Några dagar före påsk gjorde en grupp vänsterpartister från Upplands-Bro en mycket intressant tripp till Berlin för att träffa vår systerorganisation Die Linke. Och det fick vi göra i deras anrika högkvarter Karl Liebknecht-Haus. Vi bjöds där en historisk genomgång av husets dramatiska öden, vilka återspeglade den tyska arbetarrörelsens öden under 1900-talet. Sedan man lyckats återerövra huset från nazisterna 1945 har det renoverats till en modern arbets- och samlingsplats,  med ett flertal anställda och en välsorterad socialistisk bokhandel på bottenplanet.

Visst har Die Linke även problem. Det finns olika meningar internt om hur saker ska skötas, om man t ex ska välja rollen som kompromissande regeringspartner med socialdemokraterna  eller renlärig opposition, men det är upplyftande att se partiets styrka och självmedvetenhet.

Man tar regeringsansvar i Berlin, men är noga med att lyfta fram de många goda reformer som kommit till tack vare deras medverkan.

Vi besökte också en kommunalpolitiker med ansvar för sociala frågor och sysselsättning. Han residerar i ett kommunhus i de sammanslagna stadsdelarna Friedrichshain-Kreuzberg, den förra från tidigare Östberlin och den senare från väst. Han berättade om svårigheter i den västra delen, där  många tidigare varit arbetslösa och nu på ålderns höst stod utan pension och måste försörjas av staden, medan de gamla i östra delen hade haft jobb och därmed nu sin pension.

Han berättade om hur hans tidigare arbetarstadsdel lockat till sig ny självmedvetna invånare med pengar och krav, vilket drev upp hyror och levnadskostnader även för de mindre bemedlade. Men han berättade också att man hade barnomsorg för alla barn, gratis de sista tre åren före skolstart. På så sätt kunde man aktivt påverka barnens språkutveckling, inte minst viktigt för de många invandrarbarnen. Kring barnen bildade man föräldragrupper och kunde även den vägen påverka barnens utveckling positivt. Mycket mera skulle givetvis kunna berättas om dessa besök.

Ett annat intressant besök gjorde vi på den dagliga tidningen  Neues Deutschland, där vi togs emot av självaste chefredaktören samt en medarbetare. Under DDR-tiden hade den varit partianknuten med ca en miljon prenumeranter, men numera som fristående socialistisk tidning hade prenumerantsiffran sjunkit till 40 000.

Trots tidnigens moderna, mångsidiga innehåll i dag dras den fortfarande med ryktet att vara den fyrkantika partimegafonen från förr, särskilt i Västtyskland.  Därför, och eftersom en socialistisk tidning inte på långt när har samma annonsintäkter som de borgerliga drakarna har Neues Deutschland fått kämpa hårt för sin överlevnad, men lyckas ändå fortfarande komma ut dagligen. Vi tyckte det fanns många likheter med vår svenska motsvarighet Flamman.

Utöver alla dessa intressanta och informativa samtal hann vi förstås också med mycket annat, besök i riksdagshuset t ex, och mycket annat sevärt i ett vårligt blomstrande Berlin. Med Berlins väl fungerande lokaltrafik – helt utan spärrar dessutom! – var det lätt att ta sig fram överallt.

Stort tack till kamraterna Sandra och Tor, som ordnat resan!

Annelies Lindblom, Vänsterpartiet i Upplands-Bro

Uppdaterades: 12 maj 2011