Den 1 juni kom regeringens utredning kring Lagen om anställningsskydd (LAS). Utredningens förslag är bland annat att det ska bli lättare att säga upp arbetare på grund av personliga skäl och fler undantag i turordningsreglerna. Vänsteraktuellt har pratat med Ali Esbati, riksdagsledamot (V) och arbetsmarknadspolitisk talesperson om utredningens förslag, förhandlingarna mellan facken och
arbetsgivarna och kampen för trygga jobb.

Vad händer nu i LAS-frågan?
– Nu börjar nästa fas i en stor och viktig politisk strid. Eftersom förslaget bygger på direktiv från Januariavtalet mellan regeringen, Centern och Liberalerna, var det väntat att den skulle komma med orimligt arbetsgivarvänliga förslag. Nu har utredningen gått ännu längre. Vad som händer till sist hänger på hur motkrafterna kan mobilisera. Många fler måste veta varför anställningsskyddet ärviktigt, och medverka till att det blir politiskt omöjligt att göra förslagen till verklighet.

Vilka effekter ser du om förslagen skulle bli verklighet?
– Det skulle innebära att alla som jobbar i företag med färre än 15 anställda i princip helt skulle stå skyddslösa mot arbetsgivaren i samband med uppsägning. Alla andra skulle få kraftigt försvagat skydd. Fackens inflytande skulle minska, vilket skulle leda till att det antagligen blir svårare att behålla och rekrytera medlemmar. Det vore helt enkelt en resa decennier tillbaka, när det gäller maktförhållandena mellan fack och arbetsköpare.

Arbetsmarknadsministern Eva Nordmark (S) säger att hon tror att regeringen kan komma överens med C och L, vad tror du en sån överenskommelse kan landa i?
– I praktiken beror det på hur mobiliseringen utanför riksdagen ser ut. Jag har väldigt svårt att se att en överenskommelse mellan regeringen, C och L skulle kunna bli bra. Om man vill modernisera arbetsrätten på riktigt, och anpassa den till verkliga problem, då måste man se till att stärka tryggheten och mota tillbaka de mest osäkra anställningarna. Vi menar att utredningen är så obalanserad att det bara är att slänga den i papperskorgen!

De stora fackliga centralorganisationerna LO, TCO och SACO har varit mycket kritiska mot utredningens förslag. De ser stora risker för att fackets möjlighet att påverka på arbetsplatsen ska minska och att arbetsmarknaden ska bli än mer otrygg. Hur påverkar mottagandet av utredningen förhandlingarna mellan arbetsmarknadens parter?
– Det är bra och viktigt att de fackliga centralorganisationerna och förbunden har varit så tydliga
och eniga i sitt avvisande av utredningens förslag. Om man ska förhandla med utredningen som hot så har ju samtidigt arbetsgivarsidan fått en massa gratis. Om det ska vara möjligt att förhandla måste det göras klart för arbetsgivarsidan och för regeringen att alternativet till ett godtagbart förhandlingsresultat inte är utredningens förslag. Då får man börja om eller riskera regeringskris.

Vad ska Vänsterpartiet göra nu?
– Vi är en del av arbetarrörelsen och kommer att delta aktivt i kampen mot försämringar av arbetstagarnas trygghet och rättigheter. Det betyder folkbildning och mobilisering. Målet är att det ska bli tydligt för regeringen att man inte kan gå fram med förslag som pressar tillbaka fackliga rättigheter. Vi vill alltså inte skapa regeringskris, men skulle regeringen och de nyliberala samarbetspartierna envisas med att lägga ett sådant förslag, då ska de veta att de har valt en sådan utgång, avslutar Ali Esbati.

Var med i kampen för trygga jobb, gå med i facket, skriv på LO:s namninsamling och delta i Vänsterpartiets aktiviteter i frågan.

Uppdaterades: 26 jun 2020