Välkomna på årskonferens för Vänsterpartiet Storstockholm. Vårt distrikt som på ett år har ökat med 1087 medlemmar så att vi nu nästan är 5000 medlemmar.

Parollen för helgen är ”Vi höjer våra röster” för det är vi tillsammans som ska vi höja våra socialistiska, feministiska och antirasistiska röster. Men vi säger inte bara ”jag tycker”, vi frågar också ”vad tycker du?”. För några månader sen påbörjade vi det arbete som går under namnet Fråga Orten. När vi smygstartade i Husby lät det såhär:

”Tack vare att Vänsterpartiet sitter i majoritet i Stockholms stad har vi fått till pengar för att utveckla demokratin här i Husby. Vad tycker du vi ska göra för att stärka lokala demokratin?” Och svaret från busschauffören blev: ”Det ni gör nu, att komma hit och fråga vad jag tycker”. Och det är fler som svarat samma sak. Vårt engagemang ute i våra bostadsområden spelar roll.

Under de här tre åren som ordförande har jag fått äran att besöka många föreningar och varje gång slås jag av häpnad. Vad engagerade folk är! Vad mycket det är som händer!

Vänsterpartiet Vantör och Hammarby-Skarpnäck är ute och frågar sin ort. I Tyresö och Sigtuna är stämningen så fin så jag blir alldeles glad. I Hässelby-Vällingby, Salem och Österåker kämpar föreningen hårt. I Södertälje hålls eget firande på 8-mars och i Norrtälje samma sak på 1 maj. I Solna lyssnade jag till superorganisatörer. I Sundbyberg, Huddinge och Farsta vände vi ryggen mot Åkesson. I Bromma, Botkyrka och Haninge snackades det antirasistiska strategier och i Nynäs räddar Vänsterpartiet kvinnojouren.

Vita Bergen har öppen scen för medlemmar och Västra Södermalm har röda lördagar. Birka-Vasa, Kungsholmen och Värmdö bubblar av politiska samtal. Upplands Väsby och Järfälla utvecklar metoder för att välkomna nya medlemmar. Nacka, Sollentuna, Lidingö och Täby-Danderyd lägger förslag om att blanda upp villaområdena med hyresrätter. Skärholmen och Kista tar kampen mot Förbifarten och Enskede kämpar mot ombildningar. Tensta-Rinkeby-Spånga fixar ungdomsgård för tjejer. Haninge och Årsta håller fanan högt och Vallentuna arbetar för tillgänglighet. Våra branchföreningar som organiserar vänsterpartister på hotellet, i klassrummet, på bygget, bakom kassan och i vården. Tantpatrullen är ute varenda torsdag på Mynttorget för drägliga pensioner.

Förstår ni hur mycket det är som händer samtidigt? Det är fantastiskt.

Vi vill alla ha ett jämställt och jämlikt samhälle, men beroende på vilka vi är engageras vi av olika mycket av olika frågor. Jag ställde frågan på Facebook, om du hade hållit det här inledningstalet, vad hade du tagit upp?

”Jag skulle ta upp att vi inte längre kan blunda för de systematiska strukturella diskrimineringar som fortfarande finns som en slöja över vårt samhälle”, sade en person.

”Lokal och internationell solidaritet”, sade en annan.

”Rätten till abort.”

”SL- och landstinget.”

”Samernas rättighet att existera i deras eget land.”

eller som någon uttryckte det: ”Det ska inte bara vara överklassen som har råd att åka båt, bo i skärgården, gå på opera. Folket ska dela på allt. Slottet också. Fukking ut med kungahuset.”

20 procent av mammorna och 6 procent av papporna i Sverige är ensamstående. Jag blev det själv nyligen. Det som förut betalades med två löner betalas idag med en. Det som förut fick kosta lite extra får idag inte kosta extra. Ingen juice på morgonen. Havregrynsgröt istället för fil och flingor. Bostadslånen måste betalas av. En tvättmaskin borde inhandlas. Hur klarar sig alla kvinnor som har lågbetalda arbeten? Hur klarar sig arbetslösa? Hur många stannar kvar i dåliga relationer för att de inte har råd att separera? Bra då att Vänsterpartiet sett till att underhållsstödet höjs från och med september och att kommunerna får mer pengar så att lönerna kan höjas.

Vårt samhällsengagemang och våra olika ingångar kommer att synas också på den här årskonferensen. Några av oss kommer höja rösten för att Vänsterpartiet Storstockholm ska jobba med skolfrågor de kommande två åren. Några kommer höja rösten för nolltaxa och andra för bostäder och sjukvård. En del vill få rätsida på ekonomin i partitet.

