler, partisekreterare. Det tog tid, men det var också en tuff situation för både landstingsgruppen och distriktet. Storstockholmsdistriktet och Stockholms landsting är oerhört viktiga för Vänsterpartiet. Jag är glad att vi till slut löste detta. Vi är ett parti som tar itu med våra problem.

Förintelsens minnesdag

Det var den 27 januari 1945 som koncentrationslägret Auschwitz befriades och historiens värsta brott mot mänskligheten avslöjades. Det har sällan känts mer aktuellt än nu att påminna om vad rasism och fascism leder till. Rasism är beroende av att vi människor slutar se andra människor som människor. Den är beroende av stängda gränser och stängda hjärtan. Den kan frodas i ett land som säger sig behöva “andrum” från människor på flykt.

Och historien upprepar sig. Vi sa “aldrig mer” och skrev under konventionen om de mänskliga rättigheterna. Vi bestämde oss för att alla har samma rättigheter, oavsett kön, sexuell läggning, hudfärg, funktionsvariationer  eller religion och att det skulle gå att leva tillsammans men så fort dessa föresatser och överenskommelser testades på allvar så kastades de över bord och övergavs. I en sjunkande gummibåt på Medelhavet.

Här står vi nu. Trots att vi har facit så gör vi om samma fruktansvärda misstag en gång till. Vi pratar om människor som volymer och kostnader. Vi utser andra människor till ett kollektivt problem som vi tycker att någon annan kan ta hand om. Inte ens Förintelsen började med gaskammare. Den började med en långsam tillvänjning av den för rasismen helt nödvändiga avhumaniseringen. Att vissa inte ska ha samma rättigheter som andra. Att man villkorar rätten att söka asyl. Att man måste bevisa att man är en samhällsnyttig medborgare för att få stanna. Att man kan få sina ägodelar och tillgångar beslagtagna. Att bli fråntagen all värdighet. Detta händer nu. I Sverige och Europa. Historien upprepar sig.

Under hösten var det något som gick sönder. Samhället föll isär i två delar – de som är övertygade att det här kommer vi att klara och de som redan gett upp. Vi vet att det här går att lösa och att solidaritet alltid är starkare än splittring. Antingen respekterar man mänskliga rättigheter eller inte. Det finns inte så stort tolkningsutrymme när det gäller det. Då kan vi inte prata om “andrum” och “systemkollaps”. Innan vi gjort allt vi kunnat kan vi inte ge upp. Så enkelt är det.

 

barbro_porträtt1

 

 

Vi minns Kristallnatten

kristallnatten_2

“Om vi håller upp nazismen som en spegel för oss,
ser vi våra egna drag förstorade, men just därför så avslöjande.”

Så skriver den norske filosofiprofessorn Harald Ofstad i sin klassiker “Vårt förakt för svaghet”.

I dag är det årsdagen av det som kom att kallas Kristallnatten. Natten mellan 9 och 10 november 1938 kulminerade de pogromer mot det judiska folket i Tyskland där omkring 400 judar dödades, 30 000 fördes till koncentrationsläger och över 7000 butiker vandaliserades. Detta brukar betecknas som inledningen till Förintelsen.

Nazismen är inte svår att ta avstånd från. Nazismen är omänskligheten och människoföraktet förkroppsligat. Men tar man bort hakkorsen och uniformerna finns värderingarna mitt ibland oss. Dessa värderingar bärs upp av andra faktorer än sitt historiska sammanhang. Nazismens värdegrund säger att den starke ska härska över den svage. Att det finns ett “vi” och ett “dem” där “vi” alltid är bättre än “dem”. Nazismen är beredd att med våld se till att den ordningen råder. Den dödar, bränner, misshandlar och skrämmer till tystnad.
Nazismens innersta tankar och ideal är något som finns latent hos mänskligheten och som kan väckas till liv och få gehör när som helst. Den behöver inte heila och komma klädd i ridstövlar. Den kan se ut som vem som helst. Den kan kalla sig för något helt annat.

När vi minns Kristallnatten bör vi inte se den så mycket som en avlägset historisk händelse utan mer som en reflektion av vår egen tid. Vi tror att vi känner avsky för nazismen men anammar okritiskt samma värderingar bara de inte uppvisar de yttre, tydliga kännetecknen.
Så idag när vi minns Kristallnatten ser vi oss också i en fjärran spegel. Det är nu vi bestämmer vad som kommer att vara vårt eftermäle. Det är de brinnande flyktingboendena som etsar sig fast i minnet. Det är hatet och avhumaniseringen av utsatta människor som kommer att berätta vår historia. Eller också kan vi välja en annan väg.
Vänsterpartiet tar självklart ställning för en human flyktingpolitik och mot fascism och rasism. När grundläggande mänskliga rättigheter ifrågasätts kämpar vi för att de upprätthålls. Det skrivs historia just nu. Vad den kommer att berätta är upp till dig.


