Valåret 2026 börjar bland annat med berättelser om hur Tidöregeringens drakoniska politik drabbar personer som levt länge i vårt land men som nu ska utvisas. Trots att de arbetar och bidrar, trots att de har stark anknytning till Sverige eller riskerar förföljelse eller förtryck i sitt hemland.
Vi kan läsa i tidningen om de två undersköterskorna Zahra och Afsad som trots att de räddar liv fick se sina uppehållstillstånd indragna men som nu fått resning i migrationsdomstolen. Aftonbladet skriver om 21-åriga Ayla Rostami som tagit studenten och tagit sina första steg ut i vuxenlivet och därför – trots att resten av hennes familj har uppehållstillstånd – nu ska utvisas till ett Iran där tusentals just nu mördas för att de gör uppror mot den förtryckande regimen. Men det handlar också om personer som det inte stått i tidningen om. Till exempel Samra Damirbayli som har skilt sig från sin man och som på grund av detta fått utvisningsbeslut efter 16 år i Sverige, trots att hennes två barn på 11 och 15 år ska få stanna i landet.
Listan är lång på berättelser om fruktansvärda och omänskliga beslut som inte bara drabbar de enskilda familjerna utan också gör Sverige till ett fattigare land. Det handlar om människor som har byggt upp sina liv här, som har sina berättelser om varför de kom hit och drömmar om vad de vill göra i framtiden.
I retoriken talar regeringen om “kriminella invandrare”. Men det har alltid varit så att den som inte är svensk medborgare och begår grova brott får se sitt uppehållstillstånd indraget. Den verkliga effekten av regeringens politik är att personer som sköter sig och som har gjort allt rätt får se sina liv omkullkastade.
Den 13 september kastar vi ut Tidöpartierna från Rosenbad. Vi kan inte lita på att någon annan kommer ställa detta till rätta. Därför behöver så många som möjligt lägga sin röst på just Vänsterpartiet.