Dagens Nyheter hade en nätundersökning förra veckan där frågan löd ”Vågar du bli gammal i Stockholm?”. Alldeles för många svarade nej på den frågan. En lika relevant fråga är om du vågar ha mormor på ett omsorgsboende. Det är otryggt i borgarnas Stockholm.

Det är orättvist. Det finns bra äldreomsorgsboenden, i Stockholm och i resten av landet. Omsorgsboenden där mormor blir väl omhändertagen, och trivs. Ett boende där mormor kan få leva sina sista år i trygghet. Dessa finns i kommunal regi, och de finns i privat regi.

Men just nu finns i Stockholm ett antal äldreomsorgsboenden där det inte är tryggt att bo, där mormödrar inte blir väl omhändertagna. Dessa äldreomsorgsboenden drivs av Attendo och Carema. De heter Vintertullen, Rio, Kampementet och Koppargården.

Gemensamt för dessa är att det är svårt att få något att hända. Klagomålen kommer i en strid ström, dialoger initieras – som det heter – men ingenting händer. Därför ställer Vänsterpartiets äldrepolitiska talesperson Eva Olofsson två frågor i riksdagen, och jag ställer samma frågor i Stockholms stadshus. Dessa lyder – Hur ska det bli möjligt att snabbt bryta avtal när det framkommer att vanvård pågår? Hur ska möjligheterna till insyn öka i hur de privata utförarna bedriver verksamheten?

Jag satt förut i Kungsholmens stadsdelsnämnd och var med när nämnden bröt ett kontrakt med Aleris som då hade ansvaret för Serafens äldreomsorgsboende. De hade alldeles för lite personal, för lågt utbildad personal och alldeles för otrygga anställningsförhållanden. Omsorgen om de gamla blev därefter – stressig. Mängder av fel begicks. Kontakter togs med boendets ledning, förbättringar utlovades, inget eller mycket lite hände, tiden gick och under den tid som gick så fick de som bodde där inte alls den omsorg som de borde ha fått. Till slut blev situationen ohållbar och stadsdelen tog mod till sig och bröt kontraktet. Det gick, men det blev dyrt för stadsdelen.

Vintertullen på Södermalm som drivs av Attendo har också varit en visa de senaste åren. Nu har staden beslutat att inte förlänga kontraktet med Vintertullen. Det beslutet togs i vintras men kontraktet löper ut först i vinter. Under detta år kan politikerna i stort sett inte göra någonting annat än att – just vänta på att kontraktet löper ut. Under tiden får troligen inte heller de boende på Vintertullen den omsorg som de borde få. På Vintertullen var de sjuksköterskeelever som gjorde sin praktik där som larmade. Personalen sa ingenting.

Kampementet och Rio ligger båda på Östermalm. Där har personal larmat och även skickat anmälan till Socialstyrelsen. Stadsdelen har gett synpunkter och utreder vad som hänt. Attendo lovar bot och bättring. Vi hoppas att detta sker – och vi vill ju gärna tro att även Attendo månar om sina verksamheter. Problemet är att politiker i nämnden, och i Stadshuset, inte kan agera kraftfullt när det så uppenbart inte står rätt till, utan är utlämnade att just hoppas att fel åtgärdas, tro att verksamheterna gör det de lovar att göra. Samtidigt som det faktiskt är politikerna i nämnden och i stadshuset som har det yttersta ansvaret, och samtidigt som vården bedrivs med våra skattepengar. Hur kan det vara på detta tokiga vis?

När ett äldreboende i kommunal regi missköter sig så kan politikerna lyfta bort ledningen, anställa mer personal eller vad det nu är som måste göras. Men när boendet drivs av ett privat företag kan politikerna bara föra dialog. Eller ta det ganska stora och svåra steget att bryta avtalet och i värsta fall få betala skadestånd till företaget.

Vänsterpartiet lyfter en rad krav för att komma till rätta med äldreomsorgen. Men viktigast av allt är tid. Vi lever i ett samhälle som premierar effektivitet och slimmade verksamheter. Men i äldreomsorgen behövs tid. Tid att ge ett värdigt bemötande. Tid att ha tid med den gamla. Tid att lyssna. Tid att gå lite långsammare, att vänta, att lyssna.

Självklart ska äldreomsorgen vara så bra att ingen ska behöva oroa sig för att få den vård man behöver när man blir gammal.

Självklart ska äldreomsorgen vara så bra att ingen ska behöva oroa sig för att anhöriga får en bra omsorg och ett bra bemötande.

Man måste våga bli gammal!

 

Torun Boucher

Ledamot i Äldrenämnden för Vänsterpartiet i Stockholms stad

Uppdaterades: 17 okt 2011