Det talas mycket om livspusslet. Om hur det ska kunna läggas. Men borde inte frågan vara om ska läggas? En vild idé: tänk om samhället anpassades till människorna – istället för tvärtom?

Den borgerliga regeringen menar sig genom RUT-avdraget för hushållsnära tjänster ha löst problemet. Tack vare detta kan alla (som har råd) få billig städhjälp. Så lugn, pappa behöver inte börja diska! Staten subventionerar någon annan som gör det åt honom. I alla fall på Solsidan. Tar familjen dessutom ut vårdnadsbidrag är det verkligen lugnt. Då kan mamman (i över nio fall av tio) ta hand om det som städhjälpen inte hinner med. Regeringens engagemang för Skuggsidans livspussel är något svalare.

Men varför läggs det där pusslet egentligen? Och vilka lägger det? Småbarnsföräldrar – mest kvinnor – som springer mellan dagis, jobb och barnavårdcentraler. Andra föräldrar som springer till och från träningar och föräldramöten. Samma föräldrar – eller helt andra personer, men återigen oftast kvinnor – som hjälper gamla mamma, pappa, maken/makan – eller någon annan funktionshindrad anhörig – med tvätten, räkningarna eller vårdkontakterna. Med det som hon eller han inte klarar själva. Med det som hemtjänsten eller serviceboendet inte längre har tid med. Eftersom kommunen inte har råd. Eller eftersom det privata omsorgsföretaget prioriterar en rejäl chefsbonus, före pratstunder mellan personal och äldre.

En billig och enkel lösning på hela problematiken vore att sluta föda och uppfostra nya generationer. Sluta ta hand om tidigare generationer när dessa inte längre kan ta hand om sig själva. Slutpusslat! Helt utan RUT-avdrag.

Få människor tycker detta känns helt rimligt. Från höger till vänster envisas folk med att tycka att familjeliv, barn och omsorg om äldre är rätt viktigt. Och det är ju sant. Även i krassa ekonomiska termer. För utan nya generationer blir det svårt med BNP-tillväxten framöver. Och den beslutsfattare som avskaffar andras rätt till ålderdom, riskerar även sin egen.

Det är därför pusslet läggs. För att utan det är inget samhälle möjligt.

Men om något är avgörande för samhällets överlevnad – varför görs det då bara när det blir tid över? Med den logiken borde även kärnfysiker, ingenjörer, läkare och elektriker sköta sina uppgifter på fritiden? När de får lite tid över. Obetalt, förstås.

Men ”samhället” värderar energi, tekniska produkter och högkvalificerad medicin högre än omsorgsarbete. Kanske är det det vi borde ändra på?
Några enkla förslag:

Nattis: barnomsorg på obekväm arbetstid

Om föräldrar måste kunna jobba natt, måste väl samhället se till att någon tar hand om barnen på natten.

Rätt till heltid och sänkt heltidsnorm

Om samhället menar att män kan jobba heltid med barn, så måste väl kvinnor också ha rätt till det. Ändå jobbar tiotusentals kvinnor ofrivillig deltid. Och om samhället menar att någon av föräldrarna måste jobba deltid för att hinna med pusslandet, så borde väl heltidsnormen sänkas även för män. Med bibehållen lön förstås. Arbetstiden sänks ju för att vi ska hinna med andra viktiga saker, som idag utförs oavlönat.

Individualiserad föräldraförsäkring

Om det behövs minst tretton månader av omsorg i hemmet (den tid man kan få 80% ersättning) innan ett barn är redo för förskolan, så borde väl även pappor ta ansvar för denna tid. Idag gör mindre än var femte pappa det. Risken för diskriminering av kvinnor skulle sjunka betydligt då.

Anställ säg hundratusen personer i vård, skola och omsorg

Så att omsorgen om barn, äldre och funktionshindrade får tillräckligt med resurser. Utan pusslande vid sidan av. Finansiera gärna med att ta tillbaka några av de hundra miljarder av skattesänkningar som de senaste åren gått till högavlönade män med stora förmögenheter.

Ersätt RUT-avdraget med en väl tilltagen gratis hemtjänst för äldre

Varning: detta kan medföra något högre kostnader för män som vill fortsätta undvika hemarbete på solsidan. ”But if you want to make an omelet you have to break some eggs…”

John Hörnkvist,
distriktsordförande Vänsterpartiet StorStockholm

Uppdaterades: 08 mar 2011