Idag på 1 maj talade Christina Höj Larsen, riksdagsledamot (V) och migrationspolitisk talesperson, i Kungsträdgården för tusentals demonstranter. Här kan du läsa hennes tal:

”Mötesdeltagare – vänner, socialister…

Vi behöver varandra. Därför står vi här idag. När tågen ringlar fram på gator och torg världen över just idag är det med det budskapet: Vi behöver varandra.

För vi vill varandras frihet. Frihet från fattigdom. Frihet från orättvisor. Frihet från våld. Frihet från rasism. Frihet till våra kroppar och till vår kärlek. Frihet att se våra barn växa upp i trygghet och få den kunskap och det stöd de behöver att bli det bästa de kan. Frihet att inte behöva sova med mobilen intill sig oss för att inte missa att sms:et med jobbchans. Frihet till ett arbetsliv där vi inte slits ut.

Vi vill varandras frihet. Frihet att vila i vissheten att om du faller – då håller vi andra hålla i skyddsnätet. Att vi bär, när du inte orkar. Och att du kommer göra detsamma för oss. Att ingen kommer lämnas ensam med fattigdom, arbetslöshet, sjukdom eller bostadslöshet. Vi behöver varandra för att vi är varandras trygghet.

Vänner – det borde egentligen vara enkelt. Det är ju vi som är de många. Ändå är hela systemet riggat för de få. För de rikaste. I ett genomsnittligt svenskt storföretag tjänar en Vd lika mycket som 66 undersköterskor. Varje dag tjänar bankerna i Sverige 300 miljoner kronor. Sverige har fler miljardärer än någonsin men de betalar inte mer till det gemensamma för det. Ränteavdragen går till dem av oss som tjänar mest, medan kvinnor som slitit hela sina liv kämpar för att klara sig på knappa pensioner.

Det saknas inte pengar i Sverige. Men makt och pengar behöver omfördelas. Vi behöver en omfördelning från Vd:arna till undersköterskorna. Från friskolemiljardärer till förskollärare. Från de som lever på att äga aktier, till de som gör jobbet och arbetar ihop vinsterna.

Under allt för många år har det varit höginkomsttagarna som tjänat mest på den ekonomiska politiken. Nu måste det vara undersköterskornas tur. De ensamstående föräldrarnas tur, pensionärernas tur och skolbarnen i den slitna skolans tur.

I budgetförhandlingarna driver Vänsterpartiet på för allt som kan göras för en sådan omfördelning. Vi har bland annat lyckats pressa fram den största satsningen på välfärden på många år – 10 miljarder till landsting och kommuner, sänkt skatt för de med sjukersättning, höjt underhållsstöd, höjt tak i a-kassan och gratis mediciner för barn. Det är bra och viktiga steg att vara stolta över. Men vill vi i grunden ändra på att systemet är riggat för de rika måste vi ta större kliv. De som har mest måste bidra mycket mera. Det borde även vara självklart för en regering som leds av socialdemokrater. Men istället för att tillsammans med Vänsterpartiet skapa en ekonomisk politik för allas frihet och trygghet väljer de att försvara en borgerlig ekonomiska politik som riggats för de få.

Vänner – socialister – att sätta press på regeringen för att ändra ekonomisk politik och sätta stopp för vinsttjuvarna i välfärdens är några av våra viktigaste uppgifter framöver. Men vi är de många – och tillsammans kan vi sättas allas frihet framför friheten för de få. Det är vår tur nu!

Vänner – antirasister…

I en tid då statsministern svängt från att hälsa Refugees welcome till att stänga gränser, splittra familjer och jaga papperslösa är det lätt att känna uppgivenhet. Liksom i övriga världen och Europa växer reaktionära nationalister och den gamla borgerligheten frestas att ta makten med nationalisternas stöd. Men se er omkring. I en tid av polarisering växer även motståndet. Det är lätt att bara se hur den skrämmande motpolen växer, men även vi som tror på en rättvis värld blir flera.

