Myten om den jämställda privatiseringen
Det sprids en myt från borgerliga politiker om att privatisering av sjukvården skulle leda till att fler kvinnor skulle ta plats i bolagsstyrelserna och därmed få såväl mer makt och pengar. Maud Olofsson, näringsminister, har bland annat på regeringens hemsida skrivit att:
”På samma sätt som de flesta byggföretag drivs av män är det rimligt att förvänta sig att välfärdsföretagande kommer att bli en företagsbransch där kvinnorna står starka. /…/ Vård- och omsorgsföretagande kan bli en språngbräda för fler kvinnor in i storföretagens bolagsstyrelser.”
Den politiska analys som Olofsson gör är väldigt långt från verkligheten. Kvinnors inflytande över centrala delar av välfärden och sina egna liv har kraftigt försämrats till följd av privatiseringspolitiken. Vid en genomgång av de större vårdföretagen på marknaden visar det sig att deras styrelser uteslutande består av män. Trots att runt 80% av de som arbetar inom sjukvården är kvinnor så utgör storföretagens styrelser helt av män.
Privatisering av välfärden har istället inneburit att makt har flyttat från folkvalda församlingar där kvinnor lyckats erövra en relativt stor makt till bolagsstyrelser utan kvinnlig närvaro. Att privatsera välfärd är att flytta makt från kvinnor till män.
Vänsterpartiet vill bygga världens bästa sjukvård. Om det ska vara möjligt måste vi värna varje skattekrona. Varje år försvinner minst fyra miljarder kronor ut till privata företag ledda av män. För de pengarna skulle vi till exempel kunna anställa 10 000 sjuksköterskor.
Åsa Brunius,
vice distriktsordförande och sjuksköterskestudent