Mer gemenskap, mer solidaritet!
Det nya året började som det gamla slutade, med vapenskrammel. När överbefälhavaren säger att vi behöver ha krigsberedskap så är det i sig inget konstigt, det är ju hans jobb att säga sådant. När vår statsminister däremot, vars jobb är att företräda alla svenskar, ger sig in i debatten så är det för att utmåla en del av oss som illojala och suspekta. Om ÖBs budskap är det rätt logiska “var inte rädd, var beredd” så är statsministerns budskap just att vi ska vara rädda – för varandra. Regeringens nationella projekt är att aktivt splittra oss, ställa olika grupper mot varandra och odla främlingsfientligheten. Det svenska nationsbygget har blivit ett 30-talsdoftande exkluderande projekt. Men så behöver det inte vara. Vårt svar är ju att vi istället behöver mer gemenskap, mer solidaritet. Striden står därför mellan hat och kärlek. Det är inte svårare än så.
Vårt svar är ju att vi istället behöver mer gemenskap, mer solidaritet. Striden står därför mellan hat och kärlek. Det är inte svårare än så.
Nu drar en vår av protester igång. Vi ska fortsätta demonstrera för ett fritt Palestina, för kvinnors rättigheter på 8 mars, för ett rödare Europa på 1 Maj och mycket mera. Den röda tråden är att vi kämpar för alla människors ovillkorliga rätt till liv, frihet och värdighet. Därför är det nu extra viktigt att vi håller ihop. Det är för mycket som står på spel för att vi ska ägna krafter åt att strida inbördes. Det betyder inte att vi behöver hålla med varandra, vare sig inom partiet eller med olika sociala rörelser. Men vi måste visa varandra respekt och inse att även om vi inte är överens om allt så står vi på samma sida. Och även om vi kanske drar åt lite olika håll ibland så är det faktiskt bara tillsammans som vi kan göra skillnad.
August Flensburg, distriktsordförande Vänsterpartiet Storstockholm