Anslut dig till manifestationerna,
I Stockholm: https://www.facebook.com/events/980411518700400/
I hela Sverige: https://www.facebook.com/events/609424412493894/

Barbro Sörman
Distriktsordförande

 

 

 

Valberedningens förslag till DÅK 2015

Nedan redovisas valberedningens förslag till distriktsordförande och distriktsstyrelseledamöter inför distriktsårskonferensen 30-31 maj 2015.

Vid eventuella frågor, kontakta valberedningen: [email protected]. Valberedningen består av Jesper Wiklund (sammankallande), Ifrah-Degmo Mohamed, Erika Murga, Lars-Erik Backman, Marit Strand Petersen, Marta Aguirre och Stig Johnell. 

För mer information och handlingar inför årskonferensen: Distriktsårskonferensen 2015

 

Valberedningens förslag till distriktsordförande:

Barbro Sörman, Nacka (nyval)

Övriga nominerade som har tackat ja:
Leo Ahmed, Kista
Freddy Grip, Västra Södermalm
Pia Ortiz Venegas, Salem

Övriga nominerade som har tackat nej:
Seluah Alsaati, Skärholmen
Jenny Bengtsson, Hotell- och restaurangvänstern
Kerstin Burman, Kungsholmen
Nooshi Dadgostar, Botkyrka
Marianne Eriksson, Birka-Vasa
Mikael Gustafsson, Nynäshamn
Åsa Hagelstedt, Västra Södermalm
Amineh Kakabaveh, Skärholmen
Josefin Morge, Hammarby-Skarpnäck
Edvin S Frid, Skärholmen
Birgitta Sevefjord, Vita Bergen

 

Valberedningens förslag till distriktsstyrelseledamöter:

Leo Ahmed, Kista (omval)
Kerstin Amelin, Botkyrka (nyval)
Feline Flodin, Kommunalvänstern (nyval)
Freddy Grip, Västra Södermalm (nyval)
Tobias Johansson, Vita Bergen (omval)
Pia Ortiz Venegas, Salem (nyval)
Gunilla Roxby Cromvall, Älvsjö-Hägersten (omval)
Zakarias Zouhir, Enskede (nyval)

Övriga nominerade som har tackat ja:
Erik Adolfsson, Södertälje
Mattias Annwall, Ekerö
Zargham Asadi, Kista
Henric Axell, Lärarvänstern
Clara Bergman, Kista
Kajsa Bysell, Hotell- och restaurangvänstern
Mats Einarsson, Botkyrka
Leif Gheith Sahi, Trafikföreningen
Ebba Elena Karlström, Hammarby-Skarpnäck
Else-May Lindes Martinez, Skärholmen
Jonas Lundgren, Hässelby-Vällingby
Patrik Olofsson, Nynäshamn
Måns Vestin, Liljeholmen-Hägersten
Ali Öztürk, Kommunalvänstern

Övriga nominerade som har tackat nej:
Marta Aguirre, Trafikföreningen
Seluah Alsaati, Skärholmen
Jenny Bengtsson, Hotell- och restaurangvänstern
Emma Bodén Rocque, Vårdförbundsvänstern
Torun Boucher, Västra Södermalm
Kerstin Burman, Kungsholmen
Roberto Castañeda, Solna
Nooshi Dadgostar, Botkyrka
Lorena Delgado, Skärholmen
Ann-Mari Engel, Vita Bergen
Marianne Eriksson, Birka-Vasa
Klara Ernemo, Sundbyberg
Leo Geite, Skärholmen
Mikael Grönfors, Hässelby-Vällingby
Mikael Gustafsson, Nynäshamn
Åsa Hagelstedt, Västra Södermalm
Maria Haskas, Hammarby-Skarpnäck
Amineh Kakabaveh, Skärholmen
Clara Lindblom, Liljeholmen-Hägersten
Josefin Morge, Hammarby-Skarpnäck
Marre Mayr, Vita Bergen
Amanda Möllenhof, Solna
Edvin S Frid, Skärholmen
Birgitta Sevefjord, Vita Bergen
Sebastian Wiklund, Älvsjö-Hägersten
Sila Özgüven, Kista

Övriga nominerade som ej har svarat:
Erik Blohmé, Bromma
Lina Hjorth, Älvsjö-Hägersten
Arvand Mirsafian, Skärholmen
Michael Sköldholdt, Sundbyberg

 

Valberedningens förslag till revisorer:

Barbro Ernemo, Kista (omval)
Thomas Magnusson, Solna (omval)

 

Valberedningens förslag till revisorssuppleanter:

Kave Nori, Sundbyberg (nyval)
Lola Bodin, Birka-Vasa (nyval)

 

Vänsterpartiet vill se fler kvinnor i historieböckerna

kvinnohistoria

Idag rapporterar Dagens Nyheter att endast 13 procent av alla personer i de vanligaste läroböckerna för skolbarn är kvinnor.

Det är inte okej. Det vi kvinnor gör undervärderas alltid. När vi haft maktpositioner kommer det inte med i historieböckerna. När vi gjort andra viktiga saker som att ta hand om våra barn och sjuka syns inte det heller. Eftersom befolkningen består av hälften kvinnor borde i alla fall hälften av personerna i barnens böcker också vara kvinnor, säger Seluah Alsaati, ordförande Vänsterpartiet Storstockholm.

