Det har funnits många diktaturer som fallit för folkets kamp genom historien. Några har tagit sitt förnuft till fånga när det folkliga trycket blivit för stort, och förhandlat om sin egen avveckling. Andra bara fortsätter att gå över gränsen. De står så långt från det folk de säger sig representera att de hellre mördar sitt eget folk med stridsvagnar, än backar undan för dess krav. Bashars Al-Assads syriska regim har för länge sedan visat, att de har passerat den gränsen.

En regim som låter stridsvagnar skjuta mot demonstranter, som griper, mördar och torterar till och med barn, och som efter snart ett halvår av enorma folkliga protester, bara biter sig fast och slaktar vidare, har förlorat all legitimitet.

Det hjälper inte att införa demokratiska reformer med ena handen, om den andra handen låter säkerhetsstyrkorna meja ner de medborgare som försöker utöva samma rättigheter. En sådan regim måste gå. Bashar Al-Assad, du och din regim, duna företrädare här inne på ambassaden, är inte folket, folket står här, de står på gatorna i Damaskus, i Hama, i Homs, i Aleppo och över hela Syrien och de kräver att du går.

Folket i Syrien har nu visat tydligt att de kräver och förväntar sig ett styre de själva utser. De har visat att de har modet att bära fram en sådan förändring, även när de möts av det grövsta av våld. Och de har visat att de är ett folk som står förenade mot regimen. Låt det sägas tydligt, att i Syrien bor araber, kurder, assyrier, druser och armenier, där finns sunniter, shiiter, allawiter, judar, kristna och sekulära. Alla är medborgare som kämpar för demokratin tillsammans, och i ett nytt Syrien måste alla dessa grupper ha samma demokratiska politiska och sociala rättigheter. Det är folket som burit fram protesterna, och det är hela det syriska folket som måste tillsätta nästa regim.

I den här kampen har de rätt att kräva stöd av omvärlden. FN måste ta tydligt ställning mot förtrycket, och omvärlden måste sända en tydlig signal till regimen att detta våld mot befolkningen är oacceptabelt. Och det måste bli ett slut på dubbelmoralen i Mellanösternpolitiken. Många regeringar – inklusive den svenska – ville först inte alls stödja den arabiska våren, sedan stödde vissa revolter – som den i Libyen, men ignorerade mer eller mindre helt revolter i länder som Bahrein och Syrien. Det som krävs är inte så svårt. Det är inte jaktplan som bombar den syriska befolkningen. Det är tydliga demokratiska ställningstaganden som når ändå fram till regimen i Damaskus och till ambassaden här bredvid.

Det är hög tid för omvärlden att sluta låta ekonomiska och politiska intressen gå före demokratiska rättigheter, i förhållandet till mellanöstern. Det är dags för handelsminister Eva Björling att sluta åka på handelsresor till Damaskus och Saudiarabien, och istället konsekvent börja tala klarspråk om demokrati och mänskliga rättigheter.

Det måste hända något nu. Det är dags för Bashars regim att gå. För folket att ta över. Och för omvärlden att ta bladet från munnen.

Uppdaterades: 05 aug 2011