Titta på varandra. Vi är varandras nu och framtid – trygghet, styrka och tröst. Runt om i landet kämpar lärare, grannar och klasskompisar varje dag för amnesti och en trygg framtid för de ensamkommande som nu hotas av utvisning. Andra av oss kämpar mot våldet som skördar unga människors liv i spåren av utsatthet i deras kvarter. I Ådalen ockuperas BB i protest mot nedläggning och för kvinnors rätt att föda i trygghet. För vi lämnar inte varandra ensamma. Idag går vi sida vid sida, men alla andra årets dagar kämpar vi för varandra i vardagen. Vi är en del av samma kamp för allas vår frihet.

Vänner – Det finns dem som vill få oss att tro att vi inte kan leva tillsammans…

Vi hatar terrorn för att den hänsynslöst rycker bort människoliv. Vi hatar terrorn för att den är menad att plantera rädsla, misstro och hat mellan oss. Vi hatar terrorn för att den låter reaktionära fascister – oavsett om de kallar sig nationalister eller jihadister – få kraft och bränsle av varandra i en sjuk spegeldans. De är så lika. Bakåtsträvande och övertygade om att de kan skrämma oss att tappa tron på varandra.

Vill vi värna människovärdet kan vårt svar inte vara att människovärdet inte längre ska gälla oss alla. Vill vi värna frihet och fred kan vårt svar inte vara fotbojor, bomber och slopad asylrätt.

Vår motståndshandling är att insistera på att se varandra som människor – och inte som representanter för fienden. Aldrig ska vi frestas att bli en spegelbild av dem som använder hat som motor. Det innebär att göra motstånd när några av oss pekas ut och skuldbeläggs. När dem av oss som flytt terror och krig plötsligt ska sättas i bojor eller interneringsläger. När dem av oss som bär slöja bespottas eller nekas arbete på grund av sin religion. Varje dag ska vi visa att vi kan leva tillsammans. Att vi faktiskt behöver varandra.

Det som krävs av oss nu är att vi inte går med på att offra några av oss. Att vi inte går med på att se några av oss som odugliga eller oönskade för att mata högern eller fascisterna.

Varje gång vi tagit varandras händer i en pakt som inte kan brytas har vi vunnit. Så har vi tagit steg för att bygga välfärd och bryta ner patriarkatet. Så har vi vunnit segrar för rätten att behandlas som människor.

När dom av oss som har det hyfsat ställt inte låter sig nöja med köksrenoveringar och ränteavdrag – utan istället gör gemensam sak med de som har mindre och kräver en skola för alla och att mormor ska ha en pension att leva på. När dom av oss som inte behöver assistans i vardagen försvarar dem av oss som behöver assistansen för att leva fria liv. När dom av oss som aldrig tvingats fly från krig eller terror öppnar vårt samhälle för de som tvingats uppleva den smärta. De gånger vi vågat tro på varandra och kämpa för varandras frihet har vi alltid vunnit. Det kommer vi även göra nu!

Vänner… Till och med den minsta unge vet att trolleri handlar om att fånga publikens uppmärksamhet med ena handen härborta… Medan handen med myntet obemärkt slinker ner i fickan härnere.

Varje gång jag lyssnar till borgerligheten kommer jag tänka på samma taffliga trolleritrick. Gång på gång pekar de på de flyktingar som nyss kom med ena handen, medan andra handen döljer de 140 miljarder de smugit ned i de rikastes fickor – och de många miljarder som varje dag pumpas ur vår välfärd av företag som fått sänka sina snablar ner i våra skattkistor.

De skyller en utmärglad välfärd med för få lärare i klassrummen, underbemannad äldreomsorg och bostadsbrist på dom som nu flyr för sina liv. De pekar finger åt fattigdomen och segregationen i förorten och vill kriminalisera och straffa, när de själva har förskansat sig i rikemansreservat. Det är ett trick där Sverigedemokraterna är ett helt nödvändigt förband – nöjda står de i kulisserna och ser sin giftiga hets mot flyktingar och invandrade komma till användning i borgerlighetens illusion.

