El pueblo unido jamás será vencido!
Till minne av de frivilliga som kämpade mot fascismen under Spanska inbördeskriget samlas en rad organisationer traditionsenligt vid La Mano-monumentet på Katarinavägen. Distriktsordförande Elena Karlström talade för Vänsterpartiet, här kan du läsa hennes tal:
”Kamrater, compañeros, compañeras!
Här är en kort ögonblicksbild av krig, en vittnesskildring.
”Madrid var hotat. Några nätter senare anföll Francotrupperna våra skyttegravar. Stridsvrål, artilleridån, gnäggande hästar, min belgiska kamrat från båten badade i blodet ifrån sina sönderslitna tarmar. De där bilderna finns ständigt i mina drömmar. Vi slogs mot fascisterna ända till slutet, det handlade om att överleva”
En av de som överlevde hette Adolphe Loew, han blev intervjuad av Björn Cederberg 2011 i LO- tidningen.
Handen, la Mano som vi ser här såg konstnären Liss Eriksson som ett tecken för enandet kring ett gemensamt mål. I år är det 40 år sedan La Mano kom på plats. Idag får den stå här som ett tecken för vår solidaritet. Det gäller både för Europas 30-tal i väntan på det andra världskriget men även för vår egen tid.
En tid då extremhögern växer både inom och utom EU. Närliggande krig slickar EU:s gränser samtidigt som desperata flyktingar riskerar livet för att försöka nå trygghet. Så mycket människor på flykt har vi inte sett i världen sedan andra världskrigets slut. Det är nu vår solidaritet sätts på prov.
Idag minns vi de som stupade i kampen mot Francos trupper. Många kom från andra länder för att delta i försvaret mot de mörka krafterna. Även härifrån Sverige. Och det var den internationella solidariteten som drev dem.
Idag minns vi också den baskiska staden Guernica. Den 26 april 1937, för åttio år sedan, bombades denna stad till grus av tyskt och italienskt flygvapen, givetvis med Francos goda minne. Den stad som kom att stå som symbol för civilbefolkningens fasor i det moderna kriget, den stad som fick ge namn åt ett av 1900-talets mest kända konstverk. Picassos Guernica som numera finns i Madrid. Idag ser vi nya städer bombas till grus och aska och nya civilbefolkningar som plågas till döds av vår tids moderna krig.
Idag minns vi dem som stupade genom att fortsätta deras kamp.
Genom att hålla fast vid vår solidaritet med alla som kämpar för samma mål, mot samma mörka krafter också här nu, idag.
Jag tror att alla här idag kommer att gå i ett Första maj-tåg. Vi kommer att vara på olika platser men vi är en bred rörelse och vi ska inte glömma bort solidariteten mellan varann, för vi behövs. Vår rörelse, vår solidaritet behövs mer än någonsin och vi ska minnas de hjältar som åkte över gränser för demokratins skull. Vi ska aldrig glömma och vi ska ta kampen vidare. För det är vår tur nu!
Vi är här tillsammans! På arbetarrörelsens dag! Vi är här för internationell solidaritet! No pasaran! El pueblo unido jamás será vencido!
Kamrater vi ses i den fortsatta kampen!”