Här kommer några tips på kvinnor som kan få en hel sida i kommande historieböcker!

  • Elise Ottesen-Jensen. Var en av initiativtagarna till att starta RFSU, Riksförbundet för Sexuell Upplysning. Elise har slagits för sexualpolitiska frågor som t.ex. rätten till säkra aborter.
  • Karin Kock. Sveriges första kvinnliga statsråd och Sveriges första kvinnliga professor i nationalekonomi. Viktigt att lyfta kvinnor som varit med och utformat den ekonomiska politiken för Sverige.
  • Alfhild Teresia Agrell. Författare som bland annat har skrivit om sexuell dubbelmoral och hon ifrågasatte även kvinnors roll i traditionella äktenskap.

Behöver man fler tips på kvinnor som varit med och format historien kan man googla. Vi hittade efter en snabb titt på det stora internet denna lista. Den innehåller såväl akademiker som prinsessor, men det är bara början. Varsågoda för tips, läroboksförlagen!

För mer information:
Seluah Alsaati
ordförande Vänsterpartiet Storstockholm
076-236 99 87

No worker is an illegal worker

6-9 januari 2015 deltog 24 fackliga vänsterpartister från Storstockholm på en konferens i Bryssel om migrantarbetares villkor och utmaningarna för facken i EU. Förutom konferensen så besöktes även ETF (Europeiska Transportarbetarefederationen) och LO/TCO/SACO-kontoret i Bryssel.

ILO (Internationella LO) räknar med att vi har ca 1,5 miljoner som lever i tvångsarbete inom EU, många av dessa skuldsätter sig i hemlandet för att jobba under vidriga villkor i EU. I exempelvis Moldavien finns kontor där jobb i EU är till salu för mellan 200-3000 euro beroende på sektor och land. För de som hamnar i det Polska jordbruket krävs det sedan ofta arbetsdagar på 12-14 timmar för att nå upp till den nivån som landets lagstadgade minimilön ligger på.

I Italien är merparten av migrantarbetarna kvinnor som tar hand om hemarbetet och dessa är i sin tur nödvändiga för att Italienska kvinnor själva ska kunna ha egna jobb då barn- och äldreomsorgen är i det närmaste obefintlig. Här har facken över hela EU problem med att hitta lösningar på hur hemarbetare ska organiseras på ett bra sätt och deras livsvillkor är alldeles för ofta bedrövliga.

Mest känt i Sverige är situationen inom bygg- och transportsektorn, där problem ofta är lika över hela Europa. Facket gör sitt bästa för att organisera alla arbetare men med bemanningsföretag, tillfälliga underentreprenörer och ofrivilliga egenföretagare fintar arbetsgivarna bort facken. Detta har märkts tydligt under krisen där få ordinarie anställda fått sparken i byggindustrin, det är istället tillfälligt anställda som fått gå i arbetslöshet helt utan fackliga förhandlingar.

Läget är minst sagt allvarligt på många håll i Europa och i Eurokrisens spår har läget försämrats ytterligare. På lösningssidan går det tyvärr trögt, men det rör på sig. ETF jobbar exempelvis mycket med att informera främst lastbilschaufförer redan i hemländerna om lagar och avtal som gäller runt om i Europa och funderar på möjligheten med Europeiska medlemskap i transportfacken, så en medlem i Bulgarien ska kunna företrädas av en ombudsman på svenska Transport.

TTIP och CETA kan förvärra läget

Om läget känns svårt just nu, så finns risken för ännu värre försämringar runt hörnet. TTIP, det stora handelsavtalet med USA, diskuteras just nu mycket i EU. Mindre diskuterat, men nog så viktigt, är motsvarande avtal med Canada, CETA. När det gäller avtalet med Canada har processen redan kommit mycket längre och även det innehåller den mycket omdebatterade mekanismen ISDS som möjliggör för företag att stämma stater i särskilda domstolar om lagstiftning ändras som minskar företagens vinster.

Facken i EU har tagit något olika ställning till handelsavtalen. De svenska facken är exempelvis mer positiva medan det tyska jättefacket IG Metall tydligt säger ifrån. Gemensamt är dock motståndet mot ISDS-domstolarna och krav på att USA ska godkänna ILO:s kärnkonventioner om exempelvis föreningsfrihet, rätten att teckna kollektivavtal och lika lön för lika arbete.

TTIP och CETA handlar helt enkelt inte bara om att vi ska slippa klorkyckling och att amerikanska riskkapitalister ska kunna stämma Sverige när vi förbjudit vinstuttag från välfärden. Avtalet kommer i värsta fall att skapa ytterligare press på villkor och löner på den europeiska arbetsmarknaden och även den amerikanska arbetarrörelsen ser i dagsläget en rädsla för att även deras villkor ytterligare riskeras att försämras.

Mer om TTIP finns exempelvis här: https://skiftet.org/kampanj/ttip