Okategoriserade

Ska Stockholm ha Sveriges största klassklyftor?

Sveriges röda bruksorter är fattigare än Stockholm. Ändå satsas där ofta relativt sett mer på fritid, jobb och bostäder, inte minst för ungdomar. Men förtjänar inte Stockholmarna också ett samhälle som håller ihop? Det skriver John Hörnquist, ordförande Vänsterpartiet Storstockholm, i en debattartikel på Politikerbloggen.

Utvecklingen i Stockholmsregionen säger mycket om vart Sverige är på väg. Regionen har stark ekonomi och skulle kunna erbjuda alla som bor här bra arbete, bostad, välfärd, miljö och kommunikationer. Ändå finns här landets kanske djupaste klassklyftor. Och en välfärd som skärs ned och allt mer tas över av stora riskkapitalbolag. En utveckling som kraftigt förvärrats sedan borgarna tog makten 2006.

Men istället för att slå Sverigerekord i klassklyftor skulle Stockholm kunna bli ett internationellt föregångsexempel. En storstad som håller ihop och satsar på att bygga världens bästa välfärd – utan privata vinstintressen.

När jag på 1990-talet flyttade till Stockholms förorter efter värnplikten – i mitt fall från norra Sverige – slogs jag av två saker. Friheten: alla människor, öppenheten, det stora utbudet av kultur, nöjen och impulser. Men också det som beskar friheten: tuffa villkor på arbetsmarknaden, långa pendlingstider, svårigheterna att få en bostad (för alla utan fast jobb, god inkomst eller förmögenhet), hög arbetslöshet för unga, segregationen.

De djupa klassklyftorna. Inte bara mellan låginkomsttagare i förorten och någon diffus medelklass. Utan den enorma klyftan – i bostadsstandard, levnadsstil och trygghet i arbetslivet och på bostadsmarknaden – mellan Stockholms vanliga löntagare och regionens rika och mäktiga överklass och övre medelklass.

Sveriges röda bruksorter är fattigare än Stockholm. Ändå satsas där ofta relativt sett mer på fritid, jobb och bostäder, inte minst för ungdomar. Men förtjänar inte Stockholmarna också ett samhälle som håller ihop?

Idag förs på område efter område en borgerlig politik i Stockholmsregionen, som omfördelar från vanliga människor till rika. Och från den gemensamma välfärden till privatpersoner och stora aktiebolag. 
Ändå beskrivs de partier som går till val på att minska klyftorna och privatiseringarna som ”Stockholmsfientliga”. Men vilka stockholmare talar vi om då?

2008 tog skattefinansierade privata vårdbolag – varav många i Stockholmsregionen – ut tre miljarder i vinst. Pengar som kunde räckt till att anställa 8000 undersköterskor, gick i många fall till riskkapitalbolag och skatteparadis. I det läget vill moderaterna och folkpartiet privatisera Danderyds sjukhus. Sedan 2006 har Stockholms förskolor reats ut. När Stockholms stad sålde Birka Energi fick Fortum en dominerande ställning priserna steg. Är det Stockholmsfientligt att sätta medborgarnas skattepengar och välfärd före storbolagens vinster?

Klassklyftorna riskerar att driva inte bara låginkomsttagare – utan vanliga löntagare – från hus och hem. Regeringen har infört mer av marknadshyror, vilket öppnar för 10%-iga hyreshöjningar – per år – i Stockholmsområdet. Samtidigt som regeringen låtit arbetslösheten växa, har den drivit ut många från A-kassan. Antalet arbetslösa utan A-kassa i Stockholm har ökat från 20% till nästan 40% sedan 2006. Följden är att fler tvingas gå på socialbidrag. Då regeringen också försämrat A-kassan får arbetslösa stockholmare i snitt ut 11 566 kr idag, knappt 2 300 över snittet för ekonomiskt bistånd. Risken att sjuka och arbetslösa tvingas sälja sina bostäder är uppenbar.

Ändå påstås de rödgrönas förändring av fastighetsskatten drabba stockholmarna särskilt. De rödgröna vill höja fastighetsskatten för mindre än 10% av Stockholms husägare, för de med hus taxerade över 4, 5 miljoner , för att bekosta sänkt eller oförändrad fastighetsskatt för över 90 procent av Stockholms husägare, bostadsrättsinnehavare och hyresgäster. Och så fortsätter det.
Vänstern vill bygga 15 000 billiga hyresrätter. Borgarna vill fortsätta sälja ut hyresrätter, så att folk måste ta miljonlån till bostadsrätter. De rödgröna vill minska barngrupperna, sänka maxtaxan i förskolan och anställa fler i skolan och vården. Borgarna vill fortsätta sänka skatten för de rikaste. De rödgröna vill införa fri tandvård för unga och omfördela vårdresurser till områden där ohälsan är störst. Borgarna försvarar det vårdvalssystem som lett till nedskärningar på vården i Rinkeby och Botkyrka, men ökat antalet läkare på Östermalm. De rödgröna vill sänka maxtaxan i hemtjänsten så att äldre som behöver får stöd. De borgerliga vill behålla ett RUT-avdrag som subventionerar städhjälp till höginkomsttagare.

Valet den 19 september handlar inte minst om detta. Om vilka stockholmare som egentligen räknas. Och om Sveriges huvudstad ska sikta mot Sveriges största klassklyftor. Eller världens bästa välfärd. Valet är ditt.

John Hörnquist, Akalla
Ordförande Vänsterpartiet Storstockholm

Skriv en kommentar