Förintelsens minnesdag

Det var den 27 januari 1945 som koncentrationslägret Auschwitz befriades och historiens värsta brott mot mänskligheten avslöjades. Det har sällan känts mer aktuellt än nu att påminna om vad rasism och fascism leder till. Rasism är beroende av att vi människor slutar se andra människor som människor. Den är beroende av stängda gränser och stängda hjärtan. Den kan frodas i ett land som säger sig behöva “andrum” från människor på flykt.

Och historien upprepar sig. Vi sa “aldrig mer” och skrev under konventionen om de mänskliga rättigheterna. Vi bestämde oss för att alla har samma rättigheter, oavsett kön, sexuell läggning, hudfärg, funktionsvariationer  eller religion och att det skulle gå att leva tillsammans men så fort dessa föresatser och överenskommelser testades på allvar så kastades de över bord och övergavs. I en sjunkande gummibåt på Medelhavet.

Här står vi nu. Trots att vi har facit så gör vi om samma fruktansvärda misstag en gång till. Vi pratar om människor som volymer och kostnader. Vi utser andra människor till ett kollektivt problem som vi tycker att någon annan kan ta hand om. Inte ens Förintelsen började med gaskammare. Den började med en långsam tillvänjning av den för rasismen helt nödvändiga avhumaniseringen. Att vissa inte ska ha samma rättigheter som andra. Att man villkorar rätten att söka asyl. Att man måste bevisa att man är en samhällsnyttig medborgare för att få stanna. Att man kan få sina ägodelar och tillgångar beslagtagna. Att bli fråntagen all värdighet. Detta händer nu. I Sverige och Europa. Historien upprepar sig.

Under hösten var det något som gick sönder. Samhället föll isär i två delar – de som är övertygade att det här kommer vi att klara och de som redan gett upp. Vi vet att det här går att lösa och att solidaritet alltid är starkare än splittring. Antingen respekterar man mänskliga rättigheter eller inte. Det finns inte så stort tolkningsutrymme när det gäller det. Då kan vi inte prata om “andrum” och “systemkollaps”. Innan vi gjort allt vi kunnat kan vi inte ge upp. Så enkelt är det.

 

barbro_porträtt1

 

 

Kopiera länk