Hamnarbetarförbundet, som organiserar omkring hälften av landets hamnarbetare och i många hamnar är majoritetsfack, är ute i strejk för rätten att teckna ett kollektivavtal för de egna medlemmarna med tillhörande fredsplikt. De kräver ett i grunden likalydande avtal i förhållande till det som Transportarbetareförbundet tecknat med hamnarbetsgivarna.

Bakgrunden är att fackföreningen vill kunna företräda sina medlemmar i förhandlingar med arbetsgivarna. Rätten att välja sina fackliga företrädare är en grundläggande demokratisk rättighet och en del av den svenska modellen.

Därför är det både beklagligt och anmärkningsvärt att Sveriges Hamnar trappar upp konflikten genom aggressiva lockouter.

Det är också arbetsgivarens aggressiva agerande som ytterst pressat fram konflikten. Under 2018 beslutade man att utestänga alla de skyddsombud som utsetts av Hamnarbetarförbundet från arbetsmiljöarbetet i samtliga hamnar i landet. Detta har skapat en farlig situation i hamnarna, där arbetsplatsolyckor ofta kan få mycket allvarliga konsekvenser. Man utestänger också Hamnarbetarförbundets förtroendevalda från alla former av samverkan, förhandlingar och information.

I förhandlingarna som föregått strejken har arbetsgivarparten, som villkor för att skriva på kollektivavtalet, krävt att Hamnarbetarförbundet ska acceptera att inte delta i lokala förhandlingar, samt att de ska avsäga sig rätten att driva brott mot kollektivavtalet rättsligt. Att acceptera sådana avsteg från den svenska modellen vore att göra sig själva meningslösa, ingen facklig organisation skulle kunna godta sådana krav.

När Hamnarbetarförbundet står upp för grundläggande fackliga rättigheter tar de en kamp som handlar om oss alla. För oss i Vänsterpartiet, som en del av arbetarrörelsen, är solidariteten med Hamnarbetarförbundet en självklarhet.

Vänsterpartiet Storstockholm skänker också 5000 kr till Hamnarbetarförbundet som ett tecken på vår solidaritet.

2019-01-30
Vänsterpartiet Storstockholms verkställande utskott

Uppdaterades: 01 feb 2019