Sänker man skatterna för de rikaste och låter välfärden stå och blöda vinster – då får det konsekvenser. Nu vill borgerligheten smita från ansvaret och lämna var och en ensam att klara sig bäst den kan. Det är inget nytt. Så har det alltid varit.

Det nya är att även en regering som leds av socialdemokrater vill använda samma taffliga trick. Medan regeringen talar om andrum tar människor på flykt sina sista andetag i Medelhavet. Regeringen pratar om ordning och reda för att värna asylrätten stänger de gränserna för människor på flykt undan Assads tunnbomber och Daesh terror. Medan regeringen pratar om att värna trygga jobb går de med på tillfälliga uppehållstillstånd som gör alla på arbetsmarknaden otrygga – både den som är helt beroende av arbetsgivaren för att få stanna – och kollegan som jobbar bredvid.

Vi står i ett viktigt vägval som Sverige har gjort förut. Högern vill alltid ha skattesänkningar och otrygghet. De vill sänka löner och höja hyror. Men nyckeln till framgång för Sverige har aldrig varit att ha lägre löner eller svagare trygghetssystem än andra länder. Tvärtom spär det på konflikter och splittring. Det sliter oss isär.

Vårt lands styrka har istället varit att vi har investerat i samhället och direkt i varandra – i utbildning, bostäder, hälsa och jämlikhet. Det är då Sverige utvecklas och växer. Det visar hela vår moderna historia. Tidigare generationer fick bättre utbildning och bättre jobb samtidigt som vi hela tiden blev fler. Det är en lärdom Sverige måste ta till sig i dag.

Vänsterpartiet går inte på billiga tricks. Vi ser att mynten försvunnit ner i fickorna på de rikaste. Det är dags att använda dom för att bygga vårt samhälle större och starkare.

Vänner… feminister…

Sverige behöver en ny frihetsreform. En reform som kommer att ge oss ökade möjligheter att få livet att gå ihop, göra oss friskare och göra att fler kan få jobba.

Därför föreslår Vänsterpartiet idag en nationell satsning på sex timmars arbetsdag. Vi vill införa treåriga projekt med sex timmars arbetsdag på en arbetsplats i vartenda landsting och varenda kommun i hela Sverige. Sex timmars arbetsdag med bibehållen lön. Vi går från enstaka försök till kortare arbetstid på massor av arbetsplatser inom äldreomsorg, sjukvård, socialtjänst, barnomsorg och skolan. Det är dags nu!

Det här är ett strategiskt steg för arbetstidsförkortning, snabbt och lätt att få igång. Och med en så pass storskalig satsning över hela landet kommer resultaten bli svåra att avfärda. Vi visar att det går. Vi startar något som kan spridas som ringar på vatten till fler arbetsplatser. Så flyttar vi fram positionerna, så lägger vi grunden för att fler följer efter.

Åtta timmars arbetsdag är en 100 år gammal idé, sex timmars arbetsdag är framtiden!

Vänner…

Arbetarrörelsens framsteg och segrar har aldrig givits oss av överhetens goda vilja. Inte heller har de uppstått ur några mystiska ”svenska värderingar”. Varje rättighet är ett resultat av vår vilja och kamp och har mötts av motstånd. Det gäller även nu.

Vi behöver varandra. De gånger vi vågat tro på varandra och kämpa för varandra har vi alltid vunnit. När vi skiljs åt om en stund ska vi bära denna insikt och styrka med oss. Den ska eka i våra steg på gatan, vi ska ropa det ut över taken, vi ska prata om det vid fikaborden och vi ska nynna det på tunnelbanan.

För vi vill inget mindre än varandras frihet. Vägen dit är att vara varandras trygghet.

Det är vår tur nu!”

Uppdaterades: 01 maj 2017