Idag inleddes Vänsterpartiet Storstockholms årskonferens som ska staka ut riktningen för distriktets arbete de två kommande åren. Distriktsordförande Barbro Sörman inledde med detta tal: 

”Kamrater, årskonferensombud,

Ni vet när man känner att nu får det vara nog? När saker händer som man inte stillatigande kan stå och se på? Vi har nog alla upplevt det. För mig var det när jag såg hur den organiserade rasismen bredde ut sig och fick fotfäste i samhället och i våra parlament. Jag började mitt engagemang som aktivist på nätet eftersom jag såg den hatiska retoriken sprida sitt gift.

För mig var sedan Vänsterpartiet ett självklart val eftersom det är ett parti som inte bara ser de olika orättvisor som finns i samhället men som också har lösningen på de problem som orsakar dem.

Men vad händer sen? Hur kan vi ta hand om all denna kraft, alla olika anledningar och viljor att förändra samhället? Styrkan är våra olikheter och skilda erfarenheter, men samtidigt våra gemensamma intressen av att förändra verkligheten. Tillsammans har vi, som samlas här idag, kunskap av stad och landsbygd, och vi representerar alla möjliga yrken och åldrar. Vi lever i ett delat Stockholm, där klassklyftor och segregation försöker bryta isär oss, både som individer och kollektiv. Men vi är också dom som reser motstånd. Vi är dom som verkar för förändring. Och det är vår tur nu.

Årskonferensombud,

Vi kanske ska börja med att titta på oss själva. Jag har egentligen svårt för det slitna uttrycket ”att leva som man lär”. Det riskerar att leda till en mer eller mindre moralistisk syn på hur människor väljer att leva sina liv. Men det är ändå viktigt att vi bygger en rörelse som menar det vi säger. Som man kan lita på. För om det är nåt folk är trötta på – med rätta – så är det politiker som säger en sak och gör en annan, löften som aldrig infrias. Vi är ett parti av en annan typ. Hos oss är det medlemmarna som bestämmer. Här, i denna sal, samlas idag själva hjärtat i den interna demokratin i Vänsterpartiet Storstockholm. Och på oss alla vilar ett ansvar. Jag fick en fråga i veckan som jag tror fler kanske vill veta svaret på. Måste man rösta som sin partiförening? Svaret på den frågan är faktiskt både ja och nej. Man ÄR ombud för sin förening, och har medlemmarnas förtroende att företräda deras åsikter. Samtidigt är det inte bara så, för då hade vi ju kunnat poströsta eller fylla i en enkät på nätet. Därför är alla här fria att lyssna, lära, ta ställning och kanske ändra sig – det är också en del av förtroendet medlemmarna gett er. Distriktsstyrelsen kan också ändra sig, ställda inför bra argument.

Och jag vill redan nu passa på att tacka distriktsexpeditionen för allt arbete ni lagt ner före och under den här konferensen. Det är uppenbart att en väl fungerande expedition är en viktig del av den interna demokratin, eftersom det hjälper oss med så mycket praktiskt så att vi kan fatta genomtänkta beslut och göra en massa andra viktiga saker.

Jag ser fram emot en konstruktiv debatt, där många åsikter ryms och bryts mot varandra. En debatt där vi också lyssnar och lär av varandra. Jag vet att jag fortfarande lär mig mycket av er, och utgår ifrån att alla är här med samma utgångspunkt. För skall det bli vår tur nu, så behöver vi varandra.

Partivänner,

Tillsammans gör vi skillnad. I Botkyrka har vi sett till att det satsas på socialt arbete med fler områdessekreterare, och för att ge hemtjänstpersonal rätt till heltid. I Upplands Väsby har vårt arbete inneburit mer stöd till kvinnojouren och ett omsorgslyft för att lyfta undersköterskornas löner. Och i Stockholms stad har vår medverkan i majoriteten inneburit att byggandet snabbas på, att allmännyttan inte längre säljs ut och att de äldres inflytande och kvaliteten i hemtjänst och på trygghetsboenden ökar. Dessutom miljardsatsar vi på att bygga nya skolor och genomför omfattande satsningar på vuxenutbildning och mot arbetslöshet. Och, och det är ingen liten sak, vi har sett till att göra upp med koleldningen i Värtan som nu skall ersättas av förnyelsebar energi. Detta är bara en bråkdel av vad som gjorts möjligt av oss tillsammans. Detta är exempel på vad vi kan åstadkomma. För det är vår tur nu!

Vänner,

Tänk vilken skillnad vi skulle kunna göra om vårt inflytande ökade. Tänk om våra förslag i Stockholms läns landsting skulle kunna förverkligas! Det skulle bland annat kunna innebära permanent arbetstidsförkortning på akutmottagningarna, intensivvårdsavdelningarna och de verksamheter som länge haft svårigheter att rekrytera och bemanna. Det skulle kunna innebära ett primärvårdslyft, utökad och billigare kollektivtrafik och kompetensförsörjning och möjlighet till högre ingångslön för sjuksköterskor. För att bara nämna något.

För det är så det är, när vårt inflytande ökar, så ökar också livsmöjligheterna för vanliga människor. Vi bygger en ekonomi inte bara för några få, utan för alla. Vi gör det tillsammans, för det är vår tur nu.

Årskonferensombud och åhörare,

Äras de som äras bör. Vi har många fantastiska parlamentariska företrädare, som sliter och kämpar för att vår politik skall nå framgång. Ni vet vilka ni är. Många av er är här idag. Det är på till synes ändlösa fullmäktigemöten runt om i länet och staden som ni är våra röster och våra företrädare. Och ni gör ett rent ut sagt jävligt bra jobb. Samtidigt är en insikt avgörande, och jag vet att vi delar den alla. Det är inte bara i de parlamentariska församlingarna som vi flyttar fram positionerna och vinner mark. Det är, kanske till och med främst, mycket närmare alla som bor och verkar i vår stad och vårt län som samtalen måste ske. När vi når människor i vardagen och lyssnar så kan vi omsätta oro och förväntan i politisk handling.

Därför är de som skall äras såväl de av oss som sliter i parlamentariska församlingar som alla andra. För det är bara så som vi kan åstadkomma varaktig och viktig förändring. Tillsammans. Gör vi det, ja då är det vår tur nu.

Partivänner, låt oss också se framåt tillsammans. Jag vet att vi har mycket att hela, mycket som behöver läka. Och jag vill gärna göra min del av det. Men viktigast av allt, också för att komma vidare, är att se till det vi har gemensamt. För fienden finns inte mitt ibland oss. Tvärtom enas vi i kampen för ett Storstockholm, ett Sverige och en värld utan klassklyftor och patriarkalt förtryck, utan rasism och miljöförstörelse. Vi enas i just det jag inledde med, att vi alla har våra egna minnen av varför vi gick med, men också i att vi har gemensamma intressen.

Nu har vi snart en valrörelse och att döma av opinionssiffrorna ökar vi, inte minst i Stockholms län. Det tyder på att det lönar sig att vara ideologiskt konsekventa där andra sviker. Vi måste kunna visa att vi har en politik som gör direkt skillnad i människors vardag. Även om vi kan samarbeta och kompromissa gör vi aldrig avkall på det som är våra grundläggande värderingar. Vi måste klara det. Det finns egentligen inga alternativ. Vi måste bygga rörelsen själva, skapa förändringen tillsammans.

För

det

är

vår

tur

nu.

Härmed förklarar jag 2017-års distriktsårskonferens för öppnad.”

Uppdaterades: 18 mar 2017