Banner

Hyresrätten är en demokratifråga

Rätten till bostad är en grundläggande rättighet. Men bostadspolitiken visar även tydliga skiljelinjer inom politiken som helhet. En gång i tiden fick bara de som ägde fast egendom rösta. Sen följde en lång kamp för att människors inflytande över sina liv inte skulle avgöras av vad ägde. Lyckligtvis har mycket hänt sedan dess, men de senaste åren har vi sett en utveckling där marknaden avgör vad du kan vänta dig av det allmänna. På marknaden är du bara konsument, och som med all konsumtion avgör din plånbok dina valmöjligheter.

Svenska Bostäder ska sälja 1 000 lägenheter i Bredäng och Kärrtorp till företaget Primula. I princip alla hyresgäster protesterar. De har gjort ett aktivt val att bo i allmännyttig hyresrätt, ett val som nu utraderas när deras bostäder säljs. Valfrihet – men inte för alla.

Enligt den nya bostadslagen ska hyresgästerna garanteras inflytande över sin boendesituation, men den borgerliga majoriteten anser att det räcker med en lapp i brevlådan när huset är sålt. De boende förlorar all sin kötid i den interna bostadskön och borgarna svarar genom att hänvisa till privata bostadsförmedlingar. Det är numer snarare regel än undantag att hyresgäster i Stockholm blir överkörda och illa behandlade både vid försäljningar och vid ombildningar. Det kan se ut som enskilda övertramp, men borgarna i Stockholm har en tydlig politisk idé. Stockholm ska bli en stad för högavlönade borgerliga människor. Stockholm är på väg att bli en strömlinjeformad stad, men också en stad med stora sociala spänningar och klasskillnader.

Det har skapats en föreställning om att hyresrätten är ett andrahandsval, något som med Fredrik Reinfeldts ord är ”för dem som saknar kapital”. Jag tycker tvärtom; hyresrätten är en fantastisk boendeform. Det är ett flexibelt sätt att byta bostad när livet ändras, det gör att man kan ha ett hem även utan att skuldsätta sig eller oroa sig för räntan. Det bygger på idén att ett hem är någonstans där man bor, inte ett spekulationsobjekt.

Men det finns såklart mycket att göra för att förbättra även allmännyttan – till exempel att utöka hyresgästernas inflytande över sina områden. Om man inrättade lokala styrelser och gav hyresgästerna majoritet skulle man kunna ta tillvara på deras förslag och initiativ. Allmännyttan har renoveringsbehov och en lärdom från miljonprogrammet är att de renoveringarna måste ske i ett nära samspråk med de boende. De ska inte heller leda till högre hyror eller till att människor tvingas flytta eftersom Stockholms allmännytta har god ekonomi. Som förklaring till de kommande hyreshöjningarna återstår då bara en sak: borgarnas ideologiska vilja att driva alla till en privat bostadsmarknad.

Vänsterpartiet anser att allmännyttan är till för att ge människor möjlighet att bo, flytta och leva. Undersköterskor och orkestermusiker ska ha lika stora möjligheter att flytta som art directors och banktjänstemän. Därför ska allmännyttan ägas och drivas av det gemensamma och allmännyttans pengar användas till allmän nytta, och just nu betyder det ett hyresstopp i allmännyttans bostäder. Det är, i all sin enkelhet, en strid om demokratins grundvalar.

 

Ann-Margarethe Livh
Gruppledare för Vänsterpartiet i Stockholms stad

Läs artikeln och mycket annat på ETC.

Skriv en kommentar