Vissa har skrivit motioner och förberett vad de ska säga i förväg. Andra öppnade dokumenten och fick ont i huvudet. Vi kommer tycka olika ibland men det är lite poängen i en debatt, att tycka olika. Huvudsaken är att vi bemöter våra kamrater med respekt.

Men, som klok kamrat påpekade: ”En tumregel – i alla lägen: Det arbetarrörelsen tycker sämst om är långa tal och varmt brännvin”. Så jag tänkte runda av nu med en dikt som jag skrivit.

 

Supervalåret

jag tröttnade supersnabbt på ordet supervalåret för det var superinne att säga supervalåret men jag kände mig varken super eller inne
superviktigt var det i alla fall för alla superviktiga människor från statsminister till journalister snacka om det supermycket

supervalåret då demokratin ställdes på sin spets den som äger gott gott grillen i Tensta hade lika många röster som den som äger Ikea  den som skiter i toaletten med marmorgolv fick kryssa lika många namn som den som städade upp skiten

men några fick höras mer, och andra tystades ner för vissa bodde i en ort som ingen lyssnade till
hade ingen twitter där de kunde tycka till
hade bara ett kneg där tiden inte räckte till

supervalåret som började med Europa hette det EU-valet eller EUP-valet
whatever jag kallar det E-Du-B-valet
tar peng från en grek som är pank och ger till en bank

men världen blir lite mindre mörk med en socialist i Bryssel som heter Malin Björk
stoppade ett flygplan som skulle deportera en man
nu får han stanna här och rättvisan vann

supervalåret då Reinfeld tyckte supermycket om invandrare men var superbekymrad över kostnaderna Åkesson tyckte superlite om invandrare men tyckte supermycket om att Reinfeldt hade bekymmer med kostnaderna för då kunde ju alla prata i mun på varandra om hur jobbigt det var med blattar och allt jag ville var att vi skulle prata om klass, makt och revolution

supervalåret där vi fick välja mellan feminism med eller utan socialism där vi fick välja mellan välfärd med eller utan girighet där vi fick välja mellan ett ett parti med rasism eller med nazism

supervalfrihetsåret

där vi fick välja mellan 50 olika förskolor 100 olika hemtjänstföretag och säkert mellan 1000 olika telefonabonemang

staten och kapitalet sitter fortfarande i samma båt staten lämnar över välfärden, kapitalet tar emot och robbar den men lägg till SD för de vägrar gå med på att stoppa vinster så en modern version skulle vara ”staten, kapitalet och Sverigedemokraterna sitter i samma båt”

vad spelar det för roll om vi kan välja mellan olika skolor när alla skolor ändå är segregerade vad spelar det för roll om vi kan välja mellan olika företag inom hemtjänsten när alla ändå sliter ut sina anställda

varför ska vi välja mellan dåliga skolor och bra skolor vem ska gå i de dåliga skolorna

vissa väljer mellan Ferrari och Mercedes och andra väljer mellan att köpa SL-kort för 900 kronor och stanna hemma vissa väljer mellan villa i Danderyd och villa i Djursholm och andra väljer mellan att bo kvar hos mamma och hyra i andra hand

det som egentligen spelar någon roll för hur ditt liv kommer att se ut kan du inte välja
du kan inte välja färgen på din hud
du kan inte välja vilket kön du ska ha
du kan inte välja dina föräldrars bostadsadress

men förringa inte möjligheten att få rösta
i vissa länder dör folk för de rättigheter vi här tar föregivet

i Palestina är barnen fortfarande rädda om natten
i Peru kämpar folk mot en koppargruva som förorenar vatten

en mamma skriker ja allah för hennes döttrar hämtades av en IS-soldat
varje dag frågar hon sig vad som hänt med döttrarna

vilken tur att hon inte vet att soldaterna radar upp barnen varje morgon, luktar på dem och väljer vem de vill ha för dagen vilken tur att hon inte vet att flickorna fick står nakna bredvid varandra så att den som köper ska kunna välja bland olika barnkroppar vilken tur att hon inte vet att de blev våldtagna fem gånger om dagen och att hon väntar ett barnbarn

vad synd att hon inte vet att i alla fall en av systrarna lyckades fly

vi väljer inte vem vår förövare ska vara vi väljer inte vilket land vi ska födas i
så det hade lika gärna kunnat vara jag som blev såld en dag

vi väljer inte vilken gud våra föräldrar ber
till vi väljer inte vilken samhällsklass vi tillhör

men vi väljer om vi ska acceptera orättvisor eller inte
vi väljer om vi ska ge upp eller om vi ska kämpa

jag vet inte hur andra väljer men jag vet att
vi i vänstern har valt att kämpa
kämpa för oss själva
kämpa för varandra

supervalåret är bakom oss
men kampen ligger framför oss

 

Seluah Alsaati, ordförande Vänsterpartiet Storstockholm

Uppdaterades: 30 